Jag står här! Vi står här!

Hur ska en kvinna bli trodd när hennes berättelse om en mans övergrepp stämplas som lögn och förtal av en stark opinion som ställt sig på förövarens sida? Den goda nyheten är att just då kan stödet från en enda medmänniska få pendeln att svänga.

Unni Drougge, redaktör för Kvinnotryck.
UNNI DROUGGE
Redaktör för Kvinnotryck

Något sådant inträffade när Publicistklubben nu i maj höll en debattkväll med bokaktuelle Fredrik Virtanen som huvudgäst. Hans tid vid skampålen var sen länge över, nu var han en av de kända metoomännen som fick dra sin story. Grejen var inte kvinnor som utsatts för övergrepp, grejen var en man som utsatts för »grovt förtal« av en populär »Instagramfeminist« vars stora följarskara blev en »lynchmobb«, som pressade de seriösa medierna till att agera »folkdomstol«. Och nu stod representanter för finpublicistiken samlade på scenen för att diskutera fram ett lämpligt vaccin mot den smittsamma fulpublicistiken på de sociala medierna. Cissi Wallin, som tvingat Virtanen att skriva en hel bok för att rena sig från hennes metoo-smitta, var därför inte inbjuden. Hon fick på eget bevåg tränga sig in som katten bland hermelinerna i den smockfulla lokalen och ansluta sig till åskådarmassan. Det här var alltså Virtanens show, och efter det enorma medieutrymme som tillägnats hans spektakulära bok, tycktes manegen krattad för konungens återkomst. Den fjäskiga debattpanelen la sig heller inte i vägen.

Men så dök en joker upp i leken som fick hela upplägget att rämna som ett korthus. En man i publiken frågade scenens huvudgäst hur det kunde komma sig att han blivit en sanningssägare och Cissi Wallin en lögnerska. Varpå Cissi Wallin från åhörarplats svarade med de numera bevingade orden: »Jag STÅR här«. Och ljuset riktades återigen mot de våldtagna tjejerna och kvinnorna.

Det är så allt motstånd börjar. Någon står upp för den som står där. Och den som står där står inte längre ensam.

Foto: Jini Sofia