Det förbjudna könet

I Carolina Falkholts konst har storleken betydelse. På enorma ytor i gatumiljö har hennes fantasieggande fittor och ståndaktiga kukar exponerats för allmänheten. Men inte länge. Verken blir snabbt demolerade eller övermålade. Varför väcker dessa vackra målningar så fula känslor?

Text: Unni Drougge

Hon föddes samma år som punkrevolten stormade in från gatan och ockuperade en trött och stagnerad musik­scen. I samma anda har Carolina Falkholt ockuperat offentliga ytor och gjort gatan till sin scen. Men konst lever farligt på gatan. Och en konstnär som täcker glåmiga husfasader med färgsprakande fittfyrverkerier lever själv farligt. För Carolina Falkholt har hot och hat blivit en del av vardagen, och hon har också fått vänja sig vid att antingen se sina verk brutalt antastade av högerextremister eller lagligt övermålade efter protester och påtryckningar från upprörda medborgare.

Exakt vad det är som väcker sådan anstöt i att gatubilden berikas av vackra, livsbejakande kvinnosköten är svårt att förstå i en tillvaro som är helt kontaminerad av porrfetischer och med en cyberrymd av skoningslöst uppfläkta kvinnokön på tumlängds avstånd. Men när Carolina Falkholt tog en fittpaus julen 2018 och istället försåg en husvägg på Manhattan med en gigantisk röd och ådrig ståkuk, då tog det hus i helvete och det dröjde inte många timmar innan hennes uppresta penis målades över. Samma sak hände med den blå jättekuken på Kronobergsgatan i Stockholm. Kvinnotryck har träffat den världskända »grafitta«-konstnären för att höra vad hon tycker om de starka reaktionerna.

Jag såg flera kvinnor stå och skratta framför kukväggen i New York, men andra kan bli påminda om sexualitetens mörka sidor.

Varför är just dina kukar och fittor är så subversiva?
– Kanske är det för att mina bilder tar så stor plats, säger Carolina Falkholt. Jag tror att storleken provocerar fram något som vi borde prata mer om. Hur vi ser på vår egen sexualitet, vilken plats den har i våra liv. En del känner glädje, jag såg flera kvinnor stå och skratta framför kukväggen i New York, men andra kan bli påminda om sexualitetens mörka sidor.

Så var det för mig, fortsätter Carolina Falkholt och berättar om ett övergrepp som skedde i tidig ålder.

– Det här har varit ett sätt att reclaima min egen lust, där det bara är jag som avgör vad som är rätt och fel för mig och min kropp. Mitt skapande föds ur ett själsligt sår som jag ständigt river upp och gräver ännu djupare i för att få syn på vem jag verkligen är.

Och sen blir dina verk också utsatta för övergrepp …
– Ja, så är det. Men det blir samtidigt en del av själva konstverken.
En förlängning av min konst. Och nu äger jag ju dessutom världens största kuk! säger Carolina Falkholt med ett befriande skratt.

KÖNSVÄRK BLIR KONSTVERK
Carolina Falkholt använder sin kvinnliga sårbarhet som rå­material. Därför har hon fått värka fram sina verk. Hennes konstnärliga styrka måste komma inifrån. Det gör henne motståndskraftig mot alla krav som kommer utifrån.