Therése Lindgren, foto Frida Ekman

Aldrig ska de JÄVLA ASEN vinna!

Hon vet hur det är att leva med konstant oro för att pengarna inte ska räcka till mat och hyra. Det fick hon lära sig när hon var långtidssjukskriven och maktlös inför Försäkringskassans godtycke. Några år senare kom hon igen som megapopulär Youtubestjärna och kammar hem mer flis än vad tjänstemännen som nekade henne sjukersättning vågar drömma om. Men priset för att ha skaffat sig fuckoff-pengar är högt. Therése Lindgrens videor får oräkneliga tjejer att må bättre, och för det straffas hon av män som utsätter henne för så mycket utstuderad ondska att hon lever under ständig psykisk tortyr. Här blir hon intervjuad av Lisa Magnusson, som även hon fått sin beskärda del av det ansiktslösa kvinnohatets bestialiska våldsfantasier.

Text: Lisa Magnusson | Foto: Frida Ekman

Aldrig att man ska bry sig om de jävla asen, aldrig att man får låta dem vinna. Så har jag länge tänkt om det som slarvigt kallas näthat. Kanske för att det hör till att man ska vara orädd när man är journalist? När något händer ska vi inte springa bort från det utan fram till det. Hur underfinansierade redaktionerna än är, hur undergrävda av »alternativa medier« de än håller på att bli, så måste vi fortsätta göra vårt jobb.

Men ju mer jag tänker på det, desto orimligare framstår den hållningen. För hot och trakasserier är psykiskt våld, det är olagligt. Det är frätande syra och den bryter ner en, droppe för droppe, oavsett hur stenhård man är. Det är så lätt att börja censurera sig själv, lätt att sluta sig, för att skydda sig. Så lätt att börja hyvla ner sin egen frihet. Therése Lindgren vet mer om det än de flesta.

Vi skulle ha träffats på kafé, men hon ställer in, hon har ont i magen. Vi bestämmer ny tid på Skype några dagar senare i stället. Det känns på något sätt faktiskt mer naturligt, för det är ju så vi är vana vid att möta henne: på film i datorn eller mobilen. Hon började videoblogga när hon var sjukskriven för utbrändhet, först om smink, sedan om sitt liv. Nu är hon en av Sveriges mest framgångsrika i genren, en 10-talets superstjärna. Hon har bland annat korats till Årets youtuber två år i rad, och varje gång tog hon på sig en snygg galaklänning, piffade och fixade sig. Men hon lyckades aldrig ta sig utanför dörren. Ångesten blev för stark. Hon följde prisutdelningen via nätsändningen i stället.

Nu vrider hon kameran och visar mig den soliga utsikten från sitt hotellrum. Hon är på minisemester i Sunne, med Anders. Ja, hennes livs kärlek. Han som hade lämnat henne i videon som hittills är hennes mest sedda: »Anders har gjort slut«. Då hade det värsta som skulle kunna hända hänt, och hon satt framför kameran och snyftade att hon inte visste vad hon skulle göra. Så självutlämnande är hon inte längre. Och jag undrar förstås över personen bakom personan.

Du har en tröja som det står »I’m a lot cooler on the internet« på. Vad är skillnaden mellan ditt offentliga jag och ditt privata?
– I mina videor är jag superenergisk, och jag tror att många tolkar det som att jag är en extrovert person. Men jag är introvert. Jag söker inte upp sociala sammanhang, och när jag väl är i en grupp så är jag inte den som underhåller och pratar. Nu låter det kanske som att jag menar att det är coolt att vara extrovert? Men det är coolt att vara introvert också.

Du nämnde i en intervju att du är mer »politiskt korrekt« i dina videor.
– Ja, gud det är jag. Jag har inga extrema åsikter. Men det är jobbigt att skära sig med en stor publik. Jag väljer ofta att censurera mig själv för att jag inte orkar ta striden. Jag får välja: »Vad orkar jag med?« Jag berättar till exempel aldrig vilket parti jag röstar på. Det gjorde jag i början, jag sa var jag står politiskt, men sådant pratar jag aldrig om nu.

Jag har haft en väldigt utsatt ekonomisk situation och har inte alls varit en sådan där superglammig stockholmstjej som man kanske tror att alla är.

När hon tar upp sin psykiska ohälsa följer ofta elaka kommentarer, hon får höra saker som att hon är svag och att man förstår varför hennes pojkvän lämnade henne.
Men trots att det är så stigmatiserat fortsätter hon att vara öppen om hur hon mår. Eller kanske just därför.

– Jag är väldigt stolt över att jag pratar så mycket om mina panikattacker och om min ångest. Att jag pratat om att jag varit sjukskriven länge, och därmed haft en väldigt utsatt ekonomisk situation. Jag har inte alls varit en sådan där superglammig stockholmstjej som man kanske tror att alla är, och jag har förstått att det har varit förlösande för andra också.

 

THERÉSE LINDGRENS CLAIM TO FAIM

Många (heterokillar) fnyser åt tjejers framgångar på Youtube, men bakom succéerna finns en rad specifika färdigheter, begåvning och kunskap. Nedan följer några av Therése Lindgrens meriter.

  • Hårt arbete och hög ambitionsnivå
  • Skills i kamerateknik och redigering
  • Kunskap om triggers i webbexponering
  • Professionell erfarenhet av att optimera content
  • Berättartalang
  • Ärlighet
  • Mod
  • Kärleksfull respekt för följarna
  • Ofattbar styrka inför massivt och våldsinriktat kvinnohat

Therése Lindgren, foto Frida Ekman

 
Jag kan tänka mig att det är lätt att fastna i en ond cirkel när man mår dåligt, just på grund av ekonomin? Man kan inte jobba, vilket påverkar ens inkomst, och sedan mår man ännu sämre för att man inte vet hur allt ska gå ihop?
– För mig var det verkligen så. Jag var jättejättestressad under hela sjukskrivningen. Allt som allt varade den i nio månader, men läkaren sjukskrev mig inte så lång tid direkt, utan bara en månad i taget. Det var stressigt att aldrig veta. Sedan hamnade jag i ett läge där min läkare ville fortsätta sjukskriva mig, men Försäkringskassan sa nej, så plötsligt fick jag inga pengar alls. Jag hade inget arbete att gå tillbaka till. Då måste man ju söka jobb, men när man är sjuk vet man inte ens när man i så fall kan börja jobba.

Hon säger att pengarna hon nu tjänat har betytt mycket, att de gett henne trygghet. Men allt kan inte köpas för pengar. Ju mer känd hon blivit, ju mer hon tjänat, desto värre har trakasserierna blivit. Mest på nätet, men inte bara. Män mosar ned blodigt kött i hennes brevlåda, bultar på hennes dörr och skriker. Hon fick blommor hem där det stod att hon var en hora. Nyligen kletade någon ner hennes bil med bajs. Det har påverkat henne.

Hon har brandsäkrat sitt brevinkast, och varje morgon kollar hon ifall däcken är upp­skurna innan hon sätter sig i bilen. Hon filmar aldrig nära sitt hem, och sänder aldrig live. De grövsta kommentarerna sållas numera bort automatiskt, filtreringen sker med hjälp av nyckelord.

– En grej som har slagit mig på senaste tiden är att jag blir livrädd när jag ser någon komma springande. Så har jag aldrig varit tidigare, men nu får jag hjärtklappning. Det beror väl också på att folk har sprungit fram till mig, en del av dem har inte velat väl. Och får man läsa varje vecka att det finns folk som tycker att man är värdelös och hotar en med våldtäkt eller misshandel så påverkas man ju, även om man tror att man inte ska göra det.

Ju mer känd hon blivit, ju mer hon tjänat, desto värre har trakasserierna blivit. Män mosar ned blodigt kött i hennes brevlåda, bultar på hennes dörr och skriker. Hon fick blommor hem där det stod att hon var en hora. Nyligen kletade någon ner hennes bil med bajs.

Vad får du för hjälp från polisen?
– Jag har anmält flera olika incidenter, men inget har någonsin lett till åtal. Allt läggs ned på grund av att »spaningsuppslag saknas«, fastän jag haft mejladresser, jag har haft hemadresser. Jag har aldrig fått någon hjälp överhuvudtaget, jag bara slussas runt mellan en massa olika personer och sedan läggs ärendena ned.

Hennes berättelse påminner mycket om hur det är för kvinnor som lämnat våldsamma män, tänker jag. Jag minns även att hon i förbigående nämner en manipulativ expojkvän i sin bok, »Ibland mår jag inte så bra«.

– Ja, han var väldigt kontrollerande. Han ville inte att jag skulle ha på mig vissa kläder, ville inte att jag skulle umgås med mina vänner. Från början var han så himla accepterande, men det förändrades långsamt och smygande. »Måste du träffa honom?« eller: »Måste du gå ut på krogen? Du har ju mig.« Det blev bara värre och värre, tills vi i princip var helt isolerade från omvärlden. Han var så fruktansvärt svartsjuk, det förstörde allt.

Den utsatthet hon nu lever med är en annan, och extra allt. För plågoandarna är så många, och de är ansiktslösa. Hur ska hon kunna veta att killen som kollar konstigt på henne i kön på ICA inte är en av dem som vet vem hon är och vill henne illa?

– Jag har många branschkolleger som säger att »Gud, efter tre år, då har man sett och hört allt, det bara rinner av en«, men jag har inte kommit dit. Jag har verk­ligen inte hittat något sätt att hantera det, utan jag bryr mig jättemycket. Jag blir jätteledsen.

Förebild är den finaste komplimang man kan få. Men jag får en känsla av att det är vi kvinnor som får den etiketten, och med den kommer en massa krav.

Hatet har en förmåga att äta sig in och börja tugga på det som är fint också. Som att hon faktiskt är älskad. Lyssnad på. Beundrad. Hon kallas förebild.
– Jag tycker att det i grunden är jätte­jätte­smickrande, herregud, förebild, det är ju den finaste komplimangen man kan få. Men ibland är det som att ordet slängs på mig. Jag får en känsla av att det är vi kvinnor som får den etiketten: »Nu är du en förebild, så du får inte svära, du måste visa dig osminkad«, det blir så mycket krav.

Du har sagt i tidigare intervjuer att du är feminist.
– Absolut.

Vad är feminism för dig?
– Gud, vilken bra fråga. Jag har aldrig fått den tidigare. Det är jättesvårt att svara på. Men jag vet ju varför jag är feminist.

Varför är du feminist?
Hon tänker länge, länge, sedan kommer orden i en enda ström.

– För att min mamma aldrig har tjänat lika mycket pengar som min pappa. För att jag inte polisanmälde när jag blev våldtagen, eftersom det inte kändes som att det tjänade någonting till. För att män tutar från sina bilar när man går förbi, det spelar ingen roll vad jag har på mig, de tutar ändå. För att 95 procent av alla elaka kommentarer jag får kommer från män, och att de alltid är av sexuell karaktär.

 

DÄRFÖR ÄR JAG FEMINIST

  • För att min mamma aldrig har tjänat lika mycket pengar som min pappa

  • För att jag inte polisanmälde när jag blev våldtagen, eftersom det inte kändes som att det tjänade någonting till.
  • För att män tutar från sina bilar när man går förbi, det spelar ingen roll vad jag har på mig, de tutar ändå.
  • För att 95 procent av alla elaka kommentarer jag får kommer från män, och att de alltid är av sexuell karaktär.

 

Hon låter arg. Och kanske är det ändå viktigt att vara det? Att visst bry sig. För det är vidrigt med män som hatar kvinnor.
Vidrigt att samhället gör så lite för Therése Lindgren och alla andra kvinnor som måste leva sina liv på vakt. Vidrigt att politiker står handfallna i frågan. Att poliser rutinmässigt lägger ned polisanmälningar om hot och trakasserier med motiveringen att »spaningsuppslag saknas«, trots att spanings­uppslag inte alls saknas, det är bara de som fortfarande, år 2017, inte förstår sig på internet. Det är för jävligt, och vi får aldrig vänja oss. För det är först när man vänjer sig som man börjar acceptera. Och det är när man accepterar som de jävla asen vinner på riktigt.


Therése Lindgren, foto Frida Ekman
THERÉSE LINDGREN
År: 30 (född 1987)
Är: Youtuber, författare
Bor: Stockholm
Gör: Skriver just nu på kommande boken »Vem bryr sig?« (kommer ut hösten 2017)
Vill: Inspirera flera att äta plantbaserat
Feministisk förebild: Lady Dahmer (Natashja Blomberg)
Motto: »Hard work beats talent when talent doesn’t work hard.«


Om skribenten…

Lisa Magnusson blev känd som kolumnist på Aftonbladet, där hon var en av de första som hade koll på internets potential som demokratiskt instrument kontra inskränkande övervakningssystem. Sedan dess har hon stärkt sin särställning som kritisk, oförutsägbar och självständig röst i samhällsdebatten och hennes stilsäkra och vässade texter har publicerats i de flesta av landets rikstäckande tidningar.
Fram tills nyligen var hon ledarskribent för Dalarnas Tidningar och medverkar just nu regelbundet i Dagens Nyheter. Förra året tilldelades hon Liberala skrivarpriset.