Är sanningen förhandlingsbar?

För ett antal år sen råkade jag ut för en manlig företags­ledare ur kategorin »chefer från helvetet«. På nätterna brukade han mejlbomba sina anställda med utskällningar över saker de inte hunnit med, och på dagtid hände det ofta att nån i personalen bröt ihop. Men fick chefen se det stampade han i golvet och vrålade ut över kontorslandskapet: »Det är MIG det är synd om!«

Unni Drougge, redaktör för Kvinnotryck.
UNNI DROUGGE
Redaktör för Kvinnotryck

Och ibland hör jag denna smått komiska fras eka i bakhuvudet när offentlighetens ljus riktas mot männen, inte som bärande bjälke i det patriarkala könsförtrycket, utan som offer för det. Män lider också av machonormer och skeva manlighetsideal, hävdas det. De måste kämpa mot rollen som förtryckare lika mycket som kvinnor behöver kämpa mot dess konsekvenser. Vi ska alltså dela skulden lika, som om vardagssexismen och våldet vore ett nollsummespel.

Men mäns övergrepp på kvinnor är aldrig bådas fel, det våldet kan per definition inte vara jämställt, eftersom det utgör jämställdhetens själva antites.

På samma sätt har sanningsbegreppet relativiserats till att hamna »någonstans i mitten«. Om en kvinna uppger att hon blivit sexuellt ofredad av en man och mannen redovisar en helt annan historia (vilket så gott som undantagslöst gäller vid den här typen av brott), då ska dessa två versioner väga lika tungt så länge ingen rättslig prövning ägt rum. Det gör att kvinnans utsaga framstår som överdriven medan den anklagade mannen får sin skuld nedskriven.

Ordspråket »det är inte ens fel att två träter«, som brukade användas för att släta över vanliga vardagsgnabb tycks nu ha blivit en riktlinje för hur jämställdhet ska uppnås. Men mäns övergrepp på kvinnor är aldrig bådas fel, det våldet kan per definition inte vara jämställt, eftersom det utgör jämställdhetens själva antites. Att det finns två versioner av brottsfall där män förgripit sig på kvinnor har noll betydelse. För det är bara en version som är sann. Och det är bara den som talar sanning det är synd om.

Foto: Jini Sofia