Debatten har varit skev

 

Våld i hederns namn har länge varit en het politisk potatis. Det tycks vara omöjligt att diskutera hedersproblematik utan att landa i rasism och stereotypa föreställningar om en hel folkgrupp. Vad är det som gjort detta ämne så laddat? Kvinnotryck bad några kvinnor med särskilda kunskaper och erfarenheter inom området ge sin syn på saken.

Text: Vanessa Kojo Gustavsson

Bernadita Nuñez, verksamhetsledare i Roks kvinnojour Terrafem

Hur ser ni på mediedebatten om hedersrelaterat våld?
– Debatten har haft mycket fokus på kulturell etnicitet eller religion. Vi i Terrafem tycker visst att man kan säga att våld mot kvinnor är kulturellt, beroende på hur man definierar kultur. Ser man kultur som en samling värde­ringar och normer kring kön, som medför
sanktioner om man bryter mot dem, så ja, då kan man säga att våld mot kvinnor och våld i hederns namn har att göra med en specifik kultur.

Hur bör en nyanserad debatt om våld i hederns namn föras?
– Vi förnekar inte att hedersvåldet är en specifik kontext som behöver belysas. Det är jätteviktigt att en våldsutsatt kvinna i kriminell miljö eller social utsatt­het bemöts specifikt i den våldskontext där hon befinner sig, säger Bernadita Nuñez. Jag anklagas av journalister för att vilja »förneka hedersvåldet«. Men vi har jobbat med målgruppen i 20 år! Människor som aldrig förr intresserat sig för jämställdhet gör business på att skuldbelägga feminister som jobbar med frågan. Forskning finns men förkastas av ledande organisationer mot hedersvåld.

Märker ni att ämnet får mer gehör nu än förr då begreppet heder inte hade samma offentliga räckvidd? Har det funnits – och finns det – en beröringsskräck inom kvinnojoursrörelsen inför just denna våldskontext?
– Förr var ingen intresserad. Det finns en beröringsskräck, men den handlar mer om att man bara vill se en aspekt av våld i hederns namn, till exempel koppla den till en viss religion.