Fredrika Bremer skör? Skulle inte tro det. Ulrika Kärnborg skriver om den första svenska feministen som inte alls var den bräckliga gamla dam som hon vanligtvis förknipppas med.
Text: Ulrika Kärnborg | Foto: Mary Evans Picture Library/TT bild
Fotografier av författaren Fredrika Bremer, tagna på nyårsaftonen 1865, visar en skör gammal dam. Sittandes i en länstol, uppstagad mot kuddar – en fin, ofarlig, äldre kvinna. En gumma, en tant. En kulturkofta.
Den bilden av Fredrika Bremer har etsat sig fast hos oss – och det är ingen slump. Hon var verksam under 1800-talet, en av Europas mest kvinnofientliga epoker. Mannen betraktades som representant för det upphöjda, medan kvinnan personifierade lusten och det köttsliga. Sådana idéer kombinerades med medicinska teorier om kvinnan och hennes fysiska och mentala svaghet, hennes slaveri under sin kropp och sina hormoner.
Mot den rörelsen ska ställas en annan, lika betydande: Frihet, jämlikhet och broderskap var den franska revolutionens stridsrop. Så vilken plats var kvinnans i det moderna industrisamhället?
Fredrika Bremer var pionjär i ett Sverige som var ekonomiskt outvecklat och politiskt mycket konservativt. Det påverkar den bild som vi fortfarande har av henne. Men, denna åldrande kvinna hade bara några år tidigare rest till både Nordamerika och Palestina, hon hade ridit i svår terräng, sovit på loppiga härbärgen och vandrat i öknar. Fredrika Bremer bräcklig? Jag skulle inte tro det.
På flera punkter gick hon snarare före och visade hur ett jämställt samhälle skulle kunna se ut:
Ekonomisk rättvisa. Som ogift var Fredrika Bremer omyndig och förvaltade inte sina egna tillgångar. Men 1840 gick hon, som man sade, »till kungs« och lyckades bli myndigförklarad. I sin radikala idéroman »Hertha« beskrev hon senare sin vision om en värld med juridiskt jämställda kvinnor och män, där äktenskap byggde på kärlek och lika möjligheter till personlig utveckling.
Jämlikhet. Fredrika Bremer var en av de första svenskar som intresserade sig för socialismen. Under sin två år i Nordamerika besökte hon en falangstär, ett kollektiv för gröna-vågenliv. Det besöket övertygade henne om att social och ekonomisk jämlikhet bör vara en av samhällets grundvalar.
Fredsrörelse. 1854 publicerade The Times Fredrika Bremers upprop: »Invitation to a Peace Alliance.« Hon föreslog ett kvinnornas världsförbund för att motverka krig och utveckla fred och välstånd. Men det var för tidigt och möttes av djup misstro, inte minst från kvinnorna själva. Fredrika Bremer tog detta hårt och återkom aldrig direkt till ämnet. Men när hon 1883 startade Högre Lärarinneseminariet var »fredsfostran« en viktig del av undervisningen.
I dag hade Fredrika Bremer sannolikt varit en författare som kämpar mot klimatförändringar, eller en nätaktivist som organiserar ett #metoo-uppror – eller varför inte, en FN-utsänd fredsmäklare i Israel-Palestina-konflikten.
Helt klart är att hon har haft betydelse för hela den svenska kvinnorörelsen: hon var den första svenska feministen.
Fredrika Bremer banade väg för den svenska feminsimen. Redan på 1800-talet lade hon grunden för såväl jämställdhet som jämlikhet och fredssträvan.