Asabea Britton, foto Severus Tenenbaum

Den långa marschen

Kvinnor föder barn. Barnmorska är ett kvinnoyrke. Och därmed hamnar allt som sker runt en födsel längre ner på prioriteringslistan. Lisa Bjurwald möter den inflytelserika barnmorskan Asabea Britton, som konstaterar att trots kris och till och med dödsfall räknas barnafödande fortfarande som en kvinnofråga.

Text: Lisa Bjurwald | Foto: Severus Tenenbaum

Krisen i den svenska förlossningsvården har pågått i decennier, med ned­lagda förlossningskliniker, milslånga avstånd och skadade barn och kvinnor som följd. Lika länge har civilsamhället anordnat protester och namninsamlingar som krävt mer pengar och fler vårdplatser. Nu – peppar, peppar – tycks det som om politikerna äntligen har insett allvaret i frågan. »Det gäller liv och död, inte paprika på bröd!«, skanderade talkörer ur en tusenhövdad demonstration i huvudstaden den 16 november, kombinerat med det något mer krassa budskapet till politikerna inne i Landstingshuset: »Öppna fickorna, så tar vi hand om fittorna!«.

Bland demonstranterna återfanns flera hundra barnmorskor, däribland »kändisbarnmorskan« Asabea Britton. Via sitt populära konto på Instagram folkbildar hon om förlossningar och har gjort en för barnmorskeyrket ovanligt offentlig karriär.

Du lämnade vården för att arbeta privat, bland annat som influerare på Instagram. Kan du tänka dig att återvända till vården?
– Riktigt så är det inte, svarar Asabea Britton. Jag jobbade fram tills för en vecka sedan (november 2021, reds. anm.) på en ungdomsmottagning, där jag trivs väldigt bra. Men nu har jag en paus för att fokusera under några månader på två stora projekt som jag har igång.

Asabea planerar dock att återgå till kliniskt arbete redan i vår, trots den senaste tidens protester mot barnmorskors ohållbara arbetsvillkor. Men var och hur är ännu oklart.
– Kanske blir det på mottagning, eller så blir det eftervård eller förlossning. Jag har dock dragit mig från just förlossningen på grund av arbetsvillkoren som gör att jag inte kommer ha möjlighet att ge den vård jag vill ge. Att springa mellan flera födande samtidigt och släcka bränder är inget som lockar mig.

Det faktum att Asabea Britton själv numera har små barn spelar också in i hennes tvekan inför förlossningsvårdens hårda vardag.
– De är min prioritet nu. Jag tycker inte att det är värt att slita ut mig på jobbet. Jag vill vara en pigg och glad mamma när
jag kommer hem från jobbet och det är tveksamt om jag kan vara det om jag jobbar på förlossningen. Men vi får se. Kanske att jag ger det ett försök, om jag hittar en klinik som kan möta mina önskemål. 

Du och din syster, som arbetar som doula, har precis startat en podd, »Systrarna Britton«. Berätta om den!
– Ja! Det är en podd om graviditet, födsel, relationer och småbarnsliv. Allt det vi arbetar med och tycker är så intressant. Vi vill kunna blanda det informativa med det personliga och förhoppningsvis bidra till att stärka och ge kunskap till blivande och nyblivna föräldrar. Podden passar även dem som är allmänt intresserade av dessa ämnen, eller bara vill höra två systrar prata om livet.

Det första avsnittet av Systrarna Britton handlade om hemförlossningar och det andra, som släpptes i mitten av november, om rättigheter för den födande kvinnan och vad man ska göra om något går fel. 

Att barn som ska växa upp och leva i det här landet får födas på ett tryggt sätt borde engagera oss alla. En födsel påverkar den som föder, den som föds och familjen runtomkring under lång tid framöver.

Ser du förlossningar och rätten till en trygg och säker förlossningsvård som en kvinnokampsfråga?
– Jag ser det som att det borde vara alla människors angelägenhet. Att barn som ska växa upp och leva i det här landet får födas på ett tryggt sätt borde engagera oss alla. En födsel påverkar den som föder, den som föds och familjen runtomkring. Det kan få stora konsekvenser, på gott och ont, för många människor under lång tid framöver. Alla har ett intresse av att bry sig om att det blir så bra som möjligt.

Även om det generellt är kvinnor som arbetar med födande och kvinnor som föder, saknar jag männens röst i debatten. Hade män visat ett sant engagemang är jag övertygad om att en förändring skulle ske fortare.

Foto Severus Tenenbaum

Samtidigt konstaterar Asabea att det i praktiken är tydligt att förlossningar och allt som sker däromkring fortfarande är en fråga om kvinnors rättigheter.

– Antagligen för att det generellt är kvinnor som arbetar med födande och kvinnor som föder. Jag saknar männens röst i debatten. Om de skulle göra sig hörda, visa ett sant engagemang, så är jag övertygad om att en förändring skulle ske fortare.

 

Självklart är jag feminist! Att stå upp för kvinnor, vara deras röst i utsatta lägen, jobba för att de ska behandlas värdigt och med respekt, det är ett feministiskt arbete.

Asabea Britton, foto Severus Tenenbaum

Betraktar du dig som feminist, och i så fall, på vilket sätt påverkar det ditt arbete?
– Ja, självklart. Eller, det kanske inte är självklart för alla, men för mig är det det. Det går som en röd tråd genom hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har valt att jobba för att stärka kvinnor och bidra till deras trygghet i olika avseenden. Att stå upp för kvinnor, vara deras röst i utsatta lägen, jobba för att de ska behandlas värdigt och med respekt, det är ett feministiskt arbete.

Rasism inom vården och inte minst mot kvinnor har börjat uppmärksammas allt mer i Sverige. Är det något du har utsatts för som vårdgivare, eller kommit i kontakt med på annat vis i din yrkesutövning?
– Jag tycker att mer eller mindre subtil rasism och exotisering genomsyrar hela samhället – och vården är inte förskonad från det. Det kan snarare ställas på sin spets i vården, där maktobalansen redan är ett faktum och personer som annars aldrig skulle mötas, möts på nära håll. Tydliga exempel såg jag under min barnmorskepraktik, när jag blev handledd av olika barnmorskor. Föreställningar om olika kulturer, vad olika kvinnor klarar av att hantera, nedlåtande kommentarer om olika personers ritualer kring födande – det såg jag mycket av.

 

Asabea Britton, foto Severus Tenenbaum

Foto: Severus Tenenbaum

KROPPENS BEFRIELSEFRONT

Asabea Britton har inte bara blivit en av frontfigurerna för barnmorskeupproret. Hon har också öppnat en fråga som länge legat under lock.

  • Hon talar om kvinnors reproduktiva egenskaper som en kraftkälla och inte som ett fängelse.
  • Hon talar om att ta kontrollen över kroppen genom att lära känna signalerna den sänder ut och lita på att de stämmer.
  • Hon talar om havandeskap som ett sunt förlopp och inte som en tickande bomb.
  • Hon talar om förlossning som en spirituell resa mot starkare självkänsla.
  • Hon talar hellre om hormonernas frigörande verkan än om de kemiska preparatens hämmande inverkan.
  • Hon talar hellre om den födande kvinnans rätt att slippa rädsla än om rätten att slippa smärta.
  • Hon väljer själv hellre att föda hemma än att åka till ett BB där man antingen stoppas i dörren eller blir inkastad i ett stresskaos.
  • Hon brinner för sitt yrke men vill inte bränna ut sig av att rusa runt och släcka bränder.

 

 

Lisa Bjurwald, foto Wikimedia Commons

Foto: Wikimedia Commons

OM SKRIBENTEN

Lisa Bjurwald är en mångfaldigt prisbelönad journalist och författare som utmärkt sig för sin förmåga att förena ett starkt engagemang med kraven på saklighet. Hon har trängt ner i flera brännande samhällsproblem och skapat en bred förståelse för dess mekanismer. Med sitt osvikliga väderkorn för hoten mot våra demokratiska och mänskliga rättigheter har hon blivit en av landets främsta opinionsbildare, bland annat kring högerextremismens mobilisering om vilket hon skrivit flera böcker.

Hennes granskning av förlossningsvården 2019 i boken »BB-krisen. Sveket vid livets början« orsakade en lavinartad debatt som ännu inte stillnat.
Våren 2021 gav hon ut »Gärningsmannen är polis« tillsammans med polisen Kerstin Dejemyr, initiativtagare till polisens metoo-upprop #Nödvärn. Boken blev en käftsmäll mot den nertystade sexismen inom poliskåren.

Lisa Bjurwald har bland mycket annat varit ledarskribent i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet,
redaktionsmedlem i Expo, chefredaktör för Författaren samt redaktör, delägare och styrelseordförande för Medievärlden. Hon är också grundare och VD för Bjurwald Communications.