Den svenska bordellskandalen

Mitt under valåret 1976 avslöjades en eskortverksamhet där det visade sig att stamkunderna var män ur samhällets absoluta toppskikt. Det blev upprinnelsen till bordellhärvan, den smutsigaste politiska skandalen i Sveriges moderna historia, då männen som styrde landet kalasade på småtjejer och kom undan med en springnota.

Bordellhärvan, senare kallad Geijeraffären, var länge männens berättelse. Huvudpersonerna var män som missbrukade sin makt för att rädda sin prestige och andra män som ville avslöja dem för att vinna prestige. Därför har alla försök att närma sig sanningen varit riskfyllda. Detta stod klart för socialarbetaren Deanne Rauscher när hon tillsammans med två erfarna murvlar drygt 20 år efter skandalens första chockvåg ville höra den del av historien som ännu inte berättats – berättelsen om hur det kändes för tonårstjejer att serveras som lammkött åt dreglande gubbar i samhällets maktelit. Genast fick hon veta att hon olovandes beträdde ett manligt territorium.

– När jag började researcharbetet 2001 betraktade de manliga grävreportrarna mig med misstro, berättar hon. Hur kunde jag, som kom från socialsvängen och var en kvinna på 50 plus komma där och inbilla mig att jag behärskade deras yrke? Men jag hade nytta av mina tidigare yrkeskunskaper där jag lärt mig att lyssna och bygga upp förtroendefulla kontakter. Kvinnorna som varit call girls åt maktens män hade av förklarliga skäl svårt att prata om sitt förflutna, några hade gjort lysande karriärer och uppnått respektabla positioner medan de yngsta som utnyttjades fortfarande mådde dåligt av att gång på gång ha blivit svikna.

Sverige skulle rasat samman som ett korthus om sanningen kommit fram.

Karl-Hugo Jansson, kommissarie på Säpo.
 

 

Varför dröjde det så länge innan deras röster fick höras?
– För att de stod närmast sanningen, och det var ju sanningen som skulle stoppas. Det var starka krafter som samarbetade för att hindra att namnen på de uppsatta männen läckte ut. Män skyddar varandra, inte minst för att väldigt många haft fingrarna i samma syltburk, och det sker i maskopi med redaktionerna. Därför blir det svårt att nå ut via de traditionella kanalerna. Vi fick till exempel nobben från alla de stora bokförlagen när vi presenterade vår granskning. De skyllde på att de var rädda att bli stämda. Den som vågade ge ut boken var en oberoende förläggare som drev ett mindre förlag.

I förordet till »Bordellhärvan« nämns flera hot och varningar som riktades mot författarna under arbetets gång. »Det ni nu gör är farligt«, sa polismannen som skötte utredningen. En annan utredare som teamet talat med befarade att bli sinnessjukförklarad, precis som en kollega tidigare blivit, vilket också skedde. En norsk Säpoagent gav dem rådet att aldrig gå för nära tunnelbanespåren. Eva Bengtsson, som varit en sent utvecklad 14-åring när hennes kropp bjöds ut åt dreglande makthavare, blev uppringd tre på natten efter att ha låtit sig intervjuas för boken. En kultiverad mansröst uttryckte hot mot hennes barn och hon fick fly ur lägenheten. En rad andra obehagliga och bisarra händelser inträffade också medan boken skrevs.

Med tanke på de enorma resurser som mobiliserats för att sopa igen spåren efter männens svinerier – varför slutar de då inte upp med svinerierna?
– Det är väl just det som gör att de kan fortsätta – genom att visa hur hårt straffet blir för den som försöker dra brallorna av män med makt. Ove Sjöstrand, som utredde bordellhärvan, gick emot sina chefer och ville gå till botten med att även minderåriga tjejer utnyttjades av landets makthavare. Men det kostade honom en fin och trygg karriär.

Är hela byken tvättad nu, eller finns det fler skamfläckar? Kommer vi nånsin få veta?
– Mer finns det, svarar Deanne Rauscher, det svåra är att bevisa det som städats bort, när det knappt går att bevisa att bevisen har städats bort. Många källor har hört av sig i efterhand med bestickande information. Det är inget jag kan använda idag, men jag har sparat allt material. Sen är det ju en skandal i sig att kvinnorna som var indragna i prostitutionshärvan fortfarande inte fått en ursäkt, varken från det politiska etablissemanget, medierna eller andra tunga samhällsinstanser som vände dem ryggen. Och de högt uppsatta politikerna som var inblandade i skandalen och ännu är vid liv fortsätter förneka sin inblandning, avslutar Deanne Rauscher.
 

---

Bordellskandalen bit för bit

Valåret 1976

• Justitieminister Lennart Geijerpresenterar en ny sexualbrottsutredning som bland annat föreslår att åldersgränsen för sexuellt umgänge med barn ska sänkas från 15 till 14 år.
• En 16-årig tjej på Eknäs ungdomshem flippar ut och slår sönder dagrummet för att ingen lyssnar på det hon vill berätta.
• En Säpospaning snubblar över prostitutionstrafik i miljöer knutna till utländsk underrättelseverksamhet och polisen tar upp spåret som leder till gripandet av en 46-årig kvinna vid namn Doris Hopp, den så kallade bordellmamman.
• Vid en husrannsakan i Hopps våning på Birger Jarlsgatan beslagtas mängder av tacksamhetsgåvor, värda en förmögenhet. Det står klart att hennes koppleriverksamhet vänt sig till män med tjocka plånböcker.
• Chefsåklagare Erik Östberg sjukskriver sig samma dag som Doris Hopp grips, men beordrar utredarna att anonymisera sexköparna och bara namnge de prostituerade kvinnorna, vilket strider mot rådande praxis. Han vill även utesluta allt material från telefonavlyssningen och övriga uppgifter som kvinnorna tar upp vid sidan av de formella förhören.
• Under utredningen framgår det att en stor del av Doris Hopps kundunderlag utgörs av män med viktiga befattningar inom politik, statsförvaltning och näringsliv. En av dem som nämns är just chefsåklagare Östberg. En annan är justitieminister Geijer.
• När Doris Hopp begärs häktad dyker Lennart Geijers informations­sekreterare Ebbe Carlsson upp och säger åt polisintendenten som har hand om målet: »Du, det där ärendet som ni började med i morse, det är inget stort, det ska ni inte hålla på med.«
• Ove Sjöstrand, en av utredarna, får uppgifter om att även minder­åriga flickor ingick i Doris Hopps call girl-förmedling och att den yngsta bara var 14 när hon blev värvad tillsammans med sin jämngamla kusin, båda placerade på flickhem. Sjöstrand söker upp tjejerna. Den ena av dem är Eva Bengtsson som flyttades till behandlingshemmet Ektorp efter att det kommit fram till personalen på det tidigare boendet vad det var som bekostat tjejernas dyra kläder och prylar. För polisen berättar Eva Bengtsson det som ingen tidigare riktigt trott på – om mutorna, spriten och knarket och de kända männen i de flotta miljöerna som kåtat upp sig på hennes 14-åriga kropp, mer lik en 12-årings. Kusinen lämnar ett samstämmigt vittnesmål.
• Ove Sjöstrand blir skuggad av en Säpobil och får ett anonymt hot riktat mot sin familj, men står fast vid att utnyttjandet av minderåriga måste tas upp i hovrätten, där fallet ska prövas på nytt. Det slutar med ett magplask. Doris Hopp förklarar sig nöjd med tingsrättens beslut under hovrättsförhandlingarna, som därmed avslutas. Bara tre av de 70 män som köpt sex av tonårstjejerna hade blivit hörda.
• Då det framkommer att justitieministern köpt sex av kvinnor i Doris Hopps stall som enligt Säpo har samröre med män i nära förbindelse med den polska underrättelsetjänsten, vilken i sin tur är kopplad till spionorganisationen KGB, bedömer rikspolischefen Carl Persson att Geijer utgör en säkerhetsrisk. Rikspolis­chefen vänder sig därför till statsminister Olof Palme och över­räcker tre PM med utdrag ur polisförhören. Det sker i augusti, bara veckor före riksdagsvalet. Istället för att arkivera handlingarna låser Palme in dem i ett kassaskåp och yttrar inget om saken.
• Socialdemokraterna förlorar valet, och Palme vidarebefordrar Carl Perssons PM till nye statsministern Thorbjörn Fälldin, som fortsätter hålla handlingarna inlåsta.

 

1977

• Peter Bratt, journalisten som fick fängelsestraff för att ha grävt fram IB-affären, sitter nu på Dagens Nyheter och får ett tips om en hemlig promemoria med skandalöst innehåll. Han ringer Leif GW Persson som arbetar åt rikspolischefen och får då saken bekräftad.
• Den 18 november slår DN:s nyhetsbomb ner, där det står om Lennart Geijers prostitutionskontakter som enligt rikspolischefen gjort honom till en säkerhetsrisk.
• Den 20 november slår Olof Palmes »dementimaskin« till och dödar nyheten med ett iskallt och konsekvent förnekande. DN gör presshistoriens största pudel och tar tillbaka rubb och stubb, Peter Bratt krälar i stoftet och ber om ursäkt och det hela slutar med en förlikning där Lennart Geijer godtar ett årligt stipendium från DN som ska gå till grävande journalistik. Av en händelse (!) väljs Ebbe Carlsson, Geijers högra hand, in i stipendiekommittén.

 

1978

• Reportrar på SVT:s samhällsprogram Studio S intervjuar flera av kvinnorna som varit inblandade i prostitutionshärvan och under sändning slås det fast att flera statsråd står namngivna på Doris Hopps kundlista. Detta föranleder riksdagskvinnan Gunilla André (C) att kräva ett offentliggörande av de politiker som finns med på listan eftersom väljarna har rätt att få veta om en politiker ser kvinnor som handelsvaror. Men när statsminister Fälldin kliver upp i talarstolen och förkunnar de häpnadsväckande försvarsorden om att det avgörande beviset för att listan är falsk är att hans eget namn finns med – då blir det tyst om den saken!

2004

• En bok med den talande titeln »Makten, männen och mörkläggningen« kommer ut med nya och välgrundade detaljer om bland annat Thorbjörn Fälldins frekventa sexköp av minderåriga, vilket väcker stor uppståndelse.

2007

• Eva Bengtsson och hennes kusin begär skadestånd från staten på en miljon kronor vardera, men får avslag i februari året därpå.

 

2012

• Dramafilmen »Call girl« av Mikael Marcimain har premiär. Filmen är till stora delar baserad på boken om bordellskandalen och låter de utnyttjade småtjejerna stå i fokus. I en scen visas hur en man som bär tydliga likheter med Olof Palme förgriper sig på en tonårsflicka, vilket vållar stort rabalder och slutar med att scenen klipps bort.
• En utarbetad och reviderad pocketutgåva av »Makten, männen och mörkläggningen« ges ut.

2020

• TV4 sänder en dokumentärserie med Leif GW Persson, som återger skandalen från sin egen personliga, manliga horisont.