Inte vår sak att bedöma vad som är sant

Jourkvinnor Svea i Kumla, foto Marja Beckman

KVINNOJOUREN SVEA I KUMLA

Nystartade kvinnojouren Svea i Kumla strävar tillbaka mot kvinnojourernas rötter. Till tiden då jourerna drevs av aktivister som kämpade för kvinnors rätt. Erfarenheter och kunskap är jätteviktigt, men det är solidariteten som är bindemedlet. Solidariteten gör att det blir självklart att alltid stå på kvinnans sida. Och att tro på hennes berättelse.

Text och foto: Marja Beckman

Kvinnojouren Svea i Kumla med omnejd må vara ny, men ordföranden Malin von Wachenfeldt är en erfaren jourkvinna. Hon fick jourarbetet »med bröstmjölken«. Hennes mamma Ireen von Wachenfeldt är tidigare Roks-ordförande och ett känt namn för de flesta som har följt debatten. Som 13-åring var Malin med och startade tjejjouren i Karlskoga. Hon sitter också i Roks styrelse.
– Vi hade många kvinnor i behov av stöd i vårt hem och hade ofta feministiska diskussioner. För kompisar fick jag förklara hur det kom sig att min pappa kunde vara feminist, säger Malin.

Jouren har tillgång till en gratis lokal genom Studiefrämjandet, vilken de delar med en fiskeförening. I ena rummet hänger feministiska budskap, medan väggarna i andra rummet är dekorerade med fiskaffischer. Det är en ovanligt regngrå dag och förutom Malin och Ireen deltar jourkvinnorna Sara Lonnfors och Ulrika Fredriksson under intervjun.

Svea Kvinnojour i Kumla med omnejd startade på en metoo-manifestation i Örebro för snart ett år sedan. Där uttryckte många en frustration över att inte kunna göra mer för kvinnors rättigheter varpå Malin tog mikrofonen och frågade om det var några som ville vara med och starta en ny jour i Kumla. Flera kvinnor var intresserade och telefonnummer byttes.
Tidigare hade några andra kvinnor försökt starta en jour i Kumla med stöd från Ireen, men när de insåg hur mycket arbete som krävdes rann det ut i sanden. Men nu var tiden mogen. Under året som har gått sedan starten har jourkvinnorna samlat på sig mycket kunskap genom utbildningar, konferenser och egna workshops. Hela verksamheten bygger på eldsjälar som jobbar ideellt.

– Jourrörelsen startade 1978 som en reaktion på ett konkret samhällsproblem. Jourerna byggde på systerskap; jag stöttar dig idag – imorgon kanske du stöttar mig. Nu upplever jourerna mycket mer reglering och krav än de gjorde då. Byråkratisering och privatisering av verksamheten är ett överhängande hot. Myndigheter vill ta över och privata boenden poppar upp. Det är problematiskt om myndigheter tar över, då vår erfarenhet och kunskap i så fall går förlorad, säger Malin, och tillägger:
– Min poäng är att det är viktigt att vi bevarar möjligheten för kvinnor att få vara anonyma. Och om myndigheter tar över förlorar vi 40 års erfarenhet och ersätter den med personer som har akademisk utbildning men som i stor utsträckning saknar erfarenhet och kunskap om kön, makt och våld.

Att bli trodd är fortfarande en kamp för många utsatta kvinnor, och jouren önskar att alla som kommer i kontakt med våld ska få bättre utbildning, bland annat i hur till synes irrationellt en person kan agera i en relation med någon som är våldsam och/eller kontrollerande.

Även om mannen blir fälld kommer många att säga att hon ljuger, kompisar runt omkring kommer att lägga sig i. Vi på jouren lyssnar och tror på kvinnorna.

– Även om mannen blir fälld kommer många att säga att hon ljuger, kompisar runt omkring kommer att lägga sig i. Vi på jouren lyssnar ocH tror på kvinnorna, vi peppar dem och lägger inget värde i om det är sant eller inte, det är inte vår roll. Vem vill förresten söka upp en kvinnojour frivilligt, är det roligt? Eventuella skadeståndspengar räcker inte långt, det är inte så att det går att ljuga ihop något för att tjäna pengar, säger Malin.

– Hur ska hon kunna tjäna på det när hon inte får någon ekonomi efter separationen? Det är en hemsk myt att kvinnor skulle vinna på att ljuga, säger Ireen.
– Jag kan inte heller säga att männen ljuger, men vi lever i en kultur och en struktur där män och kvinnor har olika möjligheter och män har större möjligheter att rädda sitt eget skinn, säger Malin.

Det är också viktigt att skilja mellan strukturer och individuella händelser. Jouren får ibland kommentarer i stil med »vaddå, min pojkvän slår inte mig« och »inte alla män«.
– Om jag är ute på kvällen och möter ett gäng killar går jag över till andra sidan vägen. Det är följden av ett strukturellt problem, säger Malin.

Det är för att förändra de patriarkala strukturerna som jourkvinnorna i Kumla just nu samlar på sig så mycket kunskap de bara kan. I gruppen finns kvinnor med gedigen kompetens, till exempel en psykolog, en beteendevetare och en historiker.
– Vi måste luta oss mot forskning och vara så vetenskapligt trovärdiga att det bara knakar om det! säger Ulrika.

STORA BILDEN Ulrika Fredriksson, Sara Lonnfors och Malin von Wachenfeldt strävar tillbaka mot kvinnojourernas aktivistiska rötter.
 


FAKTA OM KVINNOJOUREN SVEA I KUMLA MED OMNEJD

Vilka tar ni emot?
»Till vårt kafé är alla kvinnor välkomna, både de som är stödsökande och de som är nyfikna på vår verksamhet. Vi har inget skyddat boende men slussar vid behov kvinnor vidare till jourer som har boende«.
Antal anställda? Inga.
Antal medlemmar? 25.
Antal stödsökande hittills? Tio (»Vi har ännu inte kommit ut så mycket, vi satsar först och främst på utbildning,
kunskap och opinions­bildning«.).
Kuriosa: Namnet Svea kvinno­jour togs för att jourens första möte ägde rum på Svea
konditori i Kumla. Det passade eftersom flera av de äldre jourerna har kvinnonamn.