New York – staden som aldrig sover. Det är här FN:s årliga möte om kvinnors ställning i världen hålls. I år gick det 67:e mötet av stapeln – och Roks var på plats.
The Commission on the Status of Women, förkortat CSW, pågår under två veckor i mars varje år. I år var temat kvinnor och teknik och digitalisering.
För vårt vidkommande var förstås det digitala våldet särskilt intressant. Roks jourer möter löpande otaliga former av detta våld och det är intressant att notera likheterna i kvinnors och tjejers utsatthet. Även om formerna för det digitala våldet kan variera, är likheterna många: förövarnas modus är detsamma och våldets
konsekvenser har likartad karaktär.
Även om formerna för det digitala våldet kan variera, är likheterna många: förövarnas modus är detsamma och våldets konsekvenser har likartad karaktär.
Vid seminarierna diskuterades det digitala våldets effekter på såväl individ- som systemnivå. Individen drabbas psykologiskt, fysiskt, socialt, ekonomiskt och »funktionellt«, där offret begränsar sin digitala närvaro. På systemnivå spär våldet på ojämlikhet och upprätthåller stereotyper och diskriminerande föreställningar. Vi fick ta del av konkreta exempel på hur aktivt organisationer kämpar för att radera bilder och för att stötta utsatta kvinnor och hålla de skyldiga ansvariga.
Här synliggjordes dock ett problem som kom att prägla stora delar av konferensen: En del länders ovilja att gå på teknikjättarna med reglering och bevakning för att stävja våldet.
Här märktes också tydligt en ovilja att sätta fokus på kvinnor och jämställdhet i fråga om digital och teknisk utveckling. En grupp länder, många från det globala syd, vill hellre fokusera på det man kallar utveckling. »Vi har inte ens internet, vi måste få en rättvis fördelning av tekniken mellan jordens länder innan vi kan komma till frågor om innehåll.«
Och visst stämmer det att fördelningen av tekniska produkter och kompetens är ojämlik. Men att låta en handfast reglering av nätet, av artificiell intelligens och av annan teknikutveckling vänta på grund av detta, är en orimlig hållning.
Spänningen speglar dock en urgammal konflikt inom FN-systemet: Den mellan liberala fri- och rättigheter (för kvinnor) och rätten till utveckling. Dessvärre är det oftast kvinnors och tjejers intressen som kommer i kläm i båda perspektiven.
Den digitala kvinnofrid som vi vill se, fastnar lätt i tal om yttrandefrihet. Därför tar EU:s nya direktiv om mäns våld mot kvinnor och it-brottslighet också sin utgångspunkt i begreppet samtycke – rätten, och ansvaret, att själv välja.
Men det fria valet är inte alltid tillgängligt i en ojämlik och könad värld. Många kvinnor och tjejer säger ja till sådant som skadar dem illa. Det visar både forskning och utvecklingen av anmälningar om våldtäkt.
Denna fråga, och andra frågor som gäller kvinnors konkreta liv, kom i skymundan av de stora elefanternas förhandlingar.Här var det istället fåran mellan nord och syd, mellan familjen och individen, som regerade.
Men på planen utanför, där det civila samhället rörde sig och höll sina seminarier, bubblade samtalet. Där hittade vi inspirationen och med den och många nya lärdomar kan vi nu fortsätta kampen!
JENNY WESTERSTRAND
Ordförande i Roks