Vi har rätt att vara arga, i lagens namn! Kvinnotrycks juridiska expert ryter till.
Text: Susanna Eriksson illustration: Lisa Medin
I början av februari deltog jag i ett panelsamtal om metoo på Göteborgs universitet. Ett ämne som kom på tal var smärta – den smärta det inneburit för kvinnor att påminnas om och se hur utbrett mäns sexuella våld är mot kvinnor, men också den smärta många män upplevt när upprop efter upprop tvingat till självrannsakan. Och visst, även jag känner smärta när jag tänker på metoo eftersom det påminner om hur mäns ovälkomna sexuella närmanden och anspelningar och rädslan för våld och övergrepp har varit en del av mitt liv och vardag sedan jag knappt hunnit in i puberteten. Det gör ont eftersom jag vet att det inte gör mig unik; att det är erfarenheter jag delar med flickor och kvinnor över hela världen. Men framför allt gör det att jag känner vrede.
Vrede över hur ärenden om mäns våld mot kvinnor ligger på hög hos polisen i väntan på att en utredare ska påbörja utredningen, ofta långt efter att anmälan kommit in. Vrede över hur målsägandebiträden oftast utses alldeles för sent under förundersökningen och inte redan när den inleds, fastän vi vet att detta innebär ett gott stöd för målsäganden och en framgångsfaktor för att ärendet ska gå till åtal och fällande dom. Vrede över att utredningarna tar alldeles för lång tid. Vrede över att mäns våld mot kvinnor inte prioriteras av rättsväsendet.
Mäns ovälkomna sexuella närmanden och anspelningar och rädslan för våld och övergrepp har varit en del av mitt liv och vardag sedan jag knappt hunnit in i puberteten.
Vrede även över hur bostadssituationen i landet omöjliggör för kvinnor och barn att få ett nytt hem i trygghet, fria från våld och förtryck. Vrede över hur huvudregeln om gemensam vårdnad möjliggör för våldsutövande män att fortsätta förtrycka sina före detta partners och deras gemensamma barn. Vrede över att kvinnojourerna inte får det långsiktiga ekonomiska stöd de behöver för sitt viktiga arbete.
Vrede över hur människohandel för sexuella ändamål förekommer överallt i hela vårt land. På gator, hotell och på internet. Vrede över att rättsväsendet så ofta missar att det handlar om just brottet människohandel och inte bara koppleri. Vrede över alla dessa män som tar sig rätten till en annan människas kropp.
Vrede över så mycket annat där samhället, och rättsväsendet, sviker våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn.
Vreden ger samtidigt en kämpaglöd. När vi ser vi tillbaka vet vi att inget framsteg för jämställdhet, jämlikhet och rättvisa har kommit utan kamp. Det har krävts kamp, det har krävts smärta och det har krävts vrede för vartenda steg framåt för en rättvis värld. Oavsett om det har handlat om rätten att studera, att utöva ett yrke, att få rösta, att få erkänt att sexuella övergrepp inom äktenskapet också ska räknas som våldtäkt, eller att det är den som köper sex som ska straffas och inte den som säljer, så har det krävts kamp. Det är här kvinno- och tjejjoursrörelsen, som en del av en bred feministisk rörelse, är så viktig för att uppnå ett jämställt och rättvist samhälle. Tillsammans kämpar vi, tillsammans känner vi smärta och vrede. Som poeten Ingrid Sjöstrand och artisten Stina Velocette säger jag därför: Elda under din vrede, syster!
Om skribenten
Susanna Eriksson är feminist och jurist, och grundare av Indile Juristbyrå. Hon medverkar regelbundet i Kvinnotryck
Tjejens vrede vann över våldtäktsman
En 21-årig kvinna som utsattes för ett våldtäktsförsök i Sheffield i England blev så rasande att hon gick till motattack och lämnade förövaren blåslagen och mörbultad innan hon gick till polisen. Händelsen ägde rum den 1 november 2015.
Den 35-årige mannen hade följt efter kvinnan flera kilometer när hon var på väg hem från jobbet och sedan dragit in henne i ett buskage, där han stack in sin tunga i hennes mun och sa »Det här kommer du att gilla.«. Men han hade inte räknat med att offret skulle bita honom i tungan, använda knytnävarna och hugga honom med sina nycklar.
– Jag var säker på att han skulle våldta mig och insåg att mitt liv var i fara. Jag var panikslagen och vettskrämd, men samtidigt så fruktansvärt arg. Jag tänker jämt på hur det kunde ha gått, sa kvinnan till rätten.
Mannen dömdes till fyra och ett halvt års fängelse.