Ett väntrum

För män brukar hemmet vara en plats där de i lugn och ro kan ladda sina batterier. Därför har kvinnor i årtusenden fostrats till att lägga ner möda och engagemang på att göra hemmet bekvämt och trivsamt. Så snart mannen har tagit sig en hustru är det han som blir hemmets centralgestalt, och dagens höjdpunkt är hans hemkomst. Inom litteratur och underhållning har dessa stereotyper länge varit självskrivna. De mest populära actionrullarna är också uppbyggda kring den hemmavarande kvinnans vädjande längtan efter att maken ska komma hem och hennes ständiga besvikelse över att han jämt måste vända i dörren för att rädda världen. Så får hon sitta där i hemmets väntrum ända till slutscenerna. I de mer vardagsnära dramerna drar killen ut med polarna när tjejen hade hoppats på en mysig hemmakväll. Men ve den tjej som kräver att snubben ska stanna hemma. »Ska mitt hem bli ett jävla fängelse?« Ironin i detta: För att män skulle säkra sitt beroende av ett hem med kvinnlig omvårdnad fick de först ta ifrån kvinnan hennes oberoende och göra hemmet till hennes »jävla fängelse«.
En utställningslokal
I och med inredningstrendens enorma genomslag har hemmets mysfaktor kommit att trängas undan av en skrytfaktor. Många hem har därför blivit mer av uppvisningsytor än umgängesytor. Att bjuda hem vänner på middag handlar då mindre om att mätta gästernas munnar än om att möta deras avundsjuka miner. Givetvis faller det på kvinnornas lott att ägna tid och energi åt iscensättandet av denna hemliga konkurrens. De som inte har råd att hävda sig i den ytliga heminredningshysterins krav på stora ytor får istället trösta sig med ett oändligt utbud av homestagade drömhem i teve, på nätet och i mäklarannonserna.
En spekulationsaffär
När de privata vinstintressena tilläts kliva in på allmännyttans domäner omvandlades inte bara en väsentlig del av det allmännyttiga hyresrättsbeståndet till bostadsrätter – även synen på våra bostäder omvandlades från att vara ett hem till att bli ett klipp. Bostadsbristen i tättbefolkade regioner orsakade en snabb prisstegring, vilket gjorde många borättsinnehavare rika på kort tid av att bara bo. Själva boendet blev därmed kortsiktigt och sekundärt, som ett smart drag i den så kallade bostadskarriären.
De som förlorade på huggsexan var ekonomiskt svaga grupper, inte minst lågavlönade kvinnor, som behövde någonstans att bo, men som till följd av det kraftigt decimerade antalet hyresrätter blev hänvisade till andrahandsmarknaden. Där kunde vinnarna som kapat åt sig bostadsrätter hyra ut sina spekulationsobjekt till oreglerade hyresbelopp som översteg både räntor och amorteringar medan de inväntade nästa prisboom.
Så blev hemmet en tillfällig bostad för både de missgynnade och de privilegierade. Det är förstås en viss skillnad mellan att bli rik på att bo och att bli plundrad av det.
Ett skilsmässohinder

Vigselringen är egentligen bara en halv ring sett till skilsmässostatistiken. Sett till de ekonomiska riskerna vid en skilsmässa gäller dock ingen 50/50-deal, särskilt inte om barn ingår i hushållet. Då är det som regel den kvinnliga parten som får ta den fetaste smällen. För även om alla kvinnor har rätt att skiljas är det inte alla som har råd att göra det. Ställd inför utsikterna att behöva ge upp ett hem där hon lagt ner själ och hjärta, i ett grannskap och en miljö där barnen rotat sig, för att istället flytta till en billigare och mycket mindre bostad i annan ände av staden långt bort från barnens skolor, aktiviteter och kompisar – inför dessa utsikter kan många kvinnor se sig tvungna att stanna i ett bedrövligt äktenskap.
Och orsaken till detta står att finna i att kvinnorna offrat tid, pengar och karriärmöjligheter på att kunna vara hemma mer.
En trygg brottsplats
Ett hem är till för att utestänga faror, eftersom hemmet utgör vår mest intima sfär och följaktligen måste vara vår tryggaste plats. Som bekant är så inte fallet för kvinnor och barn om de delar bostad med en man som utnyttjar just hemmets avskildhet för att utan inblandning kunna utöva våld och förtryck. Att kränka en mans privatliv är det sällan någon som vågar, inte ens om detta privatliv inbegriper grov kvinnofridskränkning. Hemmet må vara kvinnans farligaste plats. Men för män är hemmet en mycket trygg brottsplats.
Ett hushållsfeministiskt högkvarter
Under senare år har en ny feministisk rörelse blossat upp och gett eko inom både forskning och samhällsdebatt. Det handlar om en rörelse tillbaka till hemmet och har beskrivits som en protest mot den storskaliga, hälsovådliga och miljöfarliga massproduktionen av livsmedel och andra förnödenheter. Nyckelorden för den miljömedvetna hushållsfeminismen är »slow« och »raw«. Såväl yttre som inre processer ska få växa fram organiskt i sin egen takt och inte forceras fram med artificiella hjälpmedel.
Fenomenet förekommer dock bara i rika västländer och dess företrädare är kvinnor ur den välutbildade medelklassen som har möjlighet att gå ner i tempo, skaffa egen odlingslott och vira in små barnstjärtar i ekologiska tygblöjor.
Men företeelsen är långt ifrån så frivillig som den verkar. Den miljömärkta hemmatillvaron var snarare en nödlösning för högpresterande karriärmammor som inte längre fick ekvationen att gå ihop eftersom deras högpresterande karriärmän aldrig skulle kunna tänka sig att byta ut sina yrkesambitioner mot att få uppleva naturens långsamma under, då ett odlat frö skjuter skott eller ett avlat barn växer upp.