Frivilligt engagemang kan aldrig ersättas

Från barrikader och banderoller till serviceproducent på uppdrag av socialtjänsten. Kvinnojoursrörelsens transformation utmanar. Kan man driva intressepolitiska frågor med trovärdighet när man samtidigt sitter i knät på det offentliga? Riskerar professionaliseringen att ersätta ideella krafter?

Det tätare samarbetet med det offentliga är inget nytt, och utvecklingen påverkar inte bara kvinnojourerna. Hela den ideella sektorn står inför stora förändringar. I takt med de idéburnas intåg på välfärdsområdet, ökar kraven från det offentliga. Kvinno­jourerna har dock en särställning. Deras verksamhet får ett eget kapitel i flera utredningar som tillsatts för att se över den ideella sektorns bidrag till välfärden.

Och det med rätta. 40 års erfarenhet av mäns våld mot kvinnor och frivilligt engagemang från kvinnor som stöttar andra kvinnor är unikt. Systerskap och gratis engagemang är svårt att formalisera inom ramen för det offentligas uppdrag.

Det är inte främst dygnet-runt-bevakning, galler, lås och övervakningskameror som efterfrågas, utan stöd och samtal på kvinnornas egna villkor. Det vet kvinnojurerna.

Därför är det med förvåning och skepticism vi nu ser en del av jourernas insatser – det skyddade boendet – utsättas för upphandling i konkurrens. Med kostsamma och påtvingade kriterier som inte i första hand utgår från kvinnornas behov. Det är inte främst dygnet-runt-bevakning, galler, lås och övervakningskameror som efterfrågas, utan stöd och samtal på kvinnornas egna villkor. Det vet kvinnojurerna. Många väljer också därför att inte söka tillståndsplikt, utan lägger ner sitt boende eller söker finansiering på annat håll.

Andra jourer har råd och möjlighet att erbjuda både det som kriterierna kräver – och ideella insatser som gör skillnad. Gott så.

För samtliga kvinnojourer står och faller med de ideella insatserna. Utan kvinnors ideella, frivilliga och oavlönade arbete skulle de inte finnas. Och det engagemanget har ett alldeles eget värde som inte kan ersättas av högskolepoäng eller betald personal. En medmänniska som väljer att avsätta sin fritid för att stötta en annan bidrar till att skapa tillit och tilltro i samhället. Och gemenskapen som skapas i det frivilliga arbetet för den gemensamma saken bidrar till samhällets kitt.

Därför måste den ideella sektorn få fortsätta vara ett komplement till den offentliga sektorn – inte en del av den. En ökad professionalisering får inte ske på bekostnad av det ideella.

CHARLOTTA JANSON JOSEPHSSON
Redaktör Kvinnotryck

Charlotta Janson Josephsson, foto Melinda Rönnberg

Foto: Melinda Rönnberg