Goda relationer + gott rykte = god ekonomi

BOTKYRKA KVINNO- OCH TJEJJOUR

Medan många jourer brottas med svajig ekonomi och osäker finansiering kan Botkyrka kvinno- och tjejjour glädjas över hyfsat trygga och stabila ekonomiska villkor. Det gör dem bättre rustade att ta emot och stödja kvinnor som helt saknar ekonomiska resurser. Här får Kvinnotryck ta del av den blomstrande jourens framgångsrecept.

Text och foto: Marja Beckman

Foto Marje Beckman
Anette Ahrenbrandt, Anne Saarinen, Elisabeth Uddén och Barbro Bergendahl på Botkyrka kvinno- och tjejjour där situationen är förhållandevis trygg eftersom det finns ett starkt stöd för jouren från kommunen.

Den som söker på Wikipedia får tidigt veta att Botkyrka 2015 var en av tre kommuner i Sverige som hade fler invånare med utländsk bakgrund än med etniskt svensk. Utländsk bakgrund betyder här att de antingen är födda utomlands eller har två utrikes födda föräldrar. I kommunen ligger till exempel Alby, Fittja och Hallunda; de miljon­­programsområden som Latin Kings sjöng om. Många som bor i kommunen har det tufft ekonomiskt och socialt. Kommunen satsar därför på både sociala stödåtgärder och förebyggande insatser, och Botkyrka kvinno- och tjejjour har en relativt stabil finansiering. De måste visserligen söka anslag och redovisa sin ekonomi varje år, men det finns en grundplåt.

Kontor och mottagning ligger i en lägenhet i ett vanligt bostadshus. Jouren har två anställda: Anne Saarinen, koordinator och personalvetare och Anette Ahrenbrandt som är boendeadministratör. Med på intervjun är också jourens ordförande Elisabeth Uddén och Barbro Bergendahl som är vice ordförande. De har mycket att prata om.

Sedan i fjol har jouren sett en viss minskning av nya kontaktsökanden, men samtidigt har de fått fler komplexa ärenden. Det är oftare kvinnor med stor barnaskara som nu söker kontakt.

– Vi har många kvinnor som har bott i familjer med andrahandskontrakt. Där ställs hela familjen på gatan, säger Elisabeth.

– De kvinnor som söker vårt stöd har som regel utsatts för våld och förtryck under lång tid. Många saknar också arbete och har därför svårt att få bostad. Det ena bidrar till det andra när någon står långt ifrån både arbets- och bostadsmarknaden, säger Anne.

De kvinnor som söker vårt stöd har som regel utsatts för våld och förtryck under lång tid.

Merparten av kvinnorna som behöver stöd är födda utomlands. De etniskt svenska kvinnor som kommer till Anne för stödsamtal har vanligtvis ett större kontaktnät i Sverige och hittar boende på annat håll. Många av kvinnorna som jouren tar emot har aldrig haft något jobb och kommer heller inte att få en pension som går att leva på. Kvinnorna har då ofta en föreställning om att de ska bo hos sina barn som ska försörja dem, men barnen kan vara av en annan åsikt.

– Kvinnorna är helt i händerna på sina män och har ingen­ting att falla tillbaka på. Det är som det var förr i världen här. Vi hade det här kvinnoförtrycket för åttio år sedan, säger Barbro.

– Men det är också det som bevisar att det går att ändra! Vår historia visar att man kan göra något åt detta, inflikar Elisabeth.

Botkyrka kvinnojour startades 2002 av tio kvinnor. En av dem har blivit smått legendarisk: Violet Dahlgren.

– Jag tror att hon har betytt jättemycket för det generösa stöd vi får av Botkyrka kommun. Den respekt och glöd som hon väckte inom kommunen, den talar man om fortfarande. Hur man hjälpte Violet att göra i ordning lägenheter, med mera. Och man kan verkligen säga att vi har stöd från vår kommun, intygar Elisabeth. Det pratas till och med om att vi borde ha mer.

Jouren får också projektmedel från Social­styrelsen, vilket gjorde att de kunde anställa Anne som är personalvetare med lång erfarenhet av komplext socialt arbete. De har fått besked om att medel kommer att finnas för både 2017 och 2018.

– I och med att de här pengarna kommer ut får kommunen också större ansvar att inspektera dem som utför deras uppdrag. Där vill vi ha på fötterna och därför har vi infört digitaliserad ärendehantering. Då vet vi att vi kan stå till svars inför eventuella frågor som uppstår, säger Elisabeth.

Eftersom de har boenden står de under socialtjänstlagen och tycker därför att det känns säkrare att föra journal.

– Det är en trygghet för kvinnorna också, en rättssäkerhet. Det är mycket som gungar ändå, förklarar Anne.

Även andra projektstöd har tillfallit Botkyrka­jouren. MUCF och Länsstyrelsen bidrog till projektet »Lås upp« med uppdraget att tala om våld i hederns namn med skolelever och lärare (men eftersom ingen ville kännas vid det hedersbetingade våldet blev det mer ett samtal om normer). Projektet lever nu vidare på Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Kyrkan har också tagit ett viktigt steg för familjer i behov av stöd. Flera av kvinnorna och deras barn har hittat ett nytt nätverk genom grupper i kyrkan.

Utöver offentlig finansiering har jouren även fått sponsring från företag, och det är nästan alltid
företagen själva som tar kontakt. Ett färskt exempel är ett lokalt företag med amerikanska ägare (i USA är det vanligare att avsätta pengar till välgörenhet).

– De var här och testade om vi var en kandidat, så vi fick komma dit och berätta vad vi gör och redo­visa vilka insatser vi behövde. Då hade vi talat om att vi ville ge kvinnorna teknisk utrustning. De kommer hit och har knappa resurser, och behöver möjlighet att vara online om de pluggar eller söka jobb och komma ut igen i samhället. Dagen efter vårt besök på företaget fick vi besked om att de ville ge oss 80 000! Då svimmade vi nästan. Så dyra datorer hade inte vi tänkt oss, skrattar Elisabeth.

– Det finns väldigt många goda människor som vill vara med och hjälpa! Vi försöker komma ut och berätta om vår verksamhet på så många ställen som möjligt.

Det är i omklädningsrummen som normerna sprids. Vi vill uppmärksamma ledarna på vilket ansvar de har

Vi har varit på medborgarkontoren, på fackens arbetsplatsombud, folkhögskolor, pensionärs­föreningar. Nu har vi planer på att uppvakta ledarna på idrottsföreningarna för att prata om normer, så att de bättre förstår vad barnen bär på.

– Det är i omklädningsrummen som normerna sprids. Vi vill uppmärksamma ledarna på vilket ansvar de har, säger Barbro.

– Du har en jättebra metafor: Nu är badkaret fullt, någon måste stänga kranen, säger Anne.

– Ja, vi måste alla hjälpas åt att stänga kranen. Vi kan inte förlora en generation till, slår Elisabeth fast.


Botkyrka kvinno- och tjejjour hette tidigare Regnbågen. På senare år har de sett en ökning av stödsökande kvinnor med många barn.

FAKTA OM BOTKYRKA KVINNO- OCH TJEJJOUR
Bildades: 2002
Tar emot kvinnor från hela landet, de flesta kommer från andra kommuner eftersom de behöver ett skyddsavstånd.
Antal anställda: 2
Antal medlemmar: 126
Finns skyddat boende? Ja, de har åtta boenden fördelat på fyra trerumslägenheter. Boendena saknar personal men alla som flyttar dit har en kontaktperson.
Nya kontakter det senaste året: 222
Noterat: Jourkvinnorna får betalt för sitt arbete – en mindre summa som tack för att de bär upp verksamheten.


 

TIPS FRÅN JOUREN
Botkyrka kvinno- och tjejjours tre tips för att övertyga kommun och sponsorer om varför deras verksamhet är värd att satsa på:
• Visa att behovet är stort.
• Se till att verksamheten är välkänd och välrenommerad bland kommunens beslutsfattare.
• Informera olika samhälls­aktörer och lokala företag om jourarbetet.