Haninge kvinnojour stänger  sitt skyddade boende

HANINGE KVINNOJOUR

Vid årsskiftet stänger Haninge kvinnojour sitt skyddade boende. Privata aktörer med vinstintresse tränger ut kvinnojourerna. Haninges jourkvinnor befarar att de största förlorarna blir de utsatta kvinnor vars blåmärken inte syns utanpå.

Text och foto: Marja Beckman

Det fanns en tid då kvinnojourerna var de enda som tog emot våldsutsatta kvinnor. De senaste tio åren har dock kvinnors utsatthet blivit en marknad.

– Vi som kvinnojour kan också lägga anbud, men vi i Haninge och många andra jourer med oss gör inte det för att vi är en aktör i civilsamhället. Vi vill verka i vår egen rätt, säger Kim Loeld som är ordförande för Haninge kvinnojour.

Kvinnotryck träffar Kim och Susanne Wihlborg, personalansvarig i styrelsen, i lägenheten som fungerar som både kontor och skyddat boende. Sovrummen står tomma med släta, bäddade sängar. I ett av rummet står en spjälsäng, och i vardagsrummet finns leksaker, tv, spel och böcker.

Kravspecifikationerna på dem som deltar i upp­handlingarna för skyddade boenden är inte kompatibla med kvinnojourens verksamhet. Många gånger efterfrågas att det finns galler för dörren, att man har en anställd psykolog och att verksamhetsledaren är akademiker.

– Det är dessutom ett väldigt stort arbete att göra en upphandling, och vi i styrelsen jobbar ideellt. Styrelsen tog beslutet att inte delta i upphandlingarna inför 2024, säger Susanne Wihlborg.

Istället planerar kvinnojouren i Haninge att utveckla den öppna verksamheten.

– Vi är övertygade om att vi kan hjälpa många utsatta kvinnor och barn på det sättet. Det är inte helt klart hur vi ska strukturera upp verksamheten, men vi kommer att ha individuella stödsamtal och gruppverksamheter i olika former, fortsätter Susanne Wihlborg.

Efter valet 2022 skedde ett maktskifte i Haninge kommun. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern fick lämna över till en koalition mellan Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. För kvinnojouren är det inte avgörande vilka partier som styr, och de tycker oftast att de blir bra bemötta av lokalpolitikerna, oavsett ledning. Hur samarbetet med kommunen kommer att se ut de kommande åren är ännu inte klart.

– Vi hjälper naturligtvis gärna till, men vi kan inte jobba åt kommunen som en ideell förening. Vi behöver ett samarbetsavtal där vi är överens om våra olika roller, säger Susanne Wihlborg.

Vår önskan är att kvinnor bara kunde ringa och vi kunde säga visst, absolut, kom hit, sov här i natt. Vi hjälper dig vidare imorgon. Det är en önskedröm.

De stora förlorarna när kvinnojourens skyddade boende försvinner är de stödsökande kvinnorna. Risken är stor att de kommersiella boendena är mer restriktiva med vilka de tar in. Att enbart de allra mest utsatta får plats på dessa boenden.

– I allt större utsträckning kommer det att leda till att bara de kvinnor som är nästan halvt ihjälslagna får en placering. Det ska inte behöva gå så långt. Det är mycket dyrare att placera på privata boenden. Kvinnorna som kommer till oss kan ha blivit utsatta för psykiskt våld, sexuellt våld och ekonomiskt våld utan att det syns på utsidan. Vår farhåga är att det inte kommer att räcka på de kommersiella boendena, säger Kim Loeld.

– Det vi har kunnat erbjuda är att komma hit och få andrum, få landa här. Här finns någon som lyssnar och tror på dem. Vi förstår och kan guida och vägleda dem hur de ska gå vidare för att leva självständigt och tryggt. Det har alltid varit kvinno­jourens syfte, att kvinnorna ska klara sig själva. De är inte sjuka för att de är misshandlade. Ibland blir det lite det tänket när det ska finnas psykologer och allt ska vara så »professionellt«. Men det som behövs är oftast bara en annan kvinna som lyssnar och hjälper, säger Susanne Wihlborg.

– Vi önskar att politikerna lyssnade på de kunskaper vi faktiskt har om det våld som kvinnor som placeras hos oss utsätts för. Det tycker jag inte att de gör, säger Kim Loeld.

– De kanske tycker att det förenklar med upphandlingarna. Men vi tycker att de försvårar. Nu ska det vara handläggare, det ska fattas beslut. Och det ska vara tusen frågor. Man har försvårat för dem som är utsatta. Vår önskan är att kvinnor bara kunde ringa och vi kunde säga visst, absolut, kom hit, sov här i natt. Vi hjälper dig vidare imorgon. Det är en önskedröm, säger Susanne Wihlborg.

Kim Loeld och Susanne Wihlborg bjuder gärna in jämställdhetsminister Paulina Brandberg till jouren så att hon får se vilken kompetens som finns ute i verksamheterna.