Petra Tötterman Andorff, foto Liza Simonsson

Hatet mot kvinnor går över alla gränser

En tredjedel av världens alla kvinnor har utsatts för könsbaserat våld under sin levnad. Och utvecklingen går åt fel håll. Kampen för kvinnors rättigheter blir allt svårare och motståndet allt hårdare. Religion, traditionella värderingar och patriarkala strukturer har inga nationella gränser.

– Det kommer alltid en backlash när det går framåt. Det är väl för många som har fått det för bra. Det provocerar, säger Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna.

Text: Charlotta Janson Josephsson | Foto: Liza Simonsson

Var elfte minut dödas en kvinna i sitt hem. Av de 81 000 kvinnor som dödades under 2020, var 47 000 (58 procent) offer för våld inom familjen. Värst drabbas kvinnor i låginkomstländer, där 22 procent av kvinnorna utsatts för våld av sin partner de senaste tolv månaderna. Genomsnittet för världen som helhet är 13 procent.

Och utvecklingen går åt fel håll. Det kan vara svårt att tyda statistiken eftersom ökat antal brott också kan bero på ökat antal anmälningar. Men det finns andra indikatorer. Förutom det uppenbara som händer i Afghanistan och Iran, finns också tydliga tecken på att hat och hot mot kvinnor ökar. Förekomsten och utveck­lingen av så kallade incels (står för involuntary celibalcy och handlar om unga, arga, ensamma och potentiellt livsfarliga män) är en. En annan är att det blivit svårare att jobba för kvinnors rättigheter runt om i världen.
Nästan hälften av alla aktivister och journalister som jobbar med kvinnors rättigheter, uppger att deras utrymme att arbeta med frågorna har minskat de senaste fem åren. Det visar en undersökning som Kvinna till Kvinna har gjort.

– Det går åt fel håll, säger Petra Tötterman Andorff. Det är imponerande att det fortfarande finns så många kvinnor som med risk för sitt eget liv arbetar för kvinnors rättigheter.

Det är imponerande att det finns så många kvinnor som med risk för sitt eget liv arbetar för kvinnors rättigheter.

Den globala tillbakagången när det gäller kvinnors rättigheter har med makt att göra, konstaterar FN:s generalsekreterare António Guterres. I FN:s rapport om mänskliga rättigheter från 2020, talar han om en alarmerande situation med mord på kvinnor, attacker på försvarare av kvinnors rättigheter, diskriminerande lagar och politik samt kvinnohat, som en vanlig form av våldsam extremism. »Vi ser bestående klyftor i representationen i det politiska ledarskapet, i fred, säkerhet och ekonomisk egenmakt. Den här regressionen av kvinnors mänskliga rättigheter är grundläggande politisk. Det handlar om makt«, säger han.

Petra Tötterman Andorff håller med:

– Motståndet är dessutom både välfinansierat och välorganiserat, så det gäller för kvinnorättsorganisationer världen över att hålla
i och hålla ut, konstaterar hon.

– Även i Sverige bör vi vara uppmärksamma och vi kan inte ta några rättigheter för givet. Det är en ständig kamp, tillägger hon.

Samtidigt är hon knappast förvånad över utvecklingen. Kriser drabbar alltid kvinnor hårdast, och vi har precis kommit ur corona och står nu mitt i både en ekonomisk kris och en klimatkris. För att inte tala om krigen.

Det är i just krigs- och konfliktdrabbade områden som Kvinna till Kvinna fokuserar sitt arbete. Organisationen arbetar i 20 länder med 150 partnerorganisationer för att främja kvinnors rättigheter och stävja mäns våld mot kvinnor. Petra Tötterman Andorff värjer sig mot frågan om vilken typ av våld som organisationen främst riktar in sig på – är det mäns våld i nära relationer, trafficking, könsstympning, trakasserier eller barnäktenskap?

– Jag känner väl till de olika definitionerna, men tänker att våld ändå alltid är våld. Och att våld mot kvinnor alltid ökar i kris och krig och våra partners arbetar med alla dimensionerna av våld mot kvinnor.
Hon tar exemplet Ukraina: Först kom rapporter om ökade nivåer av mäns våld i hemmen, sen kom (obekräftade) berättelser om att kvinnor utsatts för övergrepp i skyddsrummen, efter det började rapporterna om att ryska soldater använde sexövergrepp som krigsstrategi. Därefter ledde flykten från Ukraina till att många kvinnor utnyttjades av människohandlare i Europa, i Nynäshamn satt män i bilar redo att utnyttja utsatta kvinnor med barn. Slut­ligen såg vi hur annonserna för ukrainska kvinnor på svenska bordeller ökade, vilket innebär att det var män i Sverige som var redo att betala för att få begå övergrepp.

Våldet finns i alla faser, men ser olika ut. Och det normaliseras alltid i konflikter.

De ökade konflikterna och den accelererande krigshetsen syns i retoriken. När Kvinna till Kvinna nyligen var på plats på årets Folk och Försvar märktes det tydligt, enligt Petra Tötterman Andorff.

– Det är väldigt högt tonläge i den militaristiska debatten just nu, säger hon.

– Med säkerhet menas numera framförallt militär säkerhet, och här har vi olika perspektiv. För de utsatta kvinnor vi möter är militären allt annat än säker, ska män med vapen garantera deras säkerhet?

Men hur når vi framgång då? Hur får vi slut på mäns våld mot kvinnor?
Genom att fortsätta som vi gör, menar Petra Tötterman Andorff.

– Vårt sätt är bra och effektivt, säger hon. Starka, oberoende kvinnorörelser är den främsta framgångsfaktorn för att få till stånd långsiktiga förändringar och lagändringar.

Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer runt om i världen jobbar långsiktigt och kontinuerligt för kvinnors rättigheter även när det inte är konflikt.

– Det ju vanliga skyddsboenden för kvinnor som ställer om för att hantera det mest akuta i en konflikt. I vanliga fall arbetar de långsiktigt med att påverka attityder, strukturer och lagstiftning.

– Och de lyckas. I Liberia har de fått till en lagstiftning mot våld i hemmet och i Jordanien kan våldsutsatta kvinnor numera få skadestånd.

– Så vi ser också framgångar, understryker Petra Tötterman Andorff.

Problemet är att det brister i implementering. Enligt Världs­banken har minst 155 länder i dagsläget stiftat lagar om våld i hemmet, och 140 länder har numera lagar om sexuella trakasserier. Men så länge lagstiftningen inte används är kvinnors säkerhet och rättigheter fortsatt begränsade.
Kvinna till Kvinna stöttar kvinnorättsorganisationer i 20 länder på fyra kontinenter men självklart är behoven större, det finns många konfliktdrabbade länder där kvinnors rättigheter inte tillgodoses.

– Vi skulle ju gärna vilja vara överallt, men det handlar ju om att hitta både finansiering och bra partnerorganisationer.

Samarbetet sker enbart med ideella organisationer, vilka också utgör majoriteten av alla befintliga skyddsboenden och kvinnojourer runt om i världen. Offentligt drivna är inte lika vanligt.

– Min erfarenhet är att det är vanligare med ideella initiativ, över­allt finns kvinnor som hjälper andra kvinnor som utsatts för våld.

Yttrar sig våldet på olika sätt mellan regioner eller länder? Ser du några skillnader i mäns våld mot kvinnor beroende på var det utövas?

– Nej, jag vet inte om det är några större skillnader mellan olika länder och regioner. Jag skulle tro att det ser ungefär likadant ut över både tid och rum, säger Petra Tötterman Andorff och tillägger avslutningsvis:

– Patriarkatet är ju inte känt för att vara särskilt innovativt direkt.

 

KVINNA TILL KVINNA bildades 1993 som en reaktion på våldet mot kvinnorna i kriget på Balkan. I dag jobbar Kvinna till Kvinna med 150 partnerorganisationer i 20 länder. De jobbar i Afrika, Balkan, Mellanöstern och Södra Kaukasien. År 2020 nådde de genom sitt arbete 400 000 utsatta kvinnor och flickor. Deras partnerorganisationer arbetar löpande för bättre lagstiftning, ökad kunskap och förändrade attityder i samhället och hos myndig­heter och rättsväsende.

KVINNA TILL KVINNA arbetar enligt ett feministiskt förhållningssätt och anser att kvinnor som utsatts för mäns våld, med rätt stöd har förmåga att ta initiativ och återta sina egna liv. De är inga passiva offer.