Hedersvåld, foto Julia Lindemalm

Hedersvåld och missbruk är känsliga ämnen på jourerna

JOURENKÄT

Hedersrelaterat våld, våld mot missbrukande kvinnor, och svårigheter att tala fritt i små samhällen där alla känner alla. Det var några av svaren vi fick när vi frågade Roks kvinno- och tjejjourer vad de känner sig hindrade att prata öppet om.

Text: Marja Beckman | Foto: Julia Lindemalm | Freepik | Marja Beckman

 
Överallt i landet finns de, jourerna som utgör Roks hjärtmuskel. De är ofta mycket olika sinsemellan, men verksamheten bygger på samma grund. Som fast medarbetare i Kvinnotryck har jag rest runt och träffat många av dem. Jag har hört så många sorgliga och upprörande historier om mani­pulativa män och stelbenta myndigheter att jag kunde ha deppat ihop och velat gömma mig under en sten. Men i stället går jag alltid ifrån intervjuerna full av inspiration, det finns så mycket kraft i systerskapet och kvinnornas och tjejernas vilja och handlingskraft.

Jag har också upplevt att jourkvinnorna oftast lever långt ifrån den stundtals bitska och polariserade debatt som pågår i medierna. Många som engagerar sig ute i landet är där för att de vill göra något konkret och hjälpa till, och alla är inte så intresserade av att debattera. Detta avspeglas i svaren vi fick från jourerna. Endast en mindre andel kände sig träffade av enkätfrågorna som utgick från svårigheten att tala öppet om vissa problemområden (se separat textruta).

Kvinnojouren och tjejjouren Olivia i Alingsås svarade att de inte upplevde något sådant problem, varken med varandra eller från dem som tillsätter medel för verksamhetens räkning.

De senaste åren har många jourer vittnat om att de har lättare att bli förstådda i sitt lokalsamhälle, och att den lokala kvinnojouren har gått från att vara något konstigt och radikal­feministiskt till något behjärtansvärt och legitimt.

De senaste åren har många jourer också vittnat om att de har lättare att bli förstådda i sitt lokalsamhälle, och att de troligen har #metoo att tacka för detta. Johanna på kvinnojouren i Sundsvall sa till exempel (Kvinnotryck nr 3/2020): »Jag tycker att samhället i stort går åt rätt håll. Alla journalister har kanske inte den bästa genusutbildningen eller en superbra analys, men i takt med tiden lär de sig mer.«

Flera jourer har berättat att det blir vanligare att företag på orten skickar gåvor till dem, exempelvis inför jul, och att den lokala kvinnojouren har gått från att vara något konstigt och radikalfeministiskt till något behjärtansvärt och legitimt.

Det betyder naturligtvis inte att allt är frid och fröjd. Linda och Emma på Kvinnojouren i Umeå berättade till exempel i Kvinnotrycks senaste nummer (3/2021) att de har slutat gå ut med sina efternamn, bland annat efter att en av deras ideella jourkvinnor blivit uthängd på nätet.

Och, som Kvinnojouren Märta i Ljungby skriver i sitt svar på enkäten, är män alltjämt norm i samhället. Kommentarer på temat »inte alla män« är det nog ingen jourkvinna eller -tjej som har sluppit undan. Tori på Vallentuna kvinnojour berättade till exempel i Kvinnotryck (nr 1/2021) om manliga taxi­chaufförer som frågar hur det har gått med #metoo och undrar varför det inte finns något motsvarande för män. Tori brukar sucka lite åt dessa kommentarer, och förvånas över att de inte ens vet att det till och med finns mansjourer.
– Det går faktiskt att googla, sa hon.
Jourreportage, foto Marja Beckman

Kvinnotryck ställde följande frågor till medlemmarna:
1 Vilket problem känner du dig hindrad från att tala öppet om?
2 Varför? Från vilket håll upplever du dig tystad?
Här är ett axplock av svaren.
Kvinnojouren Märta i Ljungby:

1 Skillnaden mellan kvinnor och män, att män beter sig utifrån att de är norm i samhället och att kvinnor i olika sammanhang förhåller sig till män, och tvingas att förhålla sig till män just för att de är normen.
2 Kompisar, partner, olika grupper.

Kvinnojouren KAK i Köping:

1 Sexuellt våld och hedersvåld.
2 Hedersvåld överallt, då det kan uppfattas rasistiskt mot religion och tro. Sexuellt våld, då det är så tabubelagt, speciellt i relationer.

Kvinnojouren i Borlänge:

1 Våld mot kvinnor som har pågående missbruk.
2 Sociala medier.

Hultsfred Vimmerby kvinnojour, Christel Rydinger:

1 Vill inte gärna kränka människor, men jag är så gammal att jag inte ska låta mig hindras från att tala om vad jag vet, tycker, eller har åsikter om.
2 Inför nära släktingar som har sorg.

Kvinnojouren och Tjejjouren Olivia, Alingsås:

1 I vår jour upplever vi inget sådant problem varken med varandra eller de som tillsätter medel för verksamhetens räkning.
2 Upplever inte dessa problem.

Foto Julia Lindemalm

VERKSTAD VIKTIGARE ÄN SNACK
De flesta av Roks jourer är mest upptagna av att få verksamheten att fungera i praktiken.