Illustration: Samy Charnine

Hemmet som kvinnofälla – nya versionen

När hemmafrutillvarons fångenskap är ett minne blott, har bostaden blivit en ny sorts kvinnofälla. Idag sitter många mammor fast i ett ruttet förhållande för att en separation eller skilsmässa skulle innebära en så usel boendestandard att barnen kommer att bli lidande. Paradoxalt nog är det de senaste decenniernas tonvikt på delat föräldraansvar som bidragit till att mammor återigen hålls som gisslan i hemmet.

Kvinnotrycks Susanna Eriksson har tittat närmare på orsakerna till denna nya kvinnofälla.
Text: Susanna Eriksson | Illustration: Samy Charnine

Bostaden och boendet blir lätt en brännande fråga vid separationer och skilsmässor, inte minst om det finns barn med i bilden. Ytterligare en bostad måste hittas, gärna någonstans i närheten så att det ska bli så bra och enkelt som möjligt för barn och föräldrar. Beroende på föräldrarnas ekonomiska resurser, och på var och hur barnen ska bo, kan det gemensamma hemmet behållas av en av föräldrarna och den andra måste söka ny bostad, eller så är det två nya bostäder som måste hittas. Med dagens bostadsmarknad och bostads­politik är detta inte det lättaste. Både i storstadsområdena och i övriga delar av landet kan det vara svårt att hitta ett nytt boende. Detta gäller även möjligheterna att få tag i en hyresrätt.

Samtidigt som krav ställs på beslutsfattande politiker om fler och billigare bostäder, framför allt hyresrätter (vilket Hyresgästföreningen gjort till en valfråga), ställs högre krav på dem som behöver samhällets hjälp för att få tag i en bostad. För den som vänder sig till socialtjänsten är det ofta mycket svårt att få hjälp med ett mer permanent boende. Här har JO riktat kritik mot en kommun som inte beaktat barnens situation när en förälder saknar boende (se faktaruta). Separerande föräldrar förväntas alltså ta ett stort ansvar för att hitta bostäder som passar deras barn men från politiskt håll verkar viljan saknas att trygga en bostads- och socialpolitik som underlättar för dem.

Svårigheterna att hitta bostad är könade. Möjligheterna för kvinnor och män att skaffa sig en egen bostad ser på en strukturell nivå olika ut. Banken SBAB har i en rapport kunnat presentera stora skillnader mellan kvinnors och mäns möjligheter att få lån för en lägenhet på tre rum och kök i de nitton största kommunerna i landet. Män med mäns medianinkomst kunde få lån i 5 av 19 undersökta kommuner medan kvinnor med kvinnors medianinkomst inte kunde få lån i en enda av de undersökta kommunerna. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män, som bland annat kan förklaras av kvinnors större ansvarstagande för
omsorgen om barnen samt ofrivillig deltid inom vård- och omsorgssektorn, gör det också mycket svårt för en kvinna med medianinkomst eller lägre att vid separation få tag i ett lämpligt boende för sig och sina barn. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors inkomster gör det också mycket mer sannolikt i heterosexuella förhållanden, att det är mannen som kommer kunna behålla den gemensamma bostaden om någon av dem överhuvudtaget har råd och möjlighet att göra det.

I den svenska familjepolitiken och lagstiftningen är utgångspunkten när barnets vårdnadshavare separerar att vårdnaden ska vara fortsatt gemensam. Innan den reform som kom 1998, och innebar att tingsrätten kunde döma till gemensam vårdnad även om en av föräldrarna motsatte sig det, var det vanligare att (oftast) mamman fick ensam vårdnad om barnen. Med det följde också ofta barnens boende och därmed kunde mamman stanna kvar i den gemensamma bostaden då hon hade större behov av den. Med dagens fokus på gemensam vårdnad (och också ofta växelvis boende) blir alltså bodelningen en mycket mer komplicerad och svårlöst fråga.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet när det kommer till vårdnad, boende och umgänge ska risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp beaktas särskilt, det framgår av 6 kap 2 a § föräldrabalken. Kvinnojoursrörelsen vet dock att det i mångt och mycket inte fungerar alls som det är tänkt. Kvinnors och barns berättelser om övergrepp misstros och förminskas, eller ses som ett sätt att tillförsäkra sig ensam vårdnad – det vill säga att kvinnor ljuger och förmår sina barn att ljuga för att vinna tvisten med barnets far. Roks rapport »Våld och vårdnad« av juristen och forskaren Eva Diesen visar hur vårdnadsutredningarna brister när det gäller barns våldsutsatthet och att domstolarna måste ta sitt ansvar på ett mycket bättre sätt.

Kvinnor och barn måste få stödet och möjligheten att komma undan mäns våld. För det behövs ett eget hem. För det behövs en bostads-, familje- och socialpolitik som vågar se våldet i det så kallat jämställda Sverige.
 


 

Om skribenten

Susanna Eriksson är feminist och jurist, och grundare av Indile Juristbyrå. Hon medverkar regelbundet i Kvinnotryck

 


Vårdnadsregler

Bestämmelserna om barnets vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken. För separerande föräldrar som kan komma överens finns familjerätten på kommunen som kan godkänna överenskommelsen. Annars är det tingsrätten som måste avgöra frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets bästa ska alltid vara avgörande. Vårdnaden kan antingen vara gemensam eller så får en av föräldrarna ensam vårdnad. I valet mellan gemensam eller ensam vårdnad beaktar tingsrätten föräldrarnas samarbetsförmåga.


JO kritiserar kommun för bristande barnperspektiv

En kommun i Stockholms län fick i juni 2018 kritik från justitieombudsmannen (JO) för att inte ha beaktat barnperspektivet i ett fall om bistånd till boende åt en mamma som hade sina barn hos sig varannan vecka. När socialtjänsten ställde krav på att kvinnan skulle leta bostad i hela landet för att få bistånd beaktade de inte hur det skulle påverka barnens situation och boende. Efter JO-anmälan ändrade kommunen beslutet så att kvinnan i stället bara behövde söka bostad inom Stockholms län.


Kraftig ökning av växelvis boende slår hårt mot kvinnors ekonomi

Allt fler barn med separerade föräldrar bor växelvis. I en rapport från 2014 visar Statistiska centralbyrån att 35 procent av de aktuella barnen bodde växelvis jämfört med 1 procent i mitten på 1980-talet, 4 procent i mitten på 1990-talet och 28 procent i mitten på 00-talet. Den förändring vad gäller gemen­sam vårdnad som kom i slutet på 1990-talet verkar därför ha haft en stor betydelse för hur barn bor. Växelvis boende medför ekonomiska konsekvenser för framför allt kvinnor som generellt har sämre ekonomisk standard än män. Traditionellt har inte underhållsbidrag blivit aktuellt vid växelvis boende men 2013 kom en dom från Högsta domstolen som möjliggör att den förälder som har bättre ekonomisk standard kan bli skyldig att betala underhållsbidrag även vid växelvis boende.


Kvinnan flyr från hemmet– våldsamme mannen bor kvar

Så här uttalade sig dåvarande justitieminister Thomas Bodström när den nya lagen om besöksförbud kom: »Förövaren, oftast mannen, har stannat kvar i det gemensamma boendet, bestämt och förfogat över de gemensamma ägodelarna. Kvinnan och barnen har tillfälligt blivit inkvarterade hos släkter eller vänner. Ofta har kvinnojouren gett dem plats att sova för natten. Men nu äntligen kan kvinnan och barnen stanna kvar i bostaden. En ny lag trädde i kraft i Sverige i måndags, den 1 september, som innebär att en person som riskerar att utsättas för våld inte ska behöva fly från sin bostad för att skydda sig. Det är förövaren – mannen – som ska hindras att begå brott mot kvinnan och därmed beläggas med besöksförbud för den gemensamma bostaden. Besöksförbud kan också utökas till ett geografiskt större område än idag.«
Ur Tidningen Folket 3 september 2003

Verklighetscheck: Fortfarande, efter 15 år, tillämpas denna lag i mycket liten utsträckning. (Det som kallades besöks­förbud heter numera kontaktförbud.) /red.