Den nya tillståndsplikten för skyddade boenden utfärdas av IVO, efter att myndigheten granskat bland annat föreståndarens lämplighet, ekonomiska förutsättningar och verksamhetens kvalitet. Men hur definieras egentligen kvalitet – och hur mäts den?
Ideell, offentlig och näringslivets sektor har helt olika drivkrafter i kvalitetsarbetet. Det menar Mats Jutterström och Ola Segnestam Larsson, som i rapporten »Civilsamhällets kvalitet – vilka dimensioner, för vem och med vilka resultat inom välfärden?« också framhåller att den kvalitet som särskilt utmärker ideella organisationer, inte mäts i samma utsträckning som andra kvalitetsindikatorer. Därför riskerar resultatet att bli missvisande när kvalitet jämförs mellan sektorer.
Kvalitetsmätningar görs främst genom detaljerade och resurskrävande system för rapportering av arbetsprocesser, och sällan genom kvalitetsmätningar utifrån brukarens perspektiv, där ideella sektorn har sin styrka.
»Ideell sektor kännetecknas av små organisationer, vilka har svårt att klara av omfattande kringadministration av det slag som kraven på formalisering och dokumentation av arbetsprocesser innebär. Samtidigt får ideell sektors kännetecken av långtgående engagemang för enskilda brukare, endast mindre inflytande på den formella bedömningen av tjänstekvalitet.«, resonerar Jutterström och Segnestam.
Vad som avses med kvalitet, varierar också beroende på sektor menar författarna. Kvaliteten baserar sig på syftet med respektive verksamhet: Företags syfte är att ge avkastning till ägarna, och kvaliteten definieras efter vad kunderna efterfrågar och är beredda att betala för. Offentlig sektor strävar efter likabehandling och rättssäkerhet för medborgarna, vilket är grunden för kvalitet i denna verksamhet. Ideell sektors organisationer drivs av att göra något bra för andra, och skapas ofta för att det saknas någon som tillgodoser specifika behov. Här utvecklas en kvalitet som bidrar till mångfald.
Ideell sektors organisationer drivs av att göra något bra för andra, och skapas ofta för att det saknas någon som tillgodoser specifika behov. Här utvecklas en kvalitet som bidrar till mångfald.
Tomma, tilllgängliga sängar är till exempel kvalitet i offentlig sektor som ska kunna erbjuda alla en plats (dock inte alltför många, då blir det för ineffektivt), medan det för företag innebär att utbudet är större än efterfrågan, vilket inte är tecken på god kvalitet. För ideella sektorn är det god kvalitet om det bidrar till att lösa den enskilda individens behov. Och eftersom kvalitet sällan definieras i ord, utan i vad som mäts, är risken stor att jämförelsen blir haltande. Kvaliteten varierar ju beronde på om det är antalet sängar, personalens antal och kompetens eller anhörigas delaktighet som mäts.
I en arbetsintensiv verksamhet som välfärden, mäts kvaliteten ofta i antalet anställda och deras kompetens, och hypotesen är att kvaliteten ökar med antalet anställda. Men det är mätning av strukturkvaliteten, det vill säga förutsättningarna för kvalitetsarbete. Det säger ingenting om varken hur väl insatserna utförs, processkvaliteten, eller resultatkvaliteten, det vill säga vilka effekter insatserna har.
Kvalitetskriterierna för skyddat boende är ännu inte satta. Planen är att de ska finnas på plats under 2025. Till dess används befintliga riktlinjer. Enligt IVO:s hemsida innebär det en prövning av om »verksamhetens innehåll uppfyller kraven på god kvalitet. Verksamheten måste vara en helhet där alla delar hänger ihop. Det måste finnas en röd tråd mellan målgruppen och hur verksamheten är utformad.
Vilka områden som utreds skiljer sig mellan olika tillståndspunkter. Det kan till exempel vara verksamhetens målgrupp, antalet platser, verksamhetens innehåll och insatser, lokalernas ändamålsenlighet, föreståndarens och övrig personals kompetens«.