Nyamko Sabuni, foto Severus Tenenbaum

Kalla det vad fan du vill

Nyamko Sabuni lägger bort titlarna

Nyamko Sabuni behöver ingen skylt där det står att hon är feminist. För henne är politisk handlingskraft viktigare än ideologiskt ältande. Huvudsaken är att vi närmar oss visionen om ett samhälle där kvinnor och tjejer kan leva utan mäns våld och kontroll. Inför den brännande frågan om upphandling av kvinno- och tjejjoursverksamheten har Liberalernas nuvarande partiledare också tagit ställning utan hänsyn till liberalismens ideologiska mantra om fri konkurrens. I Nyamko Sabunis värld går det nämligen inte att köpa vad som helst för pengar. Kvinnotryck har låtit henne träffa Tina Olby, en av rörelsens mest erfarna jourkvinnor, för att berätta om sitt politiska tänkande.

Text: Tina Olby | Foto: Severus Tenenbaum

Tåget från Motala anländer till Centralstationen i huvud­staden och jag beger mig till Riddarhustorget och Riks­dagens Hus, ingång Cephalus. I ryggsäcken ligger IPad, penna och block samt ett antal A4-sidor med research och politiska dokument med liberal orientering.

Efter säkerhetskontroll lotsas jag vidare av pressekreteraren. Under vägen noterar jag folkpartistiska valaffischer från förra seklet på väggarna. Nyamko Sabuni tar emot i sitt ljusa och vackra arbetsrum med utsikt över Gamla stan och vi slår oss ner i den orangea soffgruppen medan jag insuper den perfekta arbetsmiljön. Här skapas alltså liberal politik.

Efter att jag presenterat mig och mitt ärende för Kvinnotryck väcker mitt långa kvinnojoursengagemang Nyamko Sabunis intresse, så min intervju börjar med att hon intervjuar mig om hur jag ser på utvecklingen inom kvinnojoursområdet.

Nnyamko Sabuni kom till Sverige från Burundi som 12-åring 1981 och knappt fyrtio år senare kan hon visa upp ett imponerande CV: omfattande högskole­studier, författare, egenföretagare, PR-konsult, riksdagsledamot, flera ministerposter, vice VD och hållbarhetschef och sedan 2019 partiledare för Liberalerna.

Men karriären har inte alltid varit friktionsfri. Många minns säkert att hon inte ville benämna sig som feminist trots att hon var jämställdhetsminister. Detta för tankarna till hennes partikamrat Bengt Westerberg som under sin tid som socialminister blev utnämnd till Årets Kvinna 1994 av föreningen KvinnorKan, för sitt jämställdhetsarbete.

Jag vet många som kallar sig feminister som jag aldrig skulle luta mig mot. Men de blir inte bespottade som jag, som försöker leva som jag lär.

Som jämställdhetsminister kallade du dig inte för feminist. Men ditt parti framför formuleringar som »För en mer feministisk framtid« och »Liberal feminism« – hur ser du på det?
– Jag tycker att jag gjorde mycket bra saker i feminismens namn men blev ganska ofta bespottad för att jag inte ville ta på mig ett epitet som jag menar ingick i det faktum att jag är liberal. Jag vill komma bort från debatten och jobba framåt. Vad är det kvinnojourer behöver och vad behövs mer på det jämställdhetspolitiska området för att skapa jämlika villkor i vårt samhälle? Det är viktigare än att ställa krav på att politiker ska säga att de är feminister. Jag vet många som kallar sig feminister som jag aldrig skulle luta mig mot. Men de blir inte bespottade som jag, som försöker leva som jag lär.

Att vara liberal är att vara feminist, demokrat och antirasist, betonar Nyamko Sabuni. Hon vill bli värderad efter sina handlingar, inte efter epitet. Som exempel nämns Göran Lindberg (Kapten Klänning), före detta polischef, som dömdes till sex års fängelse för sexual­brott mot unga flickor och som sa sig vara feminist. Av reaktionen att döma har Nyamko Sabuni säkert fått feministfrågan ett otal gånger. Så jag byter tema.

Jag är övertygad om att en viss politik inte kommit till om inte just jag suttit där jag satt.

Vad var mest inspirerande i din tidigare politiska karriär – jämställdhet, integration eller utbildning?
– Alla frågor var viktiga att jobba med, men integration var ett specialområde för mig eftersom jag hade särskilda och annor­lunda kunskaper som andra saknade. Och jag är övertygad om att en viss politik inte kommit till om inte just jag suttit där jag satt. Till exempel frågor kring hedersproblem som inte blivit utvecklade på samma sätt utan min medverkan. Jag vet att frågan om tvångsäktenskap hade två utredningar tidigare som landade i att det inte behövdes någon speciell lag för det. Vi har redan lagar som säger att man inte kan misshandla eller att människohandel är förbjudet. Men det var aldrig någon som blev anmäld och fälld för tvångsäktenskap utifrån de lagar som fanns. Jag menade att vi kanske inte ska tillsätta en utredning till som ska berätta ifall vi behöver en sådan lag eller inte utan vi kanske ska tillsätta en utredning som ska berätta för oss hur en sådan lag skulle kunna utformas. Och det löste sig. Göran Lambertz la fram ett nytt lagförslag efter att studerat situationen i Storbritannien och Frankrike som låg långt före oss. Det är inte säkert att något statsråd annars hade lyft frågan på det sättet. Efter det har vi fått lagen om tvångsäktenskap.

2014 infördes ett nytt brott, äktenskapstvång, i brottsbalken med fängelse i högst fyra år.

Slöjans funktion är att reglera sexuella för­­hållanden mellan män och kvinnor, och det området ska barn hållas utanför, därmed är det fel att flickor bär slöja.

I boken »Flickorna vi sviker« från 2006 presenterar Nyamko Sabuni tio punkter, bland annat stopp för offentlig finansiering av religiösa friskolor och en 15-årsgräns för att bära slöja. Frågor som fortfarande är aktuella och levande. Boken beskriver heder som en kontext där flera traditioner ingår som sammantaget syftar till att begränsa flickors och kvinnors frihet, sexualitet och rätt till kroppslig integritet. Det kan gälla tvångsäktenskap, barnäktenskap, slöja eller könsstympning.

Liberalernas ståndpunkt är att inga nya konfessionella skolor får etableras och det kommer att gås igenom inom ramen för regeringssamarbetet. För de befintliga konfessionella skolorna kräver liberalerna att konfessionella inslag bara får hållas utanför ordinarie skoltid.

– När det gäller slöja är det partiets beslut att vi måste fortsätta att problematisera och prata om den här frågan, säger Nyamko Sabuni, inte minst slöja på barn. Men den exakta lösningen har vi inte kommit överens om. Det behövs mer dialog och mer information. Båda sidor har svårt att hitta en lösning som är liberal och som ser till att slöjan används på det sätt den ska användas. Det finns två syner på det här. Dels de som tycker bara rakt av att slöja är förtryckande, punkt – dels de som tycker att slöja är vilket plagg som helst och vem som helst kan bära det, även barn. Båda sidor är problematiska. Själv menar jag att slöja är ett plagg som en vuxen kvinna bestämmer om hon vill ha på sig medan barn inte ska bära det. Slöjans funktion är ju att reglera sexuella förhållanden mellan män och kvinnor, och det området ska barn hållas utanför, därmed är det fel att flickor bär slöja.

Under sin tid som jämställdhetsminister initierade Nyamko Sabuni regeringens skrivelse 2007/08:39, »Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, heders­relaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer«. Handlingsplanen innehåller åtgärder som presenterats både före och efter 2007, såsom stöd till kvinnojourerna, samverkan, samordning, utbildning av myndigheter och förebyggande arbete samt arbete med våldsutövare.

Det jag särskilt minns som aktiv jour­kvinna är att socialtjänstlagen blev tyd­ligare om kommunernas ansvar för att ge stöd till brottsoffer. Det tidigare ordet »bör« förstärktes till det tvingande »ska«, vilket besparade mig åtskilliga diskussioner med socialtjänsten. Jourerna fick också möjlighet att söka styrda statliga medel. Min reflektion ur kvinnojoursperspektiv är att det ekonomiska tillskottet till jouren medförde ett lyft i verksamheten på flera områden eftersom det kommunala bidraget varit otillräckligt.

Men vart tog våldsforskningen vägen? Kopplingen våld och kön? Den fanns med 1998 i Kvinnofridspropositionen.


NYAMKO SABUNI

Är: Partiledare för Liberalerna från juni 2019
År: 50
Bor: Täby
Kvinnlig förebild: Angela Merkel är en värdig kvinna i politiken med sin kunskap och sitt ledarskap.
Motto: Skapa ett samhälle där kvinnor är fria från våld och förtryck.

 


Våld och kön, hur ser du på det i förhållande till Handlingsplanen?
– Vi hade en princip på min tid då jag tyckte det var viktigt att se olika maktordningar och om det inte står i skrivelsen kan det bero på att vi då pratade och problematiserade kring våld i samkönade relationer. Vi erkänner att det stora utbredda våldet mot kvinnor är könsbundet, att det utövas av män. Och om det har gjort arbetet en tjänst eller inte att utesluta könsmaktsordningen, det ska jag låta bli att säga. Jag vet inte om det viktigaste är att det står könsmaktsordning eller att vi beskriver hur våldet ser ut och också erkänner att våld kan förekomma mellan två kvinnor och två män. Det var mer det vi ville komma åt, att inte utesluta andra grupper.

Kvinnojourerna står inför förändringar, då bland annat skyddat boende för våldsutsatta kvinnor kan komma att konkurrensutsättas på en marknad och betraktas som en ekonomisk verksamhet. Inom kvinnojoursrörelsen har vi redan sett exempel på detta. Kommunerna vänder sig till kommersiella bolag som erbjuder skyddat boende, boenden som har en hög dygnskostnad och inte erbjuder kvinnan fullgott stöd. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor kan saknas hos personalen som då även kan bestå av män. Det före­kommer att kvinnor som kommunen placerat på sådant boende kontaktar en kvinnojour för att få adekvat stöd.


POLITIKERN

Nyamko Sabuni hade en intensiv politisk karriär under åren 2001–2013 i Folkpartiet, nuvarande Liberalerna, där hon också hela tiden varit ledamot i partistyrelsen.

  • Riksdagsledamot 2003–2006
  • Integrations- och jämställdhetsminister 2007–2010
  • Biträdande utbildnings­minister 2010–2013 i Reinfeldts regering.

 


Vad anser Liberalerna om upphandling av skyddat boende och konkurrensutsättning av kvinnojourernas verksamhet?
– Det är olämpligt att upphandla kvinno­joursverksamhet, för det är inte vilken tjänst som helst. Där har ni Liberalerna med er. Det är inte rätt väg att gå. Den erfarenhet som finns med ideella krafter med kunskap om hur man ger stöd och skydd till en våldsutsatt kvinna kan inte jämföras med vad ett företag, som ska starta och lägga sig på lägsta pris och upphandla, kan ge. Hoppas att vi slipper se den utvecklingen.

Vi kommer in på IOP-avtal (Idéburet Offentligt Partnerskap) som flera jourer har tecknat med kommunen. Diskussioner förs om avtalet kan bidra till att kvinnojourerna inte konkurrensutsätts.
– Jag tror verkligen på partnerskap mellan ideella organisationer och offentligheten,
säger Nyamko Sabuni. Det ger mer lång­siktiga förutsättningar för ideella att verka. Det får inte heller vara parallella processer med det ideella för sig och det kommunala för sig. Kvinnojourerna är beroende av att det offentliga betalar för tjänsterna och det är den utvecklingen vi vill se.

Nyamko Sabuni är mycket bestämd i sitt svar och berättar att de forskningsmedel som utdelats skulle gå till utveckling av verksamheten, inte till att utsätta kvinno­jourerna för upphandling i konkurrens med företag.

Roks kvinnojourer är kvinnoseparatistiska – vad anser du om det?
– Jag har förståelse för att det finns kvinnor som vill komma till en separatistisk jour och ser det som ett bra alternativ, men det betraktar jag mer som en praktisk fråga än som en ideologisk.


FÖRFATTAREN

»Flickorna vi sviker«, 2006
»Det nya Sverige – Min vision. Min Väg«, 2010.

 
 

 


Vilken är den viktigaste kvinnopolitiska frågan för Liberalerna?
– Kvinnors våldsutsatthet och frihets­begränsning!

Att bekämpa mäns våld mot kvinnor, sammanfattar jag och Nyanko Sabuni nickar.

Avslutningsvis säger Nyamko Sabuni att hon hoppas på fortsatta bra relationer med kvinnorörelsen och jourverksamheten.
– Vi har mycket att lära oss av den erfa­renhet ni har för att utveckla politiken framåt, och det är viktigt att vi kan träffas och mata in idéer. Jag känner mig trygg med att vi får ta del av välgrundade åsikter, erfarenheter och förslag från den verklighet som vi har att hantera.

PÅ NATTDUKSBORDET

Nyamko Sabuni hinner läsa annat än statliga utredningar och politiska dokument. På nattygsbordet ligger den omtalade »Klubben«
av Matilda Gustavsson.
Kommentar: »Det händer så mycket runtomkring oss öppet och synligt men maktförhållandena hindrar folk från att säga ifrån och det är fruktansvärt att så många är skrämda till tystnad. För det finns inga missförhållanden som är värda att hålla tyst om.«

 


Nyamko Sabuni och Tina Olby, foto Severus Tenenbaum

OM SKRIBENTEN

Tina Olby är aktiv jourkvinna sedan Motala Kvinnojour bildades 1992. Hon har suttit i Roks styrelse 1998–2002. Därefter drev hon, i Roks regi, bland annat projektet Boka Porrfritt. Hon tog även fram skriften »Vem slår vem – eller det förövarlösa våldet. En studie av dagspressens skildring av mäns våld mot kvinnor«
Tina Olby är en flitig aktivist och opinionsbildare. Hennes engagemang och ledarskap har resulterat i offentliga utmärkelser från Motala­borna som röstat fram henne till Årets Motalabo 1998 och Årets Motalaförebild 2012.