Inom Roks finns en stor oro för den nuvarande utvecklingen och samhällets syn på mäns våld mot kvinnor.
– Det är en utmaning på flera sätt, menar Roks ordförande Jenny Westerstrand.
Text: Charlotta Janson Josephsson
Att begreppet mäns våld mot kvinnor fasas ut och ersätts med könsneutralitet innebär att våldet inte längre särskiljs utan likställs med vilket våld som helst. Det är ett grundskott mot Sveriges kvinnor och barn, menar Roks ordförande Jenny Westerstrand.
– Regeringen vill till och med ta bort begreppet ur jämställdhetsmålet och ersätta det med ett könsneutralt begrepp. Detta, kombinerat med fokus på våldsutövaren och det förebyggande arbetet, innebär att det politiska fältet är förlorat, konstaterar hon.
– Det arbete som gjorde Sverige världsberömt på 1990-talet, monteras ned och den feministiska förståelse som vägledde kvinnofridsreformerna kastas över bord. Istället satsas på könsneutral politik och dyra insatser som saknar evidens för att det fungerar.
Hon syftar på de behandlingsinsatser för våldsutövare som sällan visar på konkreta positiva resultat och befarar att okunskapen leder oss tillbaka till ruta ett.
– Jag tvivlar inte på ambitionen att få ett stopp på mansvåldet, men politiken överskuggar verkligheten. I ivern att komma till rätta med »mäns våld mot kvinnor«, hamnar vi allt längre ifrån verkligheten. Metoderna är verkningslösa, samtidigt som reformivern är uppskruvad till max i jakt på resultat.
– Det kommer att få konsekvenser. Och det kan gå fort. Jag tror att vi står i en brytpunkt till en öppet kvinnofientlig utveckling i politik och samhälle.
Begreppet mäns våld mot kvinnor tas bort i jämställdhetspolitiska målen
Regeringen tillsätter en särskild utredare som bland annat ska föreslå en ny och mer inkluderande formulering för det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Utredaren ska också se över behovet av ett särskilt delmål för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. I uppdraget ingår
också att ta fram förslag till en långsiktig strategi på området.
Foto: Karl Nordlund
Man fokuserar på »sårbara grupper« och diskuterar olika typer av våldsmän. Individuella egenskaper ska förklara våldsutövning och våldsutsatthet.
– Men vi vet att det här våldet finns i alla grupper och inte låter sig ringas in, så varför ska vi backa tillbaka till det synsättet, frågar hon sig.
Extra tydligt blir problemet i synen på gärningsmannen, framhåller Jenny Westerstrand. Socialtjänsten ska lyckas med det som den utsatta kvinnan försökt med i alla år, nämligen att förändra våldsmannen.
– Nu ska landets socionomer lösa frågan. Ett samhällsproblem ska mötas med individuella samtalsstöd – med ett fåtal män som anmält sig frivilligt och är villiga att förändras.
Hon resonerar vidare kring det så kallade eftervåldet, de konsekvenser som drabbar kvinnan när hon lämnar mannen. Här är det samhället – bland annat socialtjänst och tingsrätt – som står för de hinder som försvårar uppbrott och möjliggör gärningsmannens fortsatta kontroll och våld.
– Nu är det dessa instanser som ska stoppa våldet – på en könsneutral grund som riskerar att utsätta kvinnan ännu mer, konstaterar Jenny Westerstrand.
Det här slukar resurser i onödan, menar hon. Eftersom »eftervåldet« är ett resultat av samhällets normer och värderingar i mötet med kvinnor, kommer inte dessa insatser att hjälpa.
– Därför måste det finnas aktörer som våra kvinnojourer som står utanför de samhällsinstitutioner som möjliggör våldet.
Att återigen tala könsneutralt och allmänt om våld med fokus på individer, trots att våldets omfattning och könade dynamiker redan identifierats, är både farligt och obegripligt, menar Jenny Westerstrand.
– Det kommer att få konsekvenser. Och det kan gå fort. Jag tror att vi står i en brytpunkt till en öppet kvinnofientlig utveckling i politik och samhälle.