Känslomässigt instängd i ett fattigt kändisliv

Bibbs ska precis fylla 39 år. Trots att hon saknar talang vet alla vem hon är, men Stockholms bitterljuva kändis­liv håller på att glida henne ur händerna – och hon är pank som en kyrkråtta. I Tone Schunnessons hyllade roman »Dagarna, dagarna, dagarna«, som inom kort blir långfilm, följer läsaren en till lika delar frisläppt som känslomässigt instängd kvinna på status-dekis.

Text: Ellinor Gotby Eriksson | Foto: Märta Thisner

Jag fattar inte varför alla går så hårt åt Bibbs karaktär. Fattar att hon är något slags antihjälte, men i många fall är hon ju också ganska rimlig och normal?
– Haha, jag fattar inte heller! Jag trodde alla skulle tycka hon var så charmig och rolig och smart, men hon har väckt starka känslor hos många läsare. Det har varit intressant att fatta hur lite utrymme det finns för kvinnor att vara annat är moraliskt goda, till och med i litteraturen! Mitt värsta är boomers som säger att de vill ge henne en kram – väldigt förminskande! För mig är hon en vuxen kvinna som försöker lösa problemen i sitt liv på bästa sätt. Och nej, såklart är det inget bra sätt att ljuga om att man blivit illa behandlad, men Bibbs har ju blivit det tidigare och har svårt att hitta språket för den erfarenheten!

Är det så fel att ljuga om stort och smått? Hur nära eller långt ifrån Bibbs moraliska kompass är du själv?
– Jag och Bibbs är väldigt olika i vårt förhållande till sanningen. Jag är nämligen väldigt plågad av att alltid försöka vara sannings­enlig och kan få överdrivet dåligt samvete av även små, vita lögner. Därför var det så skönt att skriva fram Bibbs som är mycket mer lös i lögnen. Jag tror också jag plågas av tankar om att vara god nog, duktig som fan, göra rätt för mig. Så det var skönt att hänga med Bibbs som tvärtom tycker att hon förtjänar världen även om hon egentligen inte gjort något speciellt.

Instängd. Det känns som att Bibbs är det på flera sätt. Alltså instängd i kickberoendet, instängd i en jättegammal roll som kanske snart rycks ifrån henne, instängd i Stockholms ytlighet. Hur ser du på hennes instängdhet?
– Ja, Bibbs liv är ju väldigt klaustrofobiskt och för mig handlar det mycket om att hon inte har pengar och att hon inte förstår relationen hon lever i. Hon har liksom ingen distans till hur den bryter ner henne, skulle jag säga, och tror att en massa andra saker är problemet. Min erfarenhet av destruktiva relationer är att det är just så de fungerar, får en att känna sig fast, ofri, som om det inte fanns något annat alternativ i hela världen. Om man dessutom, som Bibbs, varken har pengar eller eget boende – och ett jobb som handlar om att vara en person man egentligen inte är – då är det fan klaustrofobiskt.

Ja, Bibbs lever ju på marginalen trots ett liv fyllt med väl­avlönade gig. Men allt är ju övergående hela tiden, så hur har man egentligen råd att ha sig själv som varumärke, eller i ditt fall – vara konstnär?
– Jag tror framgångsrika personer som har sig själva som varumärke på Instagram har bättre chans att försörja sig än till exempel konstnärer. De två är inte alls samma sak. Kända influencers verkar tjäna ganska bra med pengar medan många i konstnärliga yrken har andra jobb vid sidan av. Jag är frilansskribent och är glad att jag kan försörja mig enbart på det, men det tog många år att komma dit.

Även om du inte vet något om filmatiseringen ännu, kan du säga hur det känns att Dagarna, dagarna, dagarna blir film? Har du några förhoppningar om hur den ska bli? Farhågor?
– Så kul! Jag tänkte jättemycket på Dagarna, dagarna, dagarna som en film när jag skrev. En sorglig actionkomedi med lite weird romantik typ. Eftersom det är Rojda (regissören Rojda Sekersöz, red. anm.) som tagit sig an projektet har jag inga farhågor, om någon kan göra det till sin egen feta grej så är det hon.

Det har varit intressant att upptäcka hur lite utrymme det finns för kvinnor att vara annat är moraliskt goda, till och med i litteraturen!

Tone Schunnesson, foto Märta Thisner

DETTA HAR HÄNT
Tone Schunnesson, född 1988 i Svedala, är författare, dramatiker och skribent. Samt en It-girl i ordets rätta bemärkelse, ända sedan hon släppte den av kritiker och publik hyllade generationsromanen »Tripprapporter« (2016, Norstedts). Debutromanen har felaktigt liknats vid Ulf Lundells »Jack« från 1977. Felaktigt, då Tripprapporter är både smartare, djupare och snyggare. Hennes senaste roman »Dagarna, dagarna, dagarna« (2020, Norstedts) har blivit lika rosad den – och utspelar sig under sju rafflande och ödesdigra dagar i Stockholms innerstad.