Lawen Mohtadi skrev ett Facebookinlägg om hur det hade varit att arbeta med en kollega som utmärkt sig som de förtrycktas talesman men uppträdde som en envåldshärskare. Hon fick veta att hon skulle hålla käft och nöja sig med ynnesten att få jobba med ett så känt namn. När Expressen så valde att nämna detta kända namn i den yngre kollegans berättelse, röt Gellert Tamas ifrån med ursinnet hos just en man som fått sin makt ifrågasatt.
Text: Unni Drougge | Foto: Wikipedia
I samband med att Lawen Mohtadi kom ut med sin levnadsskildring om rättskämpen Katarina Taikon (»Den dag jag blir fri«, 2012), blev hon uppvaktad av en manlig kollega med skyhögt anseende. Han ville att de gjorde en film tillsammans, baserad på boken. Förutom att Mohtadi kände sig smickrad fanns det ingen tvekan om att gå med på samarbetet eftersom hon redan hade planer på att låta boken bli film.
Sju år senare beskriver hon i ett utförligt inlägg på sin Facebooksida hur den manlige kollegan i ett tidigt skede utnyttjade sin position till att manövrera ut och förminska henne.
Lawen Mohtadi hade valt att utelämna hans namn. Det gjorde däremot inte Expressen, som efter tillåtelse publicerade en förkortad version (02/04/19) med namns nämnande. Tidningen ansåg att en av landets mest rosade dokumentärskildrare, med stor vana att delta i samhällsdebatten, fick tåla att bli namngiven även om det var i ett ofördelaktigt sammanhang.
En tyst omgivning kan också utnyttjas som slagträ mot den som slutade vara tyst.
Men när en rikstäckande tidning publicerar uppgifter om att en man gjort sig skyldig till samma förtryck och maktmissbruk som han blivit känd för att bekämpa och avslöja, då blir reaktionerna starka. Expressen fick hård kritik för att ha gett utrymme åt en vanhedrande partsinlaga utan att samtidigt låta den angripne ge sin version. Gellert Tamas erbjöds dock att gå i svaromål men nobbade Expressen och vände sig istället till Medievärlden med ett omfattande försvarstal, där han kallade Mohtadis inlägg för »ett synnerligen grovt karaktärsmord« och avslutade med att hälsa Expressen »See you in court!« (04/04/19). Men i motsats till Lawen Mohtadis berättelse som utgår från hennes egna upplevelser hänvisar Gellert Tamas till hur andra uppfattat henne, dock utan att precisera vilka de är eller vad för slags relation de haft till Mohtadi. Ingen av dessa »andra«, som Tamas stödjer sig på och som enligt honom tycker att Mohtadi är den som skapat en omöjlig arbetssituation, har heller gett sig tillkänna vare sig för att bekräfta eller dementera hans påståenden.
En tyst omgivning kan med andra ord utnyttjas som slagträ mot den som slutade vara tyst.
Kvinnotryck har kontaktat Lawen Mohtadi för att höra hur hon ser på Gellert Tamas sätt att bemöta henne.
Hade du väntat dig att han skulle reagera på dina upplevelser med att ge dig skulden?
– Temat är oerhört angeläget, kanske faktiskt kärnan när det kommer till övergrepp och maktmissbruk, svarar Lawen Mohtadi. Men när jag skrev texten bestämde jag mig för att inte kommentera händelserna efter publiceringen. I min text finns allt jag tyckte var viktigt för mig att få fram.