Som en katt bland riktigt osköna hermeliner. Så kan det kännas för en kvinna som tar sig in i ett mansdominerat rum. Riktigt så illa blir det inte för polisen Sara i SVT:s hyllade dramasatsning Tunna blå linjen, eftersom arbetslaget är fullt av coola kvinnor. För seriens huvudrollsinnehavare Amanda Jansson har det däremot inte varit självklart att våga ta sig ton.
Text: Ellinor Gotby Eriksson | Foto: SVT/Press
Din karaktär, den unga nyexaminerade polisen Sara från Umeå, tar ingen skit. Samtidigt är hon emellanåt väldigt skör. Det känns inte så vanligt med så pass komplexa kvinnokaraktärer i en kriminaldramaserie, som ju till genren är väldigt begränsad. Hur har du arbetat med Sara-rollen?
– För mig var det viktigt att hon varken skulle bli en överdriven schablonbild av en norrlänning, eller en klyschig version av en kristen. Annars skildras troende personer ofta som sektmedlemmar. Men Sara får vara rolig och modig och kan säga ifrån till Magnus (en manlig kollega, red anm.) trots att hon är ny på arbetsplatsen. Hennes starka gudstro och övertygelse om att se det goda i människan är nog mer framträdande än att hon är en kvinna i en mansdominerad kår.
Men i verkligheten är poliskåren dock fortfarande väldigt macho, det vittnar många poliskvinnor om. Varför tror du att könsnormer är så cementerade inom vissa yrken?
– Homogena yrkeskårer överlag blir ju sällan utvecklande. Det gäller dels grupper som enbart domineras av ett visst kön, dels grupper som bara består av exempelvis folk från innerstan med samma klassbakgrund. Bristen på andra infallsvinklar och kanske framförallt på motstånd skapar en skyddad verkstad. Vi måste fortsätta hitta sätt att ta isär de rummen.
Har du någonsin befunnit dig i den situationen som Sara gör – det vill säga en situation där du måste välja att följa din övertygelse eller att bli en kameleont och anpassa dig efter din omgivning?
– Jo men det klart, det har hänt att jag befunnit mig i en situation där jag känner att jag tycker en sak men att rummet får mig att agera annorlunda än min känsla. Det är hemskt – så ska det inte vara. Metoo har absolut underlättat, inte minst i teatervärlden, men det finns fortfarande massor kvar att göra. Det som är bra är att det numera finns något konkret att peka på och referera till. Jag var nyexaminerad skådespelare när metoo-rörelsen drog igång, så jag är tacksam att jag redan från start hade den kraften i ryggen.
Vad har hittills varit det bästa med att göra Tunna blå linjen?
– Det här är det största jag har gjort som skådespelare, så det har varit väldigt utvecklande för mig i min yrkesroll. Att bli tryggare på set har varit betydelsefullt, men också att verkligen få grotta in mig i ett annat yrke. Flera poliser har hört av sig och sagt att vi känns verklighetstrogna. Det är väldigt kul, även om seriens huvudsyfte kanske inte direkt har varit att göra polisen glad, haha.
Nya stjärnskottet Amanda Jansson, född 1990, är uppvuxen i Skärplinge i Uppland. Den första professionella pjäsen hon var med i – »Och i våras var det en kille i en annan skola som tände eld på sig själv« – var ett samarbete mellan en teatergrupp i Gävle och tjej- och kvinnojourerna i Gävleborgs län. Hon examinerades från Teaterhögskolan i Luleå år 2016, och »Sara« i Tunna blå linjen är hennes första huvudroll framför kameran. När Amanda var liten fascinerades hon av deckare som Beck, Johan Falk och Wallander. Nu sluts krimcirkeln i och med att hon redan har medverkat i en Beck-film, kriminalserien Rebecka Martinsson och spelat polis i SVT:s Tunna blå linjen, skriven av Cilla Jenkert.