Kvinnofängelset

När upptäcker tjejer de första intrången i sin frihet? När blir vi medvetna om våra könsrelaterade begränsningar? Ja, när börjar snaran dras åt runt barndomens vilda experimen­terande och fritt könsöverskridande lekar?

Unni Drougge, redaktör för Kvinnotryck.
UNNI DROUGGE
Redaktör för Kvinnotryck

En sak vet jag, och det är att detta sker så tidigt att snaran blir en del av den kvinnliga identiteten. En självreglerande anordning som låser in oss i en intrikat väv av direktiv och förväntningar. Att vara begränsad är ett kvinnligt normaltillstånd.

I sagor, myter, konst och populärkultur är den inlåsta kvinnan en välbekant trop. Tänk alla dessa sagoprinsessor som hålls fångna, vare sig det är i ett torn eller i en lång skönhetssömn. Tills prinsen befriar prinsessan och tar henne med sig in i äktenskapets trygga förvar. Så slutar sagan, men hur det kan gå för en hustru som avviker från mallen får vi veta i romanklassikern av Charlotte Brontë, där den gamla frun blivit galen och får leva instängd i ett rum på vinden. Under tiden kan mannen ägna sitt amorösa intresse åt den unga, präktiga Jane Eyre. Att göra sig av med »missanpassade« fruar genom att spärra in dem på dårhus var fram tills ganska nyligen helt legitimt. Idag ekar galengörandet av rebelliska kvinnor över internet, där de blir fastnitade av samma trångsynta intolerans och misogyna vanföreställningar.

En sådan vanföreställning är att fria kvinnor är farliga. Men i längden kan det bli verkligt farligt att hålla kvinnor instängda. Slavar har gjort uppror förr.

Foto: Jini Sofia