Aase Berg, foto Caroline Andersson
Aase Berg

Kvinnorollen är konstruerad för medberoende

Thelma och Victor älskar bortom tid och rum. Men när Thelma inser att hon har varit värddjur åt ett utsvultet äktenskap, det vill säga älskarinna, förvandlas hon till Haggan. Så inleds poeten Aase Bergs senaste kioskvältare och stridsskrift »Haggan«. Hur krossar vi patriarkala maktförhållanden som upprätthålls av medberoende? Jo, vi börjar hagga oss så inåt helvete.

Text: Ellinor Gotby Eriksson | Foto: Caroline Andersson

Att vara medberoende är ju på sätt och vis att försvara en förövare. Vad grundar sig beteendet i?
– Jag skriver två andra böcker på temat medberoende; en om alkoholism och medberoende och en om moderskap och medberoende. Hela kvinnorollen är konstruerad så att hon ska bli medberoende. Vi uppfostras till att stå ut med vad som helst. Det är otroligt otäckt för det handlar ju om att kvinnan ska tvingas in i en roll där hon inte har tid att ta makt på andra områden.

Men om man då vill omsätta Haggan till verklighet: hur lever man manifestet?
– Ett sätt att ta sig ur medberoendet är att inse att man faktiskt inte bara är en medlöpare som är fast i skiten, utan att vi själva har ett ansvar. Det första man kan göra är att bryta tystnadskulturen som finns kring patriarkala kärleksrelationer. Och lära känna igen mönstret – känn din fiende bättre än dig själv!

Ett sätt att ta sig ur medberoendet är att bryta tystnadskulturen som finns kring patriarkala kärleksrelationer, och inse att man faktiskt inte måste vara en medlöpare.

Haggan föraktar den så kallade madonnan, det vill säga Victors fru, innerligt. När jag läser boken tänker jag hela tiden att ett av männens största brott är att vända kvinnor mot varandra. Hur tänker du kring det?
– Ja han tjänar ju på att de hatar varandra. Men Haggan sätter ord på hela grejen; älskarinnan använder ilskan mot hustrun för att bryta strukturen. Mannen vill att kvinnor ska hata varandra i tysthet för då råkar inte han illa ut. Hustrun i boken uttrycker rätt sorts ilska, det vill säga martyrskap och lågmälda fnysningar. Den typen av kvinnlig ilska är accepterad, medan någon som skriker och gormar blir en hotfull hysterika.

Haggan kan läsas som en hämndaktion som många kvinnor bara drömmer om att skriva, men huvudkaraktären själv säger att hon inte är en hämnare?
– Jag betraktar inte hämnd som något konstruktivt. Hämnd är att ge utlopp för en reptilhjärna och det är inte tillräckligt för att förändra strukturer. Revansch och analys är bättre ord för Haggan. Vi vill ju att de som utnyttjar kvinnor ska förstå att de gör fel.

Jag upplever att Haggeriet dels handlar om att sluta vara medberoende, dels handlar om att »sluta tänka med fittan«, som du skriver. Går det när upprepningstvånget är så rotat? Ofta har man ju mer än en Victor?
– Ja, men det är precis som att man ofta träffar mer än en misshandlare i sitt liv eller går från alkoholist till alkoholist. Det är jättesvårt men man får analysera vad det är som attraherar en. Klassisk KBT. Ofta är det de här männens vildhet kombinerat med all deras bekräftelse som blir uppslukande. Precis som med alla andra beroenden så blir det lättare att hålla sig borta om man känner igen sina triggerpunkter.

 

DETTA HAR HÄNT
Aase Berg (född 1967 i Stockholm), är poet och litteraturkritiker. Bland annat skriver hon recensioner för DN. Hon debuterade med diktsamlingen »Hos rådjur« år 1997 – en egensinnig naturromantisk skildring av ett universellt matriarkat. Den följdes bland annat av en trilogi om moderskap, där den Augustnominerade diktsamlingen »Forsla fett« ingick. 2015 släppte Aase Berg diktsamlingen »Hackers« som handlar om utvägar ur kvinnofällan och hur man fuckar upp systemen inifrån. Redan där refererar hon till horor och haggor, och om hur vi enbart med listighet kan krossa patriarkatet.