Mäns skadliga lögner om kvinnor

Kvinnors påstådda lögner om sexualbrott i syfte att skada en man är inte bara en sällsynt företeelse, det är dessutom en ytterst ineffektiv metod. När män ljuger för att göra kvinnor illa väljer de vapen som slår betydligt hårdare eftersom de utnyttjar svagheter i en annan del av rättssystemet.

Text: Susanna Eriksson | Foto: The Respect Women Foundation

I efterdyningarna av metoo har, som så många gånger förr efter att mäns våld mot kvinnor uppmärksammats i större utsträckning, frågor väckts om kvinnors trovärdighet och tillförlitlighet och om det ändå inte är så att kvinnor försöker sätta dit män genom att ljuga om övergrepp som aldrig skett.

Det vetenskapliga stödet för att kvinnor ljuger eller överdriver om våldsutsatthet är svagt, snarare kan det handla om under­rapportering och ett stort mörkertal. Själv­klart förekommer det men inte alls i den omfattning som det kan låta från olika håll i debatten. Dessutom är det knappast en framgångsrik strategi (att falskeligen anmäla en man för sexualbrott) för en kvinna som vill ställa till det för eller hämnas på en man.

Enligt Brottsförebyggande rådet, som har ansvar för den nationella kriminalstatistiken, anmäldes 7 370 våldtäkter 2017. Av de anmälda våldtäkterna väcktes åtal i endast 11 procent av fallen. Av de mål som gick vidare till domstol meddelades en friande dom i 30 procent av fallen, vilket är högt i en svensk kontext. När det kommer till misshandel meddelas friande domar endast i 10 procent av fallen. Utsikterna till framgång är alltså dåliga och då har vi inte ens pratat om hur jobbigt det är att vara målsägande i en sexual­brottsutredning där ofta ord står mot ord. Varför skulle någon utsätta sig för detta? I så fall finns det enklare sätt för den som vill ställa till det för någon annan.

Ett sådant enkelt sätt visar sociologen Linnéa Bruno på i sin avhandling från 2016 där hon bland annat granskar mäns ekonomiska våld mot kvinnor efter separationen och hur det allmänna (som till exempel Försäkringskassan eller social­tjänsten) blir ett verktyg för männen i deras våldsutveckling. Att till exempel (falskeligen) tipsa Försäkringskassan om att kvinnan bor med en ny man blir ett effektivt sätt att rasera kvinnors och barns ekonomiska situation och uppehälle då de utan närmare kontroller från myndighetens sida blir av med bostadsbidraget. Mäns lögner om kvinnor blir på det viset ett konkret och allvarligt problem för kvinnor och barn och skapar en stor utsatthet i samhället. Till skillnad från att anmäla någon för sexualbrott är det också ett effektivt verktyg för att skada någon.

Brottmålsprocessen (där kvinnor påstås ljuga om mäns våld) och välfärdsstaten (där män ljuger om kvinnor för att utöva våld) präglas av helt olika rättssäkerhetsgarantier.

Brottmålsprocessen (där kvinnor påstås ljuga om mäns våld) och välfärds­staten (där män ljuger om kvinnor för att utöva våld) präglas av helt olika rätts­säkerhetsgarantier. Hela premissen i brottmålsprocessen är att du är oskyldig tills dess att motsatsen har bevisats. Vi vill hellre fria en skyldig än att döma en oskyldig. Det är rätt och riktigt och så ska det vara. Därför får inte heller grundlösa anklagelser någon särskilt stor effekt. Vi vet att det är nog svårt att bevisa ett övergrepp som faktiskt skett. Vad gäller välfärdsstaten har det lyfts fram kritik från såväl jurister som forskare att det brister i rättssäkerheten vad gäller myndigheternas handläggning. Det utredningsansvar som åligger myndigheterna inför ett beslut levs det inte alltid upp till. Ansöker du om en förmån är det dessutom du som har bevisbördan. Det leder till att den som blir utsatt för grundlösa anklagelser inom välfärdsstaten inte har samma konkreta skydd mot dessa. Det är därför snarare kvinnor som har anledning att oroa sig för att utsättas för mäns lögner än tvärtom.


Om skribenten

Susanna Eriksson är feminist och jurist, och grundare av Indile Juristbyrå. Hon medverkar regelbundet i Kvinnotryck


 

Sanningen om kvinnor som ljuger om sexbrott

Falska angivelser gällande sexualbrott förekommer inte mer än inom övriga brottskategorier.

  • En amerikansk studie från 2010 gick igenom alla sexbrotts­anklagelser under de senaste 20 åren och kom fram till att endast 2–10 procent bevisats vara ogrundade (»False Allegations of Sexual Assualt: An Analysis of Ten Years of Reported Cases, SAGE Journal«).
  • FBI har i en egen undersökning funnit en liknande siffra – 8 procent av alla sexbrottsutredningar har grundat sig på falska angivelser.

Risken för en man att bli fälld för en falsk våldtäktsanklagelse är minimal. Däremot skapas det en enorm medial uppståndelse kring de ytterst få män som blivit oskyldigt dömda.

  • Den mest detaljerade studien, presenterad av British Home Office, berättar att av sammanlagt 216 fall där beskyllningarna visat sig osanna var det bara två som ledde till åtal, varav båda friades.

Kvinnor ljuger inte om våldtäkt för att de vill hämnas på en man som dumpat dem.

  • Alla undersökningar pekar entydigt på att de vanligaste våldtäktslögnerna kommer från tonårstjejer som vill mörka vad de haft för sig när de varit ute alldeles för länge, eller om de blivit gravida, ibland med påtryckning från föräldrarna om att gå till polisen. Av 52 dokumenterat felaktiga våldtäktsdomar i USA, var det bara en där motivet bakom falskanmälan var hämnd över att ha blivit avvisad av en man. I det fallet var det en man (!) som avvisats och blivit så kränkt att han övertalade sin flickvän att beskylla den andre för våldtäkt.

/red