Mer karisma åt politiken!

Yolanda Bohm Ramirez, foto Casia Bromberg

Poeten Yolanda Bohm Ramirez är en orkanvind utan ursäkter. Hon segrar, oavsett om det rör sig om att trotsa rädslor på en scen eller att skriva en omvälvande första lyriksamling. När hon får frågan om vad hennes yttersta målbild är svarar hon oironiskt »förändra världen«, och med den viljekraften verkar det inte helt osannolikt.

Text: Ellinor Gotby Eriksson | Foto: Casia Bromberg

Din debutbok »Ikon« – vad betyder den för dig?
– Det var mycket tankemöda bakom den boken. Det är en sammanfattning av texter från 2013 till slutet av 2017 – varav det sista året var otroligt kaosigt. Bland annat gick två av mina vänner bort, så under skriv- och redigeringsprocessen märkte jag att det blev mörkare än vad jag hade tänkt mig. Men det finns också ett hopp i boken, det är en presentation av mig och min familj, om att växa upp i förorten, och om mitt queerskap.

Just nu arbetar du med en översättning av Elizabeth Acevedos roman »Poet X«? Hur är det arbetet?
– Det var så fint för förlaget hörde av sig och sa att de verkligen ville ha just mig som översättare, vilket kändes hedrande! Boken är fantastisk – ett slags prosalyrisk dagboksromantik. Huvudkaraktären uppmuntras av en lärare att börja med poetry slam, och jag kan relatera till det. När jag var 23 år satt jag i en ungdomsredaktion på Kulturhuset där en person peppade mig att läsa upp en av mina skrivna dikter. En stark vilja tog sig igenom lager av osäkerhet, och det gav mersmak.

Vad är det med uttrycksformen spoken word som tilltalar dig mest? 
– Mina texter är seriösa och formsköna – men när jag framför dem kan jag balansera upp med standup mellan texterna. Och så gillar jag direktheten. För mig är det intressanta med konst just ömsesidigheten mellan sändare och mottagare. Det är ju på gott och ont såklart, förut var det alltid snubbar som kom fram och ville förklara för mig hur jag hade kunnat framföra en text bättre. I sådana lägen är det bäst att antingen bara gå, eller säga »vad kul att du kom, jag ser fram emot att gå och se dig uppträda någon dag – då kanske jag har lite synpunkter«.

Just nu håller du bland annat på med två bokprojekt, håller i en öppen poetry slam-scen och så översättningsarbetet då. Hur hinner du, och hur splittrat blir ditt fokus?
– Hinner gör jag knappt. Men skapande är ju det enda jag jobbar med, så det är inte som att det är så mycket annat som konkurrerar om tiden. Splittrat fokus? Haha, har du hört talas om ADHD?

Det låter lite självförhärligande kanske, men i egenskap av artist tror jag att jag skulle kunna bidra med just karisma.

Du har varit aktiv inom olika partier och suttit i RFSL ungdoms förbundsstyrelse. Hur ser ditt politiska engagemang ut idag? 
– Jag skulle vilja ge mig in i partipolitiken igen. Jag tycker att det saknas karisma inom politiken idag. Vänstern är mer idealistisk än högern – men det blir fel om högern får vara ensam om att vara populistisk.  Det låter lite självförhärligande kanske, men i egenskap av artist tror jag att jag skulle kunna bidra med just karisma.

DETTA HAR HÄNT
Yolanda Bohm Ramirez (född 1987) har oändligt många strängar på sin lyra. För drygt ett år sedan startade hon den queer-­separatistiska poetry slam-scenen Mariconas på Södra teatern i Stockholm, ihop med Paloma Halén Román. Då var hon också aktuell med föreställningen »Idol« på Unga Klara. Tidigare i år spelade hon i »… and trans people are from Mercury« på Orionteatern. Just nu skriver hon en bok om en grupp ungdomsvänner som återförenas och plockar isär verkligheten via fantasyspelet Dungeons and dragons. Samtidigt arbetar hon på sin nästa diktsamling på Biskops Arnös skrivarlinje. »Tematiken är mer allvarlig än i »Ikon«. Jag vill utforska mörkret ännu mer den här gången.«