Min navigationspunkt är alltid våldet

Jenny Westerstrand, ordförande i Roks

Vilka tankar har du som ord­förande för Roks om debatten kring våld i hederns namn?
– Jag ser parallella rörelser i debatten. Debatten om hedersvåldet har gett upphov till en ny slags könskonservatism, som drivs från höger och vänster och har kommit att associeras med kvinnor med erfarenhet av hedersrelaterat våld, exempelvis Föreningen glöm aldrig Pela och Fadime med Sara Mohammad som portalfigur. Dessa kommer ofta med stark kritisk udd riktad mot feminister som plötsligt utses till de privilegierade »svenska feministerna« som står som motfigurer till de verkligt utsatta heders­feministerna. Dessa ges hedersplats i tal om våld mot kvinnor. De talar och tar plats inifrån salongerna om privilegierade svenska kvinnor som vill tysta de utsatta invandrarkvinnorna, medan kvinnojoursrörelsen står och ropar om våldet utanför rummen, säger Jenny Westerstrand.

– Men den »verkligt utsatta invandrar­kvinnan« versus den »privilegierade svenska kvinnan« är en förenklad bild som har befästs i debatten om hedersrelaterat våld och gett eko utåt.

– Tröskeln höjs mot kvinnojourerna genom krav på upphandlingar av skyddade boenden, samt professionalisering och effektivitet, men de höjs också mot förståelsen av våldet. Det handlar ibland om våldsutsatthet, men inte alls alltid om att också vara hotad till livet. Kvinno­jourer i Roks med låga trösklar har tidigare möjliggjort för alla kvinnor att bryta en förestående våldseskalering, en ojämställd relation, genom att öppna dörrar in i ett villkorslöst systerskap. Nu »flyttar någon in« och bor länge på ett skyddat boende, kvinnor som är hotade till livet »placeras« på skyddade boenden av socialtjänsten. Tidigare kanske hon sov där några nätter, innan hon fick kraft att bryta upp från en våldsam relation.

– Målgruppen för skyddade boenden är också idag mer utsatt, har ofta utländsk bakgrund och lever under hot om kraftigt våld. Det behöver såklart belysas, och erkännas, samtidigt som vi undviker förenklingar och stereotyper om offer för våld.

– Det vore väldigt tråkigt om vi tappade vår rörelses radikala kraft och våldsförståelse, i detta att vara en befrielserörelse för ALLA kvinnor oavsett ursprung och att erbjuda en möjlig lösning mot mäns våld mot kvinnor, avslutar Jenny Westerstrand.