Den pågående nedmonteringen av civilsamhället drabbar kvinnor särskilt hårt. Sveriges Kvinnoorganisationers generalsekreterare Clara Berglund menar att jämställdhet som utgångspunkt inte längre är en självklarhet.
– Tidigare var vi överens om problemformuleringen och kunde direkt börjar prata om hur vi skulle uppnå jämställdhet, nu för tiden måste vi börja med varför det är viktigt, säger hon.
Text: Nicole Kling | Foto: Caitlin Littlewood
Du tillträdde som generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer år 2015, hur har förutsättningarna för ditt arbete förändrats sedan dess?
– Förutsättningarna har förändrats både vad gäller sämre möjligheter till finansiering och i form av en växande antifeminism. Den senaste ungdomsbarometern visade att färre tjejer i dag ser sig som feminister, vilket försvårar för kvinnorörelsens generationsskifte. Ungas minskade engagemang är en spegling av antifeminismens framväxt, det är inte så lätt att vara feminist i ett klassrum där killarnas främsta förebild är Andrew Tate. I dagens polariserade debattklimat möter kvinnorörelsens frågor mer hat och hot än tidigare och ett ifrågasättande som vi inte såg för fem år sedan.
Det är inte så lätt att vara feminist i ett klassrum där killarnas främsta förebild är Andrew Tate.
På vilket sätt har kvinnoorganisationer fått sämre ekonomiska möjligheter?
– Det pågår en omläggning av hela civilsamhällespolitiken där regeringen har prioriterat välgörenhet och idrott framför röstbärande verksamheter – som exempelvis kvinnoorganisationer och studieförbund. Det har skett flera förändringar under de senaste åren, bland annat har man tagit bort anslag och det innebär att vi är fler som konkurrerar om samma pengar. Anslaget till kvinnors organisering har inte räknats upp sedan 2005, vilket enligt SCB motsvarar en värdemässig halvering år 2024. Samtidigt har
antalet organisationer som delar på pengarna fördubblats. Detta påverkar naturligtvis vår verksamhet och vi tvingas lägga mycket tid på att förstå utvecklingen och stötta våra medlemsorganisationer i att hitta finansiering.
Vad ser du att detta kan leda till?
– Det oroar oss att fler måste kämpa för samma medel, eftersom den ökade konkurrensen om resurser riskerar att splittra kvinnorörelsen. Civilsamhället, undantaget idrottsrörelsen, är kvinnodominerat och den pågående nedmonteringen påverkar kvinnors möjligheter att driva sina rättigheter och ha en meningsfull fritid. Att Sverige är ett av världens minst ojämställda länder är tack vare att kvinnorörelsen, inklusive kvinnojoursrörelsen, har drivit fram banbrytande reformer. Det kommer att bli betydligt svårare för oss att fortsätta detta arbete om vi inte har ekonomiska förutsättningar att driva vår verksamhet. Det är framtidens viktiga reformer som hotas i ett läge där jämställdheten står stilla eller till och med går bakåt.