Är provokation verkligen en viktig uttrycksform i ett samhälle där polariseringarna ökar? Tveklöst är det så, i alla fall om man frågar Sandra Ilar. Hon är en av Sveriges råaste komiker, som till varje pris kommer försvara rätten att vara gränslös. Självklart också gränslöshet som inte faller henne själv i smaken.
– Yttrandefrihet är ett givande och tagande, säger hon.
Du är ju känd för din ovanligt råa humor. Vad är den knäppaste reaktionen du har fått på en show, och hur hanterade du den reaktionen?
– Det var en kvinna som kom fram efter en show och sa att jag var »en dålig representant för kvinnligheten«. Jag frågade henne vad hon menade och hon svarade att jag som kvinna inte ska vara grov i mun, svära eller skoja olämpligt. Jag svarade att jag inte visste att min humor satt i könet och att mitt främsta feministiska mål är kvinnors rätt att få vara svin.
Detta nummers tema är censur/cancelling. Hur ser du på fenomenet cancelling?
– Jag är emot. Vill vi ha ett samhälle byggt på riktig yttrandefrihet och demokrati så måste vi även tåla att det finns konst och kultur som vi avskyr. Du behöver inte lyssna på musik eller gå på standup som du inte gillar, men du ska inte hindra andra från att gå bara för att det inte faller just dig eller dina värderingar i smaken. Så bra smak har du inte.
Du behöver inte lyssna på musik eller gå på standup som du inte gillar, men du ska inte hindra andra från att gå bara för att det inte faller just dig eller dina värderingar i smaken. Så bra smak har du inte.
Vad är farligast, en sjövild folkdomstol eller ett samhälle helt utan civilkurage? Och hur hittar man ett mellanting?
– Historiskt, innan internet, har vi ju ändå lyckats upprätthålla något slags balansgång utan vare sig militanta internetdrev eller totalt moraliskt fördärv. Jag tror att ett öppet samhälle är självreglerande och uppnår någon slags balansgång på egen hand, även om internet kan få det att framstå som mycket mer svart-vitt och dramatiskt än vad det egentligen är. Konst eller kultur som inte har någon publik försvinner helt enkelt med tiden utan att upprörda röster behöver skrika cancel och avplattforma någon.
Jag upplever att det ofta är samma personer som till exempel är tvärsäkra på att Rondellhunden ska upp på Moderna museet som paradoxalt nog också tycker att public service inte ska spela musik där det förekommer »uppvigling till kriminalitet«. Tror du att människor använder de här nya fenomenen canceling eller avplattformning för att gynna sina egna intressen?
– Ja, verkligen, det handlar oftast mer om huruvida konsten speglar ens personliga värderingar och åsikter eller inte, än om ett konsekvent ställningstagande för yttrandefrihet. Men nu är det ju så yttrandefriheten funkar; om du vill att folk ska stå ut med den skit som du gillar så måste du också stå ut med deras skit. Det är ett givande och tagande.
Sandra Eleonora Dylan Ilar (född 1988 i Luleå) är en prisad och rosad komiker, poddare och radiopratare vars humor kännetecknas av synnerligen hård och svart satir med inslag av absurdism. Ilar har främst arbetat som ståuppkomiker. Hon var med och startade och har arbetat i redaktionen för SVT:s satirprogram »Svenska nyheters« samtliga säsonger – som hon senare riktade kritik mot för att de olovligen använde hennes skämt. Tillsammans med komikerkollegerna Kirsty Armstrong och Fanny Agazzi drev hon den uppskattade snackpodden »Bärs och pattar«. Nu driver hon »Smultronstället« med fokus på politik, samt den lite mer personliga podden »Ilars poddagbok«.