Foto: iStock

Nya statsbidrag drabbar kvinnojourerna

Roks statsbidrag uppgick i år till drygt 13 miljoner kronor, en sänkning med fyra miljoner från tidigare år. Och samtidigt som bidragen sjunker ställs allt högre krav på kvinnojourerna. Den första april trädde som bekant en ny lagstiftning för skyddat boende i kraft.

Text: Colette van Luik

Det här är en mycket dyster utveckling. Under de senare åren har bidragen till kvinnojourerna kopplats allt mer till utförda tjänster. Kvinnofrågorna tappar mark, säger Roks förra ordförande Jenny Westerstrand.

Många kvinnojourer runt om i Sverige har fått minskade anslag och jourerna vittnar om allt krångligare ansöknings­förfaranden.

– Förra året var värst, det var stora omsvängningar. Då skulle vi inte längre bara redovisa verksamhetsområden och aktiviteter utan också rapportera om vilka mål vi hade, vilka resultat de skulle resultera i och allt skulle vara mätbart. Det räckte inte längre med att vi vill sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor, säger Jenny Westerstrand.

Josephine Diffner
JOSEPHINE DIFFNER

Josephine Diffner, ordförande i Motala kvinnojour, instämmer i att det blivit stora förändringar i och med den nya förordningen om statsbidrag som kom förra året. Den nya förordningen innebar att de riktade statsbidragen till kvinno- och tjejjourer togs bort och istället bakades statsbidragen ihop med flera typer av ideella organisationer. I och med att antalet organisationer som är behöriga att ta del av statsbidraget ökat, innebär det i sin tur att bidragen till kvinno- och tjejjourerna minskat.

– Vi sökte bidrag för 2024 och 2025 utifrån den nya förordningen och det kändes väldigt osäkert. Vi var många fler organisationer som fick söka pengar ur samma pott och långt ifrån alla kvinno-­och tjejjourer fick det de ansökte om. Det innebar en stor press att fylla i ansökan så att vi skulle få rätt till statsbidrag.

Josephine Diffner tog till slut kontakt med Socialstyrelsen för att reda ut vad som ansågs vara viktigt men inte ens där fick hon några bra svar. Man hänvisade till att förordningen var ny även för tjänstemännen.

– Om inte ens de visste vilka bedömningsgrunder de skulle gå på blev det ju ännu mer osäkert för oss. Vad skulle vi föra fram i vår ansökan?

Men det som blev tydligt var att synen på ideella organisationer som kvinnojourer förändrats. Nu efterfrågas saker som målstyrning, kvalitetssäkring och resultatredovisning.

– Vår verksamhet ska förstås hålla en viss kvalitet och visst ska vi ha mål att sikta mot, men vi har ju inte mätbara resultat som kanske andra verksamheter har, vilket gör det svårt att skriva på det sätt som ansökan kräver, säger Josephine Diffner och fortsätter:

Vi kan visa vår statistik och uppge hur många kvinnor och barn vi möter och hur många samtalsstöd vi ger, men vi kan aldrig säga att så här många kvinnor kommer att lämna sina män det närmaste året. Vi vet ju att en kvinna ofta försöker lämna flera gånger innan hon till slut klarar att lämna för gott, det är vanligtvis en lång process. Det blir svårt att skriva resultat i en ansökan då.

– Vi kan visa vår statistik och uppge hur många kvinnor och barn vi möter och hur många samtalsstöd vi ger, men vi kan aldrig säga att så här många kvinnor kommer att lämna sina män det närmaste året. Vi vet ju att en kvinna ofta försöker lämna flera gånger innan hon till slut klarar att lämna för gott, det är vanligtvis en lång process. Det blir svårt att skriva resultat i en ansökan då.

Däremot, säger Josephine Diffner, var Socialstyrelsen behjälplig så till vida att när Motala kvinnojour efterfrågade tidigare ansökningar från kvinnojourer som blivit beviljade medel, var man villig att lämna ut dessa.

– Att titta på tidigare ansökningar som blivit godkända för statsbidrag var en strategi som vi hade. Vi gick igenom gamla ansökningar för att se vad som lyfts fram som viktigt när vi själva ansökte för att säkerställa att bli beviljade.

Motala kvinnojour fick ändå inte den summa man ansökte om utan 300 000 kronor mindre.

– Men de medel vi fick står ändå i paritet till vad vi fått tidigare år och kanske till och med lite över. Det var en bra summa som gör att vi kan fortsätta driva vår verksamhet. Visserligen inte helt och fullt, men i stor utsträckning, säger Josephine Diffner.

Jenny Westerstrand menar att det skapar oro bland jourerna när man inte vet vad som efterfrågas när man söker bidrag.

Jenny Westerstrand, foto Frida Ekman
JENNY WESTERSTRAND, FOTO FRIDA EKMAN

– Man förstår helt enkelt inte exakt vad det är de vill ha och blir osäker på vad som menas med »kvalitet«. Jag menar att ansök­ningarna inte är anpassade för kvinnojourerna när det talas om mätbara resultat och målstyrning. Och det i sin tur gör att förenings­livet riskerar att kväsas och vridas till speciella aktiviteter som lämpar sig att rapportera om och som sammanfaller med samhällets behov av service.

Hon ger ett exempel.

– Säg att Roks vill göra en manifestation mot en porrklubb och protestera mot dess verksamhet, något som Roks gjort många gånger genom åren. Visserligen har det kanske inte direkt applåderats av staten, men Roks arbete har ändå respekterats och bidrag betalats ut. Men om vi nu protesterar mot en porrklubb och kanske döms för sabotage, vad händer då med våra bidrag?

– I länder som inskränker demokratiska rättigheter, till exempel Ungern, slår staten först till mot det civila samhället. De ideella organisationerna klassas som fiender till staten. Jag är rädd för samma utveckling här, att syftet är att avskaffa de ideella kvinnojourerna.

Andra stötestenar är att Roks för att få statsbidrag måste acceptera vissa saker som jämställdhet och könsneutrala begrepp.

– Men vi är ju kvinnoseparatister och emot könsneutrala begrepp som »våld i nära relationer« och »partnervåld«.

Ett annat stort problem är att det nu införts tillståndsplikt för kvinnojourer som har skyddade boenden. Uppfyller man inte dessa krav riskerar många jourer att bli av med sina bidrag.

Enligt en studie utförd av Mittuniversitetets institution för psykologi och socialt arbete och Umeå centrum för genusstudier på Umeå Universitet är de flesta privata aktörer som driver boenden aktiebolag och de säger uttryckligen i studien att deras huvudsyfte är att tjäna pengar.

På Roks hemsida skriver den tidigare ordföranden Jenny Westerstrand: »Roks kräver att regeringen fredar området skyddade boenden från att utsättas för marknadskonkurrens och därigenom säkrar jourernas kunskapsburna verksamhet. Roks kräver att kommunernas social­nämnder, exempelvis genom att sluta IOP-avtal med kvinno­jourerna, tar sitt ansvar för kvinnor och barn som flyr mäns våld.«

Hur skulle du önska att det fungerade istället?
– Att kommunerna gav generösa föreningsbidrag för att jourerna skulle kunna ta emot kvinnor i skyddade boenden och bedriva stödsamtal, svarar Jenny Westerstrand.

– Och att staten gav pengar för opinionsbildning och påverkans­arbete. Det skulle vara det bästa. Jag upplever att staten istället vill förändra oss och kräver att jourerna ska vara marknadsanpassade för att beviljas stöd.

 

Framväxten av ideella organisationer inom det sociala området

  • Fattigvårdsperioden (1800-talet till tidigt 1900-tal): Välgörenhetsorganisationer och kyrkan spelar en central roll i att ta hand om fattiga och behövande. Insatserna är ofta lokala och har starka kopplingar till religiösa samfund.
  • Professionalisering och offentlig sektor (1900–1940-tal): Staten tar ett större ansvar för social välfärd genom lagstiftning och statliga insatser. Ideella organisationer börjar samarbeta med staten och professionaliseras i större utsträckning.
  • Folkhemmet och statens dominans (1940–1970-tal): Staten tar kontroll över välfärdssystemet och övertar många funktioner som tidigare skötts av ideella organisationer.
  • Marknadsanpassning och ny professionalism (1980–1990-tal): Den ideella sektorn marknadsanpassas och får inslag av konkurrens och entreprenörskap. Organisationerna blir mer professionella och använder allt mer affärsmässiga metoder.
  • Samarbetsmodeller och nätverk (2000-tal och framåt): Samverkan mellan stat, marknad och civilsamhälle ökar. Ideella organisationer arbetar ofta i nätverk och partnerskap – med fokus på att hantera komplexa sociala problem genom samverkan och innovation.