Den ideella sektorn har länge gått före och visat vägen inom det sociala området. Historiskt har det inte varit ovanligt att det offentliga tar över det som initierats av ideella organisationer.
Men idag måste man fråga sig vad man vinner respektive förlorar med att offentliga aktörer driver sociala verksamheter som riskerar att konkurrera ut ideella initiativ, menar Malin Lindberg, professor i genus och teknik med fokus på social innovation och civilsamhälle.
Text: Charlotta Janson Josephsson | Foto: Karin Boo
Social innovation, det vill säga nya lösningar för att möta sociala behov, skapas ofta av frivilliga krafter. Den uppstår utifrån ett behov och har många gånger institutionaliserats inom offentlig sektor. Såväl barnavårdscentraler som hemtjänst och äldreomsorg har sitt ursprung i den ideella sektorn, liksom förskola, folktandvård och färdtjänst. Bakom innovationerna står organisationer som Röda Korset, Mjölkdroppen och FUB (Föreningen för barn och unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning).
– Innan välfärdsstatens tillkomst fanns ett särskilt stort behov av ideella initiativ, eftersom det saknades ett offentligt skyddsnät. När den offentliga sektorn sedan expanderade, tog den över mycket, förklarar Malin Lindberg.
Nu är läget för det offentliga som bekant ett annat och många ideella organisationer förväntas istället agera som »leverantörer« av välfärd. Det gäller inte minst kvinnojourerna.
– Här befinner sig ju kvinnojourerna mitt i stormens öga, menar Malin Lindberg. Likt många andra frivilligorganisationer kan de ofta erbjuda trovärdighet och tillit, där de också fungerar som en brygga för dem som misstror systemet och samhällets institutioner.
Här befinner sig ju kvinnojourerna mitt i stormens öga. Likt många andra frivilligorganisationer kan de ofta erbjuda trovärdighet och tillit, där de också fungerar som en brygga för dem som misstror systemet och samhällets institutioner.
Samtidigt strävar det offentliga efter allt större kontroll över utförandet av välfärdstjänster, vilket riskerar att hämma den innovationspotential som samtidigt efterfrågas.
– Det finns en stor efterfrågan från det offentliga på den ideella sektorns potential att vara snabbfotad och innovativ, samtidigt som tung formalia riskerar att försvåra.
– Om det ska fungera krävs mer tillitsbaserad styrning. Det är svårt att vara snabbfotad inom ramen för offentliga upphandlingar och detaljerade projektbeskrivningar att hålla sig till och återrapportera mot, konstaterar hon.
Malin Lindberg menar att grundfinansiering istället för projektfinansiering skulle underlätta för ideella organisationer att skapa innovationer där det verkligen behövs – och inte bara där det passar enligt ett visst projektbidrag.
– Sen är ju frågan om den pågående åtstramningen av statliga medel till civilsamhället beror på att man tycker att ideella aktörer är för mycket frifräsare eller på att man faktiskt inte förstår hur ideella verksamheter fungerar, säger hon.
Hon funderar vidare över om det kan handla om en medveten och ideologiskt motiverad nedmontering, sett till dagens sammantagna politik för civilsamhället.
Malin Lindberg ser också en annan utmaning för feminismen och kvinnojourerna: Även om regeringens jämställdhetspolitik fokuserar på exempelvis mäns våld mot kvinnor, ses det som allt mer förlegat att utgå från genusperspektivets två-könsmodell, vilket påverkar legitimiteten för dessa frågor.
– Nu är det alltmer HBTQI och intersektionalitet som gäller. Det märker jag inte minst i våra utbildningar om kunskapsbaserat jämställdhetsarbete, där det intersektionella perspektivet oftare efterfrågas idag.
Här kan det skapas målkonflikter om jämställdhet ställs mot inkludering. Malin Lindberg förtydligar:
– Den som sätter problemformuleringen och hur problemet formuleras, påverkar både legitimiteten och lösningen på problemet. Och problembilden som styr diskursen riskerar att bli ensidig.
Malin Lindberg är professor i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet, gästprofessor i social innovation vid Malmö universitet, samt adjungerad professor vid Centrum för civilsamhällesforskning på Marie Cederschiöld högskola. Hennes forskning handlar om nytänkande lösningar på samhällsutmaningar i termer av social innovation, med fokus på civilsamhällets roll och tvärsektoriell samverkan.