Orealistiskt att jobba heltid med små barn

Kristina Sandberg ville ge en röst åt sin mormor, farmor och andra kvinnor som i tysthet slet innanför hemmets väggar, trots att arbetsmarknaden helt plötsligt stod öppen för dem. I sin trilogi om Maj får hemmafrun en upprättelse, och det obetalda arbetet status.

Text: Ellinor Gotby Eriksson

När du skrev om Maj kallade du det ett synliggörande av hemmafrun. Hur tänker du kring Majs roll i dagens samhälle?
– Omsorgsbiten är en viktig del av samhället, men den ska skötas av både män och kvinnor. Kvinnor ska inte gå ner i deltid bara för att mäkta med livet. Idag ser i och för sig inte hemmafrurollen ut riktigt som under Majs tid. Då fanns det en önskan från samhället om att få tillbaka kvinnan in i hemmet, som en reaktion på att vi hade fått sådan framfart i och med rösträtt och en plats på arbetsmarknaden. Kvinnorna hade blivit ett hot för männen. Samtidigt tog också hushållsarbetet mer tid och energi än vad det gör idag, bara att ordna vittvätten kunde ta en vecka. Det var mer av ett heltidsarbete än vad det skulle vara med dagens teknik.

Men idag är ju de flesta kvinnor så att säga både lönearbetare och hemmafruar, hur tror du att vi kan komma till rätta med det?
– Jag kanske är politiskt naiv men en idé vore ju att man under småbarnsåren tillät alla föräldrar att jobba sex timmar istället för åtta. Det är inte realistiskt att jobba heltid när man har ett litet barn, och allra värst är det för ensamstående. Den typen av regleringar ger bättre förutsättningar för ett delat ansvar mellan män och kvinnor.

Är hemmafrun i den klassiska bemärkelsen utdöd?
– Å ena sidan finns det nog ett romantiskt skimmer kring hemma­frurollen, för det kan verka härligt att vara hemma och inte behöva tänka på en karriär. Unga kvinnor idag har en sådan extrem press från alla håll, och vissa skulle nog vilja slippa en del av den och fokusera helt på hushållet. Men då går man ju tillbaka till det som Majs generation kämpade emot. En kvinna som idag blir hemmafru blir ju beroende av mannen hon också. Hon får en dålig pension och hon kan inte lämna honom trots att hon kanske vill det. I vissa andra länder, som Tyskland till exempel, är hemmafrun mer en institutionerad roll, och då kanske det blir hållbart.

Unga män som varit pappalediga kommer fram till mig och berättar att de insett hur krävande det är att vara hemma med barn och sköta ett hushåll.

Liv till varje pris, roman av Kristina SandbergTror du att vi någonsin kommer få se ett genomslag för hemmamannen eller att kvinnornas obetalda arbete slutar sopas under mattan?
– Det vore helt underbart med ett samhälle där både män och kvinnor får chans att utvecklas till att göra det de är bra på. Faktum är att förhållandevis unga män, män som kanske precis varit pappalediga, kommer fram till mig och berättar att de känner igen sig i Maj. De har insett hur krävande det är att vara hemma med barn och att sköta ett hushåll. De har börjat förstå att det inte bara är en mysig grej. Jag tror att det är en viktig del i förändringen – att männen kommer till insikt.

 

DETTA HAR HÄNT
För tre år sedan vann psykologen och författaren Kristina Sandberg Augustpriset för »Liv till varje pris«, den sista delen i trilogin om hemmafrun Maj. Juryns motivering vid nomineringen löd: »Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris‹ är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att det inom en Örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bredvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?«.

I samband med böckerna om Maj lyftes också frågan om hur hemmafruns status har sett ut historiskt, och hur kvinnan som gjorde det som förväntades av samhället – stannade kvar vid spisen – såg på sin omgivning och på sig själv.