Papparätten är oerhört stark

KVINNOJOUREN I TRANÅS

I den lilla staden Tranås betraktas kvinnojouren Helga som lite »farlig«. Samtidigt har jourkvinnorna satt sig i respekt när de är ombud för stödsökande kvinnor. Däremot är frustrationen ofta stor över barns och kvinnors maktlöshet.

Text och foto: Marja Beckman

Fördomar florerar fortfarande, trots att kvinnojouren Helga har funnits i 30 år. Tranås, beläget i Jönköpings län vid gränsen till Östergötland, är en ganska liten stad med 19 000 invånare. När kvinnojouren bildades 1989 hade de svårt att värva jourkvinnor eftersom kvinnornas makar var rädda att bli kallade hustrumisshandlare. De förutfattade meningarna lever kvar.

– Helga är känd i kommunen men det vi sysslar med är fortfarande lite »farligt«. Det är väldigt få Tranåsbor som vågar vara med i vår verksamhet. De flesta som söker sig hit är inflyttade, säger den ideella jourkvinnan Berit Söderström, som tidigare har varit styrelseledamot i Roks.

 

Jeanette Fjeldgård, Berit Söderström och Ingela Engstrand upplever att kvinnojouren Helga ibland uppfattas som lite »farlig«. Även om Tranåsborna är försiktiga med att engagera sig i kvinnojouren bidrar en del med gåvor och dyker upp på deras manifestationer.

 

– Den som vill jobba ideellt söker sig istället till Röda korset eller någon liknande organisation. Jag tror också att de är osäkra på vad som krävs av dem som jourkvinnor, säger verksamhetsansvariga Ingela Engstrand.

Berit har ett förflutet som lokalpolitiker. Även i maktens korridorer blev många besvärade av hennes åsikter.

– När jag gick upp i fullmäktige och tog upp jämställdhet fick jag alltid känslan av att de tänkte »nu börjar hon igen«, berättar hon.

De strukturella maktförhållandena i samhället blir extra tydliga inom rättsväsendet. Vårdnadstvister och domstolsförhandlingar är en vanlig – och ofta frustrerande – del av jourkvinnornas arbete.

– Barnen har inget att säga till om och mamman granskas och ifrågasätts. Gör hon något fel förlorar hon all makt. Papparätten är oerhört stark, säger Ingela.

Jourkvinnorna har mött alltför många livrädda barn som tvingas umgås med sin pappa eftersom domstolen har bestämt det.

– Om jag hade ett barn som kräks för att det ska vara hos mig skulle jag börja fundera och söka hjälp. Men de här männen är så besatta av att hämnas på kvinnorna att de är beredda att låta polisen tvinga barnen att vara tillsammans med dem, säger Ingela.

Berit berättar om ett barn som lockades till att få träffa sin storebror som har tvingats bo hos pappan och därför berättade allt som pappan ville veta om mamman.

– Jag önskar att barnen skulle få ett eget ombud som skyddar deras rättigheter, säger Ingela.

Den som får rätt i domstolen är ofta den som kan maktens språk, den som är bra på att manipulera och tala för sig. Jeanette Fjeldgård, anställd jourkvinna, berättar om en man som tvingade kvinnan han levde med att stjäla blöjor till barnen. Hon åkte fast och förlorade i anseende. Han manipulerade deras son och såg till att hon kom i så dålig dager att han under en period fick ensam vårdnad om pojken.

– Enda sättet för pappan att komma åt mamman är genom barnet. Han är också jättebra på möten med myndigheter där han framstår som trygg medan mamman kan framstå som labil, men det är för att hon är helt slut, berättar Jeanette.

För att förändra strukturer och förutfattade meningar arbetar Kvinnojouren Helga mycket med att utbilda om mäns våld mot kvinnor och barn. Eftersom orten är liten känner de flesta varandra. Det händer att de föreläser på möten för mer eller mindre slutna mansklubbar.

– De som är trevligast är de vars fruar sannolikt har sökt stöd hos oss, säger Berit.

I likhet med alla andra jourer brottas Kvinno­jouren Helga med ekonomin. Just nu riskerar de att få en kraftigt minskad budget eftersom kommunen behöver spara. Även om Ingela har varit tillsvidare­anställd i 20 år vet hon inte från år till år om hon har kvar sitt jobb. Samma sak gäller för Jeanette som är anställd jourkvinna.

– Makten ligger hos beslutsfattarna. Tranås kommun har finansierat kvinnojouren i 30 år men nu får vi mindre än tidigare för att de måste spara på det som inte är lagstadgat. Kommunen har sett att vi får statliga bidrag och tror att det räcker så, säger Berit.

– Myndigheterna behandlar oss ofta med respekt. Som enskild person blir du lätt sårbar, när det handlar om ditt eget barn orkar du inte ifrågasätta. Kvinnojouren kan ställa krav, säger Ingela.

Och även om det på många håll fortfarande finns stora behov av utbildning, har också mycket förändrats till det bättre.

– Jag upplever att myndigheter ofta lyssnar och förstår vad vi arbetar med. De försöker vara behjälpliga, avslutar Ingela.

FAKTA OM KVINNOJOUREN I TRANÅS

Antal anställda: 2,80
Antal medlemmar: 42, varav 8 aktiva.
Antal stödsökande under 2018: 46 Tranåskvinnor med sammanlagt 37 barn. De hade 11 kvinnor som bodde på det skyddade boendet, några med barn. Dessutom tvingades de göra 32 av­visningar för att det var fullt på boendet.
Finns skyddat boende? Ja. två lägenheter finns – en tvårummare och en trea. De är nästan alltid bebodda.