STOCKHOLMS TJEJJOUR
Systerskapet har alltid varit en styrka hos Stockholms tjejjour och även för alla som vänt sig dit för att få stöd under de 23 år som jouren funnits. Men problemet de nu står inför kan inte åtgärdas med systerskap, eftersom tjejer som utsatts för sexövergrepp behöver professionella vårdinsatser. Dessa resurser har blivit kraftigt nedbantade, vilket politikerna förklarar med att målgruppen är för liten. Det skulle också kunna tolkas som att misogynin breder ut sig i samhället.
Text och foto: Marja Beckman
Att vård för tjejer inte prioriteras kan ses som en form av misogyni. Från vänster: Malin Jenstav, Malin Meissner och Linn Fröjdendahl.
Alldeles intill den enorma kolossen till Slussenbygge har Stockholms tjejjour sitt lilla kontor. Det är en regnig dag och jourens tre anställda är på plats. Malin Jenstav är stödverksamhetsansvarig och Malin Meissner och Linn Fröjdendahl är båda volontärsamordnare. De förvaltar Sveriges äldsta tjejjour. I juni var det 23 år sedan jouren startade för att kvinnojouren märkte att våldsutsatta yngre tjejer inte sökte sig till dem.
– Vi möter tjejer och kvinnor som utsatts för en hög grad av sexuellt våld och som därför har utvecklat en hög grad av psykisk ohälsa. Många utvecklar PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Vi får höra deras berättelser om brister i vården, om personal som saknar kompetens att ta hand om dem. Trots bristerna ser vi att politiker och beslutsfattare snarare nedmonterar än utvecklar
de instanser som finns för vår målgrupp, säger Malin Jenstav.
Jourens uppgift är att vara medsystrar, inte psykologer. Därför har jouren verkligen behov av en specialiserad klinik som de kan hänvisa de stödsökande till. Nu är kötiderna så långa att den som inte kan betala ur egen ficka ofta har svårt att få stöd. Paradoxalt nog nedmonterades många specialiserade kliniker i samma veva som metoorörelsen kom och ökade allmänhetens medvetenhet om sexuella övergrepp.
– En del berättar om sömnsvårigheter och ångest och får medicin mot det, men få får frågan om de har utsatts för sexuella övergrepp. Allt är väldigt godtyckligt, säger Linn.
Tidigare fanns det flera kliniker i Stockholm som tog emot traumatiserade tjejer och kvinnor, men en efter en av dem har lagts ner eller bytt målgrupp. Stockholms tjejjour jobbar för att uppmärksamma problemet med hjälp av bland annat debattartiklar, seminarier och rundabordssamtal. På Almedalsveckan 2019 höll de ett seminarium i samarbete med föreningen Tillsammans.
Vid ett tillfälle samlade jouren in namnunderskrifter och skickade dem till Åsa Lindhagen som då var socialborgarråd i Stockholm (numera är hon jämställdhetsminister), och flera landstingspolitiker. Samtidigt skrev de debattartiklar tillsammans med forskare, politiker och samhällsdebattörer. Kampanjen ledde till att många ur målgruppen själva tog kontakt med politiker.
– Vi var en enad front, det var väldigt häftigt, säger Malin J.
Men svaren från politikerna har varit att det har blivit bättre samt att målgruppen är för liten. Tjejjouren hävdar att problematiken förminskas.
– De nedvärderar tjejers och kvinnors problem, säger Malin M.
– Jag har svårt att tro att det skulle vara så här om män hade drabbats, säger Linn.
Hade samma problematik gällt män, är det svårt att tro att deras behov skulle förminskas på det här sättet.
Jourens goda rykte och geografiska läge gör att de har lätt för att hitta intresserade volontärer. Jouren har dock en urvalsprocess där de bedömer vilka som passar för uppdraget. Eftersom många av deras stödsökande drabbats av grova övergrepp krävs det att jourtjejerna är tillräckligt trygga i sig själva.
– Vi är tydliga med att många söker och inte alla kan vara med, säger Malin J.
– Ibland tackar vi nej till aspiranter för att vi märker att de inte är redo att ge stöd till någon annan. De stödsökande är våra uppdragsgivare, deras behov går först, säger Malin M.
Att jouren kan ha tre anställda just nu beror på statsbidraget och andra bidragsgivare. För att finansiera verksamheten söker de regelbundet stöd för att genomföra olika riktade projekt. Det kan till exempel handla om sexuellt självskadebeteende, stöd till incestutsatta tjejer eller tjejer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Stödmaterialet finns på jourens hemsida.
Att söka projektstöd tar väldigt mycket tid; att konkretisera projektet, göra budget och allt annat som krävs i ansökningarna. Deras önskan är att ha möjlighet att lägga mer tid på att stötta de stödsökande istället. Det är ju som sagt de som är deras uppdragsgivare.
FAKTA OM STOCKHOLMS TJEJJOUR
Tar emot: Alla som definierar sig som tjejer, i åldrarna 10–30 år.
Antal anställda: Tre, fördelat på två heltid och en halvtid (tre heltid till hösten).
Antal medlemmar: Cirka 80 medlemmar.
Under 2018 stöttade jouren 2879 stödsökande.
Stockholms tjejjours seminarium på Almedalsveckan, som arrangerades i samarbete med föreningen Tillsammans, finns att se på jourens Facebooksida.
På Roks årsmöte i maj tilldelades Stockholms tjejjour det nyinstiftade priset Årets jour. »Stockholms tjejjour får utmärkelsen för att de under mer än tjugo år har samlat, utvecklat och fört ut kunskaper om tjejers utsatthet för mäns och killars våld, med särskilt fokus på sexuellt våld«, stod det i motiveringen.
Stockholms tjejjours framgångstips
- Ha en tydlig struktur för hur organisationen drivs. Stockholms tjejjour har en platt organisation, föreningen har till exempel ingen ordförande, och mötena är tydligt strukturerade.
- Vi utövar praktiskt systerskap och har högt i tak för oliktänkande.
- Om vi får resurser över ger vi dem till fortbildning för våra jourtjejer. Jourtjejerna ÄR Stockholms tjejjour och vi är beroende av dem. Vi diskuterar allt och alla får samma utrymme, det spelar ingen roll om de har varit engagerade i flera år eller en vecka.
- Vi ställer höga krav på våra jourtjejer.