Tortyr. Våld och förnedring, baserad på en maktrelation där den som är överordnad bestämmer vad den underordnade ska utsättas för. Så länge det kallas pornografi är det tillåtet.
En kvinna kan få en mans penis våldsamt nedkörd i halsen, gärna direkt efter att han har penetrerat henne analt. Det är lite extra kittlande (och givetvis hälsovådligt) om det finns avföring kvar så att hon får det i munnen. Hon kvävs och stryps och blir penetrerad av flera män samtidigt. Hon blir piskad och slagen, och dragen i håret. Hon blir kallad för bitch och hora. Och det är omänskligt, förnedrande och förödmjukande.
Detta pågår trots att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter stipulerar allas rätt till »frihet från tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling« och att FN slår fast att det är könsdiskriminering – och ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter – att rikta våld mot en kvinna just för att hon är kvinna.
Detta pågår trots att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter stipulerar allas rätt till »frihet från tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling«
Detta pågår trots att sexköp är förbjudet i Sverige. Det är numera allmänt vedertaget att köparen gör sig skyldig till brott genom att använda kvinnan som handelsvara och att säljaren far illa och sällan har hamnat i prositution av egen fri vilja. Obalans i maktförhållanden och otvivelaktig beroendeställning gör reellt samtycke omöjligt.
Pornografi är dokumenterad prostitution. Det är övergrepp som filmas och sprids. Det är mäns våld mot kvinnor. Det är sexköp. Hur är det då möjligt att pornografi fortfarande tillåts? Hur kan man skilja det ena från det andra? Regeringens utredare kämpar med gränsdragningen. Den är svår om inte omöjlig.
Till och med (det ursprungligen grekiska) ordet pornografi betyder »avbild av prostituerad«. Och vi vet att de som befinner sig i prostitution också är de som rekryteras för pornografiska ändamål – och att de som deltar i pornografiproduktion säljer sex.
Att den digitala tekniken underlättar egenproducerat material gör gränsen ännu svårare att dra. Den gör det lätt att beställa sexuella handlingar – även om de sker på distans. Det digitala sänker också tröskeln för den som befinner sig i utsatthet att utsätta sig ännu mer för pengar. De män som tidigare producerade pornografi kan nu luta sig tillbaka och låta kvinnorna själva stå för produktionen – medan de fokuserar på pengainflödet.
Gränsen blir allt svårare att dra. Varför ens försöka? Är det inte dags att se prostitution för det sexköp det är och förbjuda även denna konsumtion?
CHARLOTTA JANSON JOSEPHSSON
Redaktör Kvinnotryck
