Sambandet mellan prostitution och människohandel är uppenbart. Där det finns en efterfrågan på att köpa sex finns också förutsättningar för trafficking. Människohandel för sexuella ändamål har kallats Den moderna tidens slavhandel. De som blir utsatta för människohandel för sexuella ändamål är i första hand kvinnor och barn. Men domstolarna följer inte lagen, och de som gör sig skyldiga till människohandel slipper undan med lindrigare straff.
Text: Susanna Eriksson | Illustration: Flickr
Människohandel är ett brott reglerat i 4 kap 1 a § brottsbalken. För att dömas för människohandel krävs, enligt lagstiftningen, att någon har rekryterat, transporterat, överfört, inhyst eller tagit emot en person med ändamålet att personen ska exploateras till exempel för sexuella ändamål. Dessutom krävs att det har skett genom olaga tvång, vilseledande, att ha utnyttjat någons utsatta belägenhet eller liknande. Regleringen kom till för att leva upp till FN:s Palermoprotokoll som handlar om att bekämpa den globala människohandeln. För barn krävs inte något otillbörligt medel för att ansvar för människohandel ska komma i fråga.
Dock finns det ett stort problem när det kommer till svenska domstolars tillämpning av bestämmelsen om människohandelsbrottet. Märta Johansson, docent i rättsvetenskap och lektor vid Örebro universitet, har genom sin forskning visat att domstolarna ställer upp ytterligare krav på vad åklagaren måste bevisa för att de ska fälla någon för människohandel. Krav som inte återfinns i lagstiftningen
utan grundar sig på tidigare formuleringar av bestämmelsen och förarbetsuttalanden som helt missuppfattat Palermoprotokollets definition av människohandelsbrottet. När lagstiftningen endast kräver att ändamålet med handeln ska vara någon form av exploatering så har svenska domstolar kommit att kräva att denna exploatering också ska ha ägt rum för att döma någon för människohandel.
Denna felaktiga tillämpning får flera allvarliga konsekvenser. Kravet på fullbordad exploatering kan exempelvis innebära att den som köper en sexuell tjänst av ett barn inte fälls för människohandel (med en straffskala på lägst två och högst tio år), utan i bästa fall döms för våldtäkt av barn (lägst två och högst sex års fängelse) eller för köp av sexuell handling av barn (böter eller fängelse i högst två år).
När det kommer till vuxna så vet vi att kopplingarna mellan prostitution och människohandel för sexuella ändamål är starka. Utsattheten bland kvinnorna i prostitutionen är stor och många har blivit föremål för den globala människohandeln. Men den politiska och rättsliga uppfattningen vill istället se en tydlig skiljelinje mellan å ena sidan prostitution och å andra sidan människohandel för sexuella ändamål. Prostitution anses då vara den fria individens eget val medan individer som utsätts för människohandel anses vara offer utan egen vilja. Detta trots att vi vet att uppdelningen inte ser ut så i verkligheten, där båda företeelserna flyter ihop.
Människohandel kan som sagt ge lägst två och högst tio års fängelse, köp av sexuell tjänst ger böter eller fängelse i högst ett år. Om domstolarna följde lagen skulle så många fler kunna dömas för människohandel än vad som sker i dag.
FRIHET ATT BESTÄMMA ÖVER KVINNORS »VALFRIHET«Politiken och rättsväsendet vill göra stor skillnad mellan prostitution och människohandel. Skillnaden ska vara den fria viljan. Vems fria vilja? Illustration: Flickr
Om skribenten
Susanna Eriksson är feminist och jurist, och grundare av Indile Juristbyrå. Hon medverkar regelbundet i Kvinnotryck