Roks vill inte snacka med killar om deras våld!

Jenny Westerstrand, foto Frida Ekman

SoL kap 5 § 11 a. Så stavas det största bakslaget för Sveriges kvinnor och barn på mycket länge. Det är namnet på den bestämmelse som anger att socialnämnden har i uppgift att verka för att »den som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende«. Reformen ingår i den stora drive för »förebyggande arbete« mot mäns våld som kom på plats med januariöverenskommelsen.

Det märkliga är att det saknas evidens, robusta bevis, för att åtgärder vidtagna i förebyggande syfte fungerar. Ändå står vi här med en bestämmelse som säger att landets alla socialtjänster ska lägga kraft och resurser där. På männen. I samtal.Forskaren Sara Helmersson visar också i sin avhandling »Mellan systerskap och behandling« (2017) att socialtjänstens stödverksamhet tycks värdera samtal med män som statusgivande.

Så hur hamnade vi här?

Ja, inte var det Roks fel. Roks har ensamt och modigt genom alla år argumenterat mot mycket starka röster och upprepat att det som verkligen gör skillnad är stöd till utsatta kvinnor och barn.

Men det är dessa rösters tid nu. De hördes tydligt på organisationen Mäns webbkonferens »Hur pratar vi med killar om deras våld?«. Att våld skadar och dödar, är kriminellt och ett gigantiskt problem för kvinnor gick knappt att skönja i myset mellan de medverkande.

Roks står för kunskap istället för peppiga och lösningsorienterade buzz-ord som fungerar svinbra som kuliss för kamp men inte medför något gott för kvinnor och barn.

Hur ska Roks, som hellre serverat kunskap än lösningar, stå upp mot alla peppiga och lösningsorienterade buzz-ord om reformer som inte medför något gott för kvinnor och barn men fungerar svinbra som kuliss för kamp? Det låter ju så bra och landar rätt i politikernas rum i deras jakt på »reformer« och »lösningar«. Och det känns ju så skönt för den som säger det. Tänk att hitta formeln för att verka radikal och vara extremt pleasande i en och samma skepnad!

Ett stort hopp i mörkret finns dock för framtiden: Det 40-punktsprogram som regeringen förde fram i början av sommaren. Där märks en insikt om att ett verksamt arbete mot mäns våld mot kvinnor startar i starka åtgärder för kvinnors frihet och frid, inklusive barnens.

När jag så läser att den andra stora organisationen som samlar kvinno- och tjejjourer hälsar detta viktiga program med glädje över att det »förebyggande arbetet« givits plats, då förstår jag att Roks även framåt kommer att vara ensamma i kampen.

Uppenbart är också att vi inte kommer att få några priser för vår kamp i den här världen. Vi kommer inte att ses som härliga kämpar för kvinnor utan som bråkiga, obekväma och kanske riktigt farliga kvinnor och tjejer. Men det är sen gammalt och just därför behövs vi. Låt det bli glöden i det fortsatta arbetet!

Och för att förebygga att vi inte själva blir tokiga i mötet med allt som kommer att följa på SoL 5 kap § 11a, ta en syster i hand och arbeta tillsammans i jouren! Kunskap, trygghet, stöd – för henne!
Det är Roks!

Jenny Westerstrand
Ordförande i Roks

Foto: Frida Ekman