Separatism som inkluderar

Med sin aktivism har Lovette Jallow på ett banbrytande sätt lyckats fånga upp företeelser som drabbar svarta och därigenom också kunnat sätta press på aktörerna. För det belönades hon i fjol med Rättvisepriset.

Text: Anna Berglund | Foto: Mia Räty

Lovette Jallow, foto Mia Räty
Med sociala medier som verktyg skapar Lovette Jallow trygga separatistiska rum och utbildar allmänheten om rasism och intersektionalitet.

När Lovette Jallow förra året vann rättvisepriset för sitt arbete mot rasism och diskriminering i skönhetsbranschen och för sitt engagemang mot slaveriet i Libyen förvånades hon: »Jag hade aldrig vunnit något innan!«.

Genom sin mormor, politiker i Gambia som kämpade för kvinnors rättigheter, låg påverkansarbetet alltid nära till hands. Men den verkliga rivstarten för hennes aktivism kom 2015 när hon startade sminkgruppen Black Vogue på Facebook. En grupp där svarta och andra med mörkare hudtoner kan mötas för att diskutera smink.

Varifrån kom idén till Black Vogue?
– Idén var att skapa ett separatistiskt forum där svarta kvinnor kunde hjälpa andra svarta kvinnor med tips om var man kan hitta smink och hudvård som passar oss. När jag lyfte de här frågorna som minoritet i andra grupper försvann de bland alla andra inlägg som skrevs. Så då var min lösning att starta en separatistisk grupp.

Samtidigt som Lovette ser behovet av separatism, står det inte i motsättning till att samla andra för att nedmontera skadliga strukturer. Hennes engagemang är därför uppdelat i två grenar: en separatistisk och en som är öppen för alla. Hon menar att det behövs säkra rum för svarta att diskutera i, utan att bli ifrågasatta eller få sina problem förminskade. Samtidigt ser hon behovet av att information kommer ut till allmänheten. De som inte drabbas personligen måste också vara en del i att motarbeta rasism.

Mitt råd är att man själv ska fundera över vilka stereotyper som finns i samhället och sedan fråga sig vilka som får komma till tals i den egna organisationen.

Har du några råd till en rörelse som vill bli ännu bättre på att arbeta med inkludering?
– Mitt råd är att man själv ska fundera över vilka stereotyper som finns i samhället och sedan fråga sig vilka som får komma till tals i den egna organisationen. Sedan kan vi enas kring många frågor som kvinnor, det är metoo ett klart exempel på. Men vi måste också tänka intersektionellt, att kvinnor upplever olika och i många fall flera förtryck. Man kan till exempel vara kvinna och svart och på det sättet uppleva dubbelt förtryck. Där gäller det att öppna dörrar för fler perspektiv.