Ur filmen Repulsion

Ska inte MÄN få vara med?

Kvinnokampen och den kroniska könssjukdomen

Det finns en djup spricka i kvinno-­och tjejjoursrörelsens snart 40-åriga liv. På den ena sidan om sprickan står Roks, på den andra sidan Unizon. Vad var det som var så viktigt att det lyckades söndra en stor och framgångsrik kvinnorörelse?

Text: Unni Drougge | Foto: Ur filmen Repulsion

SERIÖSA BEDÖMARE ÄR GANSKA eniga om att söndringen inom Roks var för­programmerad. Redan från början pågick en ideologisk dragkamp om våldets orsaker och om vad som krävdes för att åstadkomma en förändring. Räckte det med att plåstra om våldsutsatta kvinnor eller skulle man utöver det också kämpa mot själva det system vars yttersta konsekvens var mäns våld mot kvinnor, det vill säga patriarkatet? Runt den klyftan utspann sig skilda ideologiska synsätt som återspeglades i jourernas praktik. Två tongivande och sinsemellan stridande forskare inom fältet mäns våld mot kvinnor satte varsin agenda: Eva Lundgren och Margareta Hydén. Mellan dessa gick tydliga rågångar. Eva Lundgren utgick från en könsmaktsanalys och antog att även »fredliga« parförhållanden byggde på kvinnans underordning och att kvinnor blir slagna av män just för att de är av kvinnligt kön. Det var också hon som utvecklade den idag allmänt vedertagna tesen om normaliseringsprocessen.

Margareta Hydén å sin sida valde att se mäns våld som ett relationsproblem. Hon menade att män slog i vanmakt för att kvinnan hade det psykologiska övertaget och att det bara var under själva vålds­utbrottet kvinnan var maktlös. Efteråt var hon den moraliskt överlägsna, då våld är en handling som samhället tar avstånd från.

Majoriteten av jourerna höll fast vid att mäns våld mot kvinnor beror på könsmaktsordningen och inte på att vissa män har allvarliga psykiska problem. I och med det befann sig alla kvinnor i våldets riskzon. Den stödsökande kvinnan var därför inget undantag, hon var en medsyster.

VISSA JOURER KÄNDE SIG TRYGGA med Hydéns perspektiv. Den stödsökande kvinnan hade helt enkelt råkat ut för en våldsam man och behövde hjälp med att reda upp sin privata situation. Majoriteten av jourerna höll dock fast vid att mäns våld mot kvinnor måste ses i ljuset av könsmaktsordningen och inte som en följd av att vissa män är psykiskt störda. I och med det befann sig alla kvinnor i våldets riskzon. Den stödsökande kvinnan var därför inget undantag, hon var en medsyster. Ur teorin om att mäns våld hängde samman med mäns makt föddes alltså en praktik som gick ut på solidaritet och systerskap, och kring dessa två hörnstenar formades Roks riktlinjer för jourrörelsen. Eftersom både forskning och jourerfarenheten visat att män är den största enskilda riskfaktorn när det gäller våld och sexuella övergrepp och eftersom mäns närvaro ofta verkar hämmande på kvinnor blev kvinno­separatism en självklar del i riktlinjerna. Och då mäns våld mot kvinnor kommit att betraktas som ett strukturellt problem blev kvinnopolitiskt opinions­arbete en annan riktlinje.

PÅ DEN GRUNDEN BYGGDES ROKS identitet, men på samma grund började det knaka i fogarna. Alla jourer ville inte anamma idén om mäns våld mot kvinnor som en logisk konsekvens av ett övergripande patriarkalt kvinnoförtryck. Missnöjesfalangen ifrågasatte även kvinno­­separatismen och ville hellre samarbeta med män. Att ägna sig åt politisk aktivism var heller inget som utbrytargruppen ansåg nödvändigt. Dessutom kände de sig inte bekväma med ordet »feminism« – de ville inte kalla sig feminister. I korthet fram­stod Roks ideologiska ställnings­taganden och dess praktiska tillämpningar som alltför radikala för de mer kompromissinriktade medlemsjourerna. Och 1996 hoppade de av Roks för att bilda en ny riksorganisation, Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR), numera Unizon.

SEDAN DESS HAR DE BÄGGE organisationerna levt i fredlig samexistens och ibland strålat samman i gemensamma ställningstaganden. Det gäller även den aktuella ödesfrågan om att göra kvinno- och tjej­joursverksamheten till upphandlingsbara välfärdstjänster, vilket både Roks och Unizon vänt sig emot. Men det är också denna överhängande fara som för oss tillbaka till trätoämnet som söndrade rörelsen, närmare bestämt män. Mäns när­varo just där kvinnor och tjejer ska garan­teras en frizon, utan risk för ytterligare kränkningar från män. Och kvinnoseparatismen skulle kunna bilda antikroppar mot upphandlingsförsöken eftersom den utesluter fri konkurrens. Men då hade rörelsen behövt stå enig. Istället har män ställt sig i vägen, män som till varje pris skulle släppas in i Unizons verksamheter. Priset för det blir att Roks ställs inför samma villkor som Unizon, och kvinnoseparatismen lämnas utanför bedömningen.

OCH SPRICKAN MELLAN de båda organisationerna har vidgats till en avgrund. Men kikar vi över kanten går det fortfarande att se vad som finns längst nere på botten. Det som var viktigare än kvinnors och tjejers gemensamma motståndskamp.
En han. En man.


DET BÖRJADE MED med att några ville öppna dörren för män. Och slutade med att dörren nu står vidöppen för marknadskrafterna. Så skulle man drastiskt kunna sammanfatta sprickbildningen som delade kvinno- och tjejjoursrörelsen i två läger.

KVINNOTRYCK HAR TITTAT NÄRMARE på de ideologiska motsättningar som uppstod redan tidigt inom den fram­växande kvinnojoursrörelsen och som så småningom ledde till själva brytningen. Vi har velat undersöka hur dessa två olika synsätt har format organisationernas fortsatta utveckling och i vad mån det aktuella och reella hotet mot hela rörelsen går att spåra bakåt till den ideologiska sprickan. Det har varit ett ärligt försök att lägga alla korten på bordet, och givetvis ville vi ge Unizon lika stort utrymme att plädera för sina vägval, ståndpunkter och metoder. Men trots upprepade försök att bjuda in företrädare för Unizon i samtalet har ingen velat medverka. Förbundsordföranden Zandra Kanakaris lämnade så småningom beskedet att det fanns annat som organisationen för tillfället valt att prioritera. Vi bad då styrelsen att utse någon annan som kunde träda in och uttala sig i Unizons namn. Därifrån fick vi inget svar.

ALLT VI KAN GÖRA i detta läge är därför att redovisa frågorna vi velat ställa, frågor som handlar om skillnaden mellan Unizon och Roks. Vissa kanske tolkar det som hårklyverier, tjafs mellan konkurrerande verksamheter eller bara en bekräftelse på den omhuldade myten om att kvinnor inte kan samarbeta. Men vad vi velat belysa är vad dessa skillnader lett fram till och varför de är viktiga, rentav ödesdigra.
Illustration: Lisa Medin

1-2020, illustration Lisa Medin

8Saker vi hade tänkt fråga Unizon om, ifall de velat svara


OBS VIKTIGT KLARGÖRANDE

Frågorna som tas upp här är enbart riktade till Unizon som riksorganisation och är inte en kritik mot de olika verksamheterna, varav flertalet gör ett enastående jobb. /red

 


1

DET ÄR INGEN HEMLIGHET att Unizon är resultatet av interna stridigheter inom Roks, som främst gällde frågan om att släppa in män i rörelsen. Idag motiveras inkluderingen av män ofta med att det är kompetens och inte kön som ska avgöra vem som är lämplig.

– Vilken sorts kompetens bör män ha som gör dem lämpade att ta sig an kvinnor när de utsatts för mäns våld som riktats mot dem just för att de är av kvinnligt kön?

Foto Ted Ideas

Foto: Ted Ideas
 


2

UNIZON UPPGES ORGANISERA 130–140 tjejjourer, kvinnojourer och andra stödverksamheter. Men på Roks och Unizons gemensamma förteckning över landets samtliga tjejjourer och kvinnojourer återfinns bara 61 Unizon­anknutna kvinnojourer och 20 tjejjourer. Under fliken Kvinnojourer på Unizons egen sida ingår även andra verksamheter. Flera kvinno­jourer vänder sig dessutom inte bara till kvinnor, utan också till våldsutsatta män.

– Hur många av Unizons medlemmar är enbart tjejjourer och kvinnojourer? Vad krävs för att kallas kvinnojour eller tjejjour i Unizon?

 


3

MÄNGDER AV EXEMPEL finns på manliga förövare som inför omgivningen lyckats ge en helt annan bild av sig själva. Eller med Unizons egna ord: »De kan vara charmiga och trevliga utåt och är ofta mycket måna om att dölja våldet mot kvinnan.«

– På vilka bedömningsgrunder går det då att utesluta risken att en man som får arbeta på en kvinnojour kan utsätta de stödsökande för ytterligare kränkningar?

Foto British Theatre guide
Foto: Dr Jekyll and Mr Hyde framför spegeln: British Theatre Guide
 


4

DET SOM FRÅN BÖRJAN var Järfälla tjejjour har genomgått en stor omvandlingsprocess, först till ungdomsjour och sen till stiftelse, numera kallad »1000 möjligheter«. Zandra Kanakaris är vid sidan av sitt uppdrag som förbundsordförande för Unizon även generalsekreterare för 1000 möjligheter med övergripande ansvar för all verksamhet och personal, den operativa dagliga driften och för strategiska utvecklingsfrågor. Hennes man Mikis Kanakaris presenteras som verksamhetsutvecklare och coach med lång erfarenhet från näringslivet. Det är också han som ansvarar för stiftelsens finansiering. De statliga bidragen uppgår till cirka två miljoner, men utöver det drar 1000 möjligheter, som är en idéburen organisation, in pengar »genom försäljning av /…/ egna tjänster såsom föreläsningar och workshops«. Bland annat deltog Mikis Kanakaris nu senast vid Unizons heldagskonferenser om pornografins konsekvenser.

– Hur tänker Unizon kring den eventuella intressekonflikt som kan uppstå av att:
a) medlemsverksamheten 1000 möjligheter fått en så framträdande position när den samtidigt leds och drivs av riksorganisationens förbundsordförande och hennes man?
b) en idéburen (icke-kommersiell) organisation säljer sitt opinionsarbete som »tjänster«?

Foto Shutterstock

Foto: Shutterstock
 


5

UNIZON LÄGGER MYCKET energi på kampanj­arbete kring våldsprevention, jämställdhet, porr och maskulinitets­normer.

– Hur påverkar det medlemsorganisationerna och det ideella arbetet på jourerna på sikt när riksorganisationen lägger fokus på frågor som inte direkt har med jourerna att göra?

 


6

PÅ HEMSIDAN STÅR DET att »Unizons manifest, värdegrund och policy fastställer förbundets identitet och är något för alla medlemsorganisationer att samlas kring«. Men den feministiska värdegrund som Unizon uppger sig vila på tycks vara öppen för företeelser och attityder som strider mot ett feministiskt synsätt. Det kan gälla jourer som erbjuder stödverksamhet för manliga förövare. Eller att en manlig före­trädare från en av ungdomsverksamheterna föreläser om sexuellt våld med frågeställningen »Måste man ställa upp på strypsex?« (Dödligheten bland tjejer och kvinnor till följd av så kallat strypsex har ökat markant, och förövaren kommer undan genom att skylla på att det skedde under samtycke.)

– På vilket sätt ser Unizon till att medlemsverksamheternas inriktning, aktiviteter och uttalanden stämmer överens med riksorganisationens officiella linje?

Foto Shutterstock
Foto: Shutterstock
 


7

UNIZON OCH ROKS har stått enade mot förslagen om att skilja av skyddade boenden från de ideella kvinno­jourerna och göra om dem till upphandlingsbara välfärds­tjänster. Ett sätt att göra sig motståndskraftig är att hålla fast vid värden som inte går att konkurrensutsätta på en marknad.

– Hur tänker Unizon agera för att skydda kvinno- och tjejjoursverksamheten från att approprieras av professionella aktörer som drivs av helt andra motiv än att kämpa för ett jämställt samhälle fritt från våld mot kvinnor och tjejer?

 


8

KVINNOTRYCK HAR STÄLLT kritiska frågor, men det var i syftet att Unizon skulle balansera upp kritiken genom att bemöta den. Därmed tillkommer denna slutliga fråga:

– Vad var det som fick en stor och skattefinansierad riks­organisation att resa denna vägg av tystnad utan att ens ta reda på vilka frågor Kvinnotryck ville ställa?

Unizon har svarat


UNDER PRESSLÄGGNINGEN AV av detta nummer postade Unizon ett rekommenderat brev till Roks. Det innehöll en uppsägning av avtalet angående det gemensamma projektet tjej­jouren.se. Med det har de bägge organisationernas enda kvarvarande samarbete upphört.

Brev från Unizon
Tjejjouren, skärmdump