»Lägenhetsbråk«, »familjeproblem«, »våld i nära relationer«. Margareta Winberg brinner för att benämna saker vid dess rätta namn: mäns våld mot kvinnor. Den före detta toppolitikern tittar numer med ett utifrånperspektiv på en kvinnorörelse som hon ser saknar vind i seglen.
Text: Nicole Kling | Foto: Sveriges riksdag
Kampen för jämställdhet har löpt som en röd tråd genom Margareta Winbergs politiska gärning. I snart 50 år har hon varit aktiv i frågor som rör kvinnors rättigheter, nu senast som grundare till (S)enioras, en kvinnoförening för äldre kvinnor inom ramen för det socialdemokratiska partiet. Hon ser på den politiska utvecklingen i Sverige kring mäns våld mot kvinnor och konstaterar att kvinnorörelserna inte är vad de en gång var.
– Mäns våld mot kvinnor är ett område som kan inlemmas i jämställdhet, eftersom könsmaktsperspektivet är så starkt närvarande i den problematiken. Den är ett uttryck för att män vill utöva makt och kontroll över kvinnor som ytterst leder till att kvinnor mördas. Jag hör nu allt fler som till och med kritiserar själva könsmaktsordningen, och det faller så väl in i diskursen som ifrågasätter feminismen, säger Margareta Winberg.
Men allt har inte blivit sämre. Den politiska utvecklingen i frågan om mäns våld mot kvinnor har paradoxalt nog både blivit tydligare och luddigare.
– Å ena sidan har frågeställningen blivit väldigt mycket tydligare över tid, från att ha varit någonting gömt som ingen vågade tala om så är det nu en fråga som finns närvarande i debatten. Å andra sidan har begreppet blivit mer utslätat och i dag talas det snarare om »våld i nära relationer«. Jag satt med i den regering som tillsammans med Roks myntade begreppet mäns våld mot kvinnor och jag anser att man ska benämna saker för vad de är. Majoriteten av dem som begår detta brott är män som utövar våld mot kvinnor, och det påtalar jag alltid.
Alla som sitter på maktpositioner påverkar hur vi pratar om olika fenomen – vilka ser du har tolkningsföreträde i dag?
– Om jag ska uttrycka mig lite bryskt, så är det ju männen. Kvinnorörelser har backat i opinionsarbetet och deras röster är inte lika framgångsrika som tidigare. Jag ser det nu när jag tittar på det utifrån och inte längre själv har en central politisk position. På så sätt blir det kanske orättvist eftersom min uppfattning baserar sig på två olika perspektiv, men jag saknar den breda folkrörelsen som växte fram på 1980- och 90-talen. Kvinnorörelsen i dag är lite tystare, och det är säkert ett resultat av att »mansrörelsen« tillåts dominera den allmänna debatten med frågor om höga bensinpriser och gängkriminalitet. Gängkriminaliteten är också en viktig fråga, men det förtar ju inte att vi under så många år har tampats med mäns våld mot kvinnor och inte lyckats få bukt med det. Vi kan ju inte bara lägga av, utan vi måste ju fortsätta att driva den frågan också. Jag känner inte att kvinnorörelsen i bred bemärkelse har vind i seglen.
Vad behöver göras från politiskt håll för att komma till bukt med mäns våld mot kvinnor?
– Fler fundamentala jämställdhetspolitiska insatser. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter – och vi är ju tyvärr långt därifrån. Jag fruktar vart vi är på väg i Sverige, inte minst i och med det senaste valresultatet. Vi måste inte slå i botten för att agera, vi borde agera nu. Jag är rädd för att vi kvinnor kommer att tryckas tillbaka vad gäller jämställdhet i stort och det inkluderar vår möjlighet att vara fria och självständiga. Om man inte redan är med i någon feministisk organisation så kan man gå med i en, eller bilda en själv. För ensam är inte stark.
Margareta Winberg var riksdagsledamot mellan 1981 och 2003 och har ingått i flera regeringar. Hon har bland annat varit vice stadsminister, jämställdhetsminister, arbetsmarknadsminister och jordbruksminister, jämte uppdrag som ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Nu verksam som regionpolitiker, blivande kommunpolitiker och grundare av (S)enioras – en kvinnoförening för äldre kvinnor inom ramen för det socialdemokratiska partiet.