Ett av barnrummen på Österåkers kvinnojour. Foto: Marja Beckman

Svårast för barnen att lämna hemmet

KVINNOJOUREN I ÖSTERÅKER

Barnen berör ofta mest. Barnen, som tvingas lämna hem, skola och kompisar och inte får berätta för någon var de bor. Men det går också att bygga upp ett nytt hem, tack vare att många vill hjälpa. Kvinnotryck har träffat jourkvinnor i Österåker norr om Stockholm.

Text och foto: Marja Beckman

En stor brun nalle sitter på sängen och väntar på att bli kramad. De två rummen på Kvinnojouren i Österåker är för tillfället obebodda. Det är visser­ligen mitt i industrisemestern, men mäns våld mot kvinnor minskar inte bara för att det är 30 grader varmt ute. Därför är Britt-Marie Holm och Ingela Engström lite oroliga över att jourtelefonen är så tyst. Britt-Marie har varit jourkvinna i många år. Hon sommarvikarierar för den enda anställda på kvinnojouren, administratören Kristina. Ingela är pensionerad specialpedagog och barnansvarig på jouren.


Ingela Engström och Britt-Marie Holm är båda erfarna jourkvinnor. »Det är en fantastisk organisation, vi säger aldrig ett ont ord om varandra« Kvinnojouren i Österåker fyller 20 år 2018. På jubiléet bar Ingela och Britt-Marie dessa snygga hattar. Foto: Marja Beckman

Österåker ligger i nordöstra Stockholm och är en skärgårdskommun. Det tar ungefär en timme att åka kommunalt från centrala Stockholm till Österåkers centralort Åkersberga, där vi möts på ett kafé i centrum. Kommunens 44 000 invånare fördubblas på sommaren eftersom många har sina sommarställen i området. Här finns både gigantiska villor med strandtomter och höghus byggda på 1960- och 70-talen.

Österåkers kvinnojour firar 20-årsjubileum i år och har haft samma ordförande ända sedan starten. De har 19 aktiva medlemmar och ett 100-tal stödmedlemmar. Stödmedlemmarna är generösa med gåvor till stödsökande kvinnor.

– Vi kan skriva till dem att vi har en bebis här och behöver en barnvagn, så får vi en direkt. När en kvinna nyligen skulle flytta till en egen bostad kunde vi inreda hela lägenheten med fina möbler, gardiner och annat som behövdes. Människor är så givmilda, säger Britt-Marie.

Det är alltid smärtsamt att möta de barn som tvingas fly från en våldsam far och måste bo på kvinnojourens skyddade boende.

– De måste byta skola och försöka hitta nya vänner, och de vet inte hur länge de kan stanna här. De får inte berätta var de bor och kan aldrig ta hem kompisar. De vet inte om pappa någonsin dyker upp igen. De är ofta väldigt slutna och vill inte gärna berätta, säger Ingela.

Det är ofta svårt att placera dem i en skola under den tid de bor på jouren.

– Österåkers kommun vill ha betalt för barnen, men ingen vill betala. Sedan gäller det också att de placeras rätt. Många av de här barnen behöver extra stöd.

Ingela ägnar mycket tid åt att ringa runt och leta efter skolor och förskolor.

Föräldrarna har ofta delad vårdnad och pappan har rätt att träffa barnen. För att skydda mammans och barnens vistelseort kan det innebära långa resor i sällskap av en ideell från jouren. I ett fall var det en pojke som var såpass stor att han lätt skulle kunna råka avslöja var de bodde. Det var tänkt att mötet skulle ske under övervakning, och att de skulle tala svenska, men mamman visste att pappan var manipulativ och skulle hitta stunder då han ställde frågor till sonen på modersmålet. Till slut lyckades jouren avstyra träffen med hjälp av kvinnans advokat.

– Ingen av de kvinnor jag har träffat kan tänka sig att följa med och lämna över barnet. De vill inte se mannen överhuvudtaget, berättar jourens admini­stratör Kristina via telefon en tid efter mötet i Åkersberga.

De kvinnor som ringer jouren är av många olika nationaliteter, men kvinnor som är födda i Sverige har ofta ett eget nätverk och kan själva hitta boende. Därför är det vanligast att utrikesfödda kvinnor bor på jourens skyddade boende. Många av dessa kvinnor kan inte svenska, och när jouren inte har en tolk får de använda Googles översättning för att kommunicera. Många av de utrikesfödda kvinnorna lever i en hedersrelaterad kultur. Ingela berättar om flickor som försvinner från skolan efter sommarlovet för att de har blivit bortgifta.

– I den allmänna debatten pratas det bara om ensamkommande pojkar. De ensamkommande flickorna glöms bort, säger Britt-Marie.

Vi hade en ung flicka som av säkerhetsskäl inte kunde gå ut själv. Men flera av hennes släktingar jobbade i taxinäringen så vi kunde inte ringa en taxi. Istället fick vi skjutsa henne med hyrbil.

Sedan två år tillbaka har jouren larm, både på boendet och i form av personlarm som kvinnorna bär när de måste gå ut.

– Vi har haft kvinnor boende här som av säkerhetsskäl inte har kunnat gå ut själva. Då har vi fått ordna så att bilar hämtar dem vid porten. Vi hade en ung flicka som ville bryta upp från sin familj, och flera av hennes släktingar jobbade i taxinäringen så vi kunde inte ringa en taxi. Då fick vi ha ett ännu högre säkerhetstänk och skjutsa henne med hyrbil, berättar Kristina.

Ingela berättar om en kvinna som berörde henne extra mycket. Hon var 86 år och blev svårt misshandlad av sin 21-åriga dotterson som bodde hos henne. Barnbarnet var missbrukare och kvinnan klarade inte att kasta ut honom eftersom han »inte hade någonstans att ta vägen«.

– Jag orkade ingenting efter det, det var som att trampa i kvicksand, säger Ingela.

Hon tog en paus från jourarbetet, men återvände så småningom. Gemenskapen bland jour­kvinnorna gör det trots allt värt att fortsätta. Österåkerskvinnorna ser till att träffas en gång i månaden och ventilera sina upplevelser. De har också trivselkvällar då de pratar om annat än jourarbetet.

De lever förstås också på hoppet om att allt en dag ska bli bra. Att den stora bruna nallen inte ska behöva trösta fler barn.

 


FAKTA OM KVINNOJOUREN I ÖSTERÅKER

Bokhylla på kvinnojouren i Österåker. Foto: Marja Beckman
Grundades: 1998
Antal anställda: En.
Antal medlemmar: 19 aktiva, ett 100-tal stödmedlemmar
Skyddat boende: Ja, två rum med plats för två kvinnor och tre–fyra barn.
Nya kontakter under förra året: Under 2017 bodde 13 kvinnor och 11 barn på det skyddade boendet. En vanlig vecka tar jouren emot 5–10 telefonsamtal.
Tips: Kvinnojouren i Österåker sänder närradio två gånger i månaden. Programmen går att lyssna till från hemsidan: http://radio.osteraker.se/play/?dir=/Kvinnojouren