När nätgiganterna går in för att sanera sina sociala plattformar från våldsdyrkan, sexhandel, storhetsvansinniga presidenter och andra föroreningar händer det förvånansvärt ofta att även visselblåsare, aktivister och – feminister blir bannlysta. Vissa av dem kan få se sina inlägg raderade, andra får sina konton avstängda under en begränsad tid, den så kallade Facebookfinkan. Agnes Bergqvist, en nätaktiv nybliven mamma med tydlig feministisk profil, har censurerats flera gånger på Instagram och Facebook. Det är ren sexism, säger hon.
Text: Unni Drougge | Foto: Privat
Corynne Mcsherry är ordförande för Electronic Frontier Foundation, som bildades för att skydda mänskliga fri- och rättigheter när de kommer i kläm mellan lagen och teknologin.
– Nätplattformarnas ambition att städa upp på Internet har i praktiken inte lyckats skapa en sundare och säkrare online-miljö. Snarare har nätcensuren gjort utsatta grupper och individer ännu mer marginaliserade, de som redan innan hade svårt att nå ut, säger hon och nämner en rad exempel:
- Twitter plockar regelmässigt bort inlägg som handlar om sexuell hälsa och kondomer, samtidigt som Playboy får full frihet att marknadsföra sitt innehåll.
- Den egyptiska journalisten Wael Abbas fick sin dokumentation av polisbrutalitet censurerad av Facebook, Yahoo, Youtube och Twitter.
- Facebook förbjöd ett litet oberoende veckomagasin att länka från sin sida till en opinionstext där män kritiserades för sitt tysta medgivande i flera uppmärksammade fall där kvinnor blivit sextrakasserade och utsatta för övergrepp.
- En bok med ordet »uterus« i titeln fick inte annonseras på Facebook.
– En gång gällde det en bild på en svart kvinna där man såg att hon hade stretchmarks.
Men det kryllar ju av bilder på tjejer i sexiga poser. Varför var det fel att visa en kvinna som just inte försökte vara sexig?
– Hon tillfredsställde inte det manliga ögat. Ska en kvinna visa naken hud ska den smeka mannens blick, säger Agnes Bergqvist. Vi ska föda männens barn, vi ska ställa upp på allt deras skit, men när kroppen förändras av det och vi får hudbristningar och annat, då ska vi skammas, då ska det döljas.
Agnes fick också en kommentar bortplockad där hon i anslutning till en delad artikel om dödligt våld mot kvinnor hade uttryckt att män är vidriga.
Hur skadligt är det egentligen för män att vi hatar dem för alla skador de ställer till med jämfört med deras hat, som kan vara dödligt?
Är det inte knäppt att tidningsartiklar som beskriver vidriga våldsdåd mot kvinnor får visas överallt, men tycker man att män är vidriga som begår dessa brott, då är det hate speach…
– Ja, och hur skadligt är det egentligen för män att vi hatar dem för alla skador de ställer till med jämfört med hatet som verkligen kan skada? Jag menar: Hej, män – ert hat mot oss är dödligt, vi hatar mest att ni aldrig lämnar oss ifred. Men de som bestämmer vad som är farligt att visa på sociala medier har helt missat det där. Det handlar ju bara om makt.
Corynne Mcsherry har dragit samma slutsats på andra sidan jorden:
– Om något, borde väl vår erfarenhet ha lärt oss att det inte finns en enda vettig anledning att låta dem som sitter på makten – vare sig det gäller stora monopolföretag eller regeringar – få lov att dra gränser för vad vi andra ska få säga och tycka!