Tess öppnade världens ögon

Med knuten näve, stenansikte och oerhört mod ställde sig Tess Asplund i vägen när nazistiska Nordiska motståndsrörelsen demonstrerade på första maj i Borlänge förra året. David Lagerlöf lyfte sin kamera och bilden är numera att räkna som legendarisk. Hur ser hon på händelsen idag?

Text: Elin Tjernström

Ända sen 1989 har Tess haft ett engagemang och varit aktivist för samhällets utsatta. Kamp­andan har vuxit under åren och den 1 maj 2016 hade hon rest till Borlänge för att protestera mot Nordiska motståndsrörelsens demonstration. Att hon sen dess skulle få agera ikon för kampen mot nazismen var inget hon hade planerat. Exakt hur tankarna gick den där dagen minns hon heller inte. Hon kände bara ilska, och kamplustan som tog över gjorde att hon stod där med en höjd hand.

– Det var en impulsiv grej och såhär i efter­­hand är jag glad att det inte blev bråk, säger hon. Egentligen var det ganska dumt eftersom jag inte visste hur de skulle reagera.

Att ställa sig framför ett tåg med nazister kräver ju mod, hur hittade du det?

– Jag har ju hållit på med den här kampen och demonstrationerna så länge, och för mig är de, nazisterna, ondska. Jag kände bara att de inte ska få visa sitt hat ostört, vi ska visa att vi är fler. Vi som inte är rasister.

Ikonstatusen Tess fått känner hon sig dock närmast generad över. Hon menar att hon bara är hon, och det här är frågor som hon brinner för. Men hon ser positivt på erfarenheten, speciellt eftersom utländska medier intresserade sig och insåg att höger­extrema finns och verkar i Sverige. Det gav henne en kanal att nå ut om detta och öppna ögonen hos dem som lever även utanför Sveriges gränser.

– Sen är det många som kommit fram och tackat och sagt att det var bra gjort. Speciellt ungdomar.

Men Tess har inte, och vill inte, göra sig själv till frontfigur i kampen mot rasism. Hon menar att det finns de som gjort mycket mer än hon och att det är en kamp de tar tillsammans.

– Jag har sett det som att jag för vår gemensamma talan, alla vi som driver den här kampen tillsammans.

Idag har den största uppståndelsen lagt sig, men Tess engagemang i sina medmänniskor fortsätter. Hon har precis lämnat jobbet på en kvinnojour för att arbeta på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Ett nytt sammanhang, men egentligen bara ytterligare en dimension i kampen för människors lika värde. Den kamp som Tess med sin knutna näve kommit att bli en sinnebild för.