Andra eller tredje vågens feminist? En feminism – eller mångfald? Svaret är inte helt enkelt och varierar förstås beroende på vem du frågar. Ålder, bakgrund, hudfärg, politisk åskådning och en massa andra faktorer spelar in.
Men låt oss bena ut vad som är vad – och försöka förstå varför det är okej att tycka olika.
Text: Colette Van Luik | Illustration: Fanny Åström
Feministiska idéer växte fram redan under upplysningen och franska revolutionen på 1700-talet. Människor ansågs vara lika mycket värda och skulle därför ha samma rättigheter. Trots dessa upplysta tankar lyste jämlikheten med sin frånvaro och kvinnorna fick aldrig samma rättigheter som männen.
Under 1800-talet lyftes de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män. Man menade bland annat att moderlighet var något kvinnor föds med, inte en egenskap som utvecklas genom livet. En känd förespråkare för denna särartsfeminism var författaren och kvinnosaksideologen Ellen Key. Hon menade att kvinnorna borde arbeta inom exempelvis vård och barnomsorg för att deras speciella egenskaper skulle komma bäst till sin rätt.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet banade kvinnliga eldsjälar runt om i världen väg för den kvinnliga rösträtten i det som brukar kallas den första vågens feminism.
Under andra halvan av 1900-talet utvecklades feminismens teoretiska ramar, och de så kallade likhetsfeministerna framhöll att kvinnor och män är lika och därför också ska ha lika rättigheter.
Den andra vågens feminister på 1960- och -70-talen tog rörelsen vidare och fokuserade på ämnen som sexuell frigörelse, reproduktiva rättigheter, ekonomisk ojämlikhet och diskriminering på arbetsplatsen. De ifrågasatte också traditionella könsroller och normer, vilket resulterade i ett antal lagar och reformer för att främja kvinnors rättigheter. Bland annat infördes i vissa länder lagar om jämställdhet i arbetslivet och rätten till abort.
Den andra vågens feminister kompletterades, snarare än ersattes, av den tredje vågen i början av 1990-talet. Här ryms också nya grupper som inkluderar olika perspektiv, såsom intersektionell feminism och queerfeminism. Här betonas betydelsen av att bekämpa könsdiskriminering i alla dess former och olika aspekter av jämställdhetskampen lyfts fram, inklusive frågor om ras, sexualitet och genusidentitet.
Men även om teorier, fokus och perspektiv skiljer sig åt, är det övergripande målet gemensamt – att främja jämställdhet och kämpa mot diskriminering och underordning baserat på kön. Vägen dit ser dock olika ut. Vissa menar att politiska förändringar och nya lagar är lösningen, medan andra anser att det krävs radikala förändringar av hela samhället.