Vad är det som kittlar mellan könen?

Roks ordförande Jenny Westerstrand. Foto: Frida Ekman

Könsmög« var ett ord vi använde i kretsarna när vi skulle beskriva utspel som handlade om att män och kvinnor »kompletterar varandra« – men förstås »är lika mycket värda«. Just nu pågår detta könsmög i FN, där många konservativa stater försöker förhandla bort skrivningar om »equality«, ett begrepp som handlar om jämlikhet mellan kvinnor och män, för att istället tala om »equity«: Different, but equal in worth. Ja, ni vet. Vi talar om den där skillnaden som gör livet. Att det kittlar mellan könen.

Könsmögaren försöker alltid göra det lite spännande med vad som försiggår mellan kvinnor och män. Könen antas nämligen dras naturligt till varandra för att »opposites attract«. Hans beskyddar­instinkter passar hennes lust att bygga bo. Hennes fokus på känslor balanserar hans rationalitet, och hans lokalsinne hennes varande i nuet.

Vi som arbetat med och engagerat oss mot våld vet att det i själva verket inte är ett dugg spännande. Det som kallas »den lilla skillnaden« är en mörk ocean av mäns rätt att överpröva, köra över och begå övergrepp på kvinnor och tjejer – för att olikheten handlar om plats på jorden. Vem som får ta den.

Det som i myternas värld är Yin och Yang, en evig men jämn kamp mellan ljus och mörker, jord och luft, eld och vatten, flyter i verkligheten nådlöst över till en hierarkisk relation mellan könen där kampen är allt annat än jämn. Den är avgjord. Det är ena partens hand som tar över. Och det är inte kvinnans. Hon sitter med skitkorten, hur målade de än är.

Han sitter med lusten , hon med att locka. Han tilldelas svag impulskontroll och starka drifter. Hon ges det motsatta – hon är kontrollerad och så beräknande att hon till och med skulle kunna manipulera en gråsten till att dansa. Hon blir hans rov och ändå var det hennes fel. De här föreställningarna om att könen är väsensskilda går på djupet i vår kultur, liksom i många kulturkretsar omkring oss.

Det är mot dessa föreställningar feminister har fört en stenhård, rasande och modig kamp. Könsmöget motades också i grind ett kort tag under sent 1990-tal. Men nu är det på återtåg. Killar som Jordan Peterson och stora stater i FN gör gemensam sak. »Genusvansinnet« ska bort och ersättas av – könsmöget.

Men istället för att se och identifiera hur kön skapas dikotomt (som motsatser) och hierarkiskt (ojämlikt) och att detta motsatstänkande i förlängningen är dödligt, har en ny analys seglat upp i den feministiska rörelsen: Kön sägs vara skapat binärt. Binärt som i ettor och nollor. Binärt som i ingen inbördes relation, ingen konflikt, bara en annanhet – det som inom matematiken kallas »tvåställighet«.

Men hur ska vi då tolka maktrelationen mellan könen om könen inte relaterar till varandra? Och hur vet någon vad maskulinitet är om det bara ringas in av sig självt, utan relation till en föreställd kvinnlighet?

Den som vet får gärna upplysa mig. Det enda jag vet är att patriarkatet är listigt, att könsmöget breder ut sig och att kvinnors och tjejers situation i Sverige och världen alltför tydligt visar att vi blir sedda som nollor.

Jenny Westerstrand
Ordförande för Roks

Foto: Frida Ekman