Emma och Linda, foto Marja Beckman

Vi har slutat gå ut med våra efternamn

KVINNOJOUREN I UMEÅ

I Umeå finns en av Sveriges äldsta kvinno­jourer. De har starkt stöd, både från befolk­ning och kommun. Det betyder inte att de är förskonade från hot och drev. Just nu arbetar Kvinnojouren i Umeå med en förstudie som kan hjälpa förföljda kvinnor.

Text och foto: Marja Beckman

Linda och Emma vill bara ha sina förnamn i tidningen. Det är en säkerhetsåtgärd. En gång fick en av deras ideella jourkvinnor sin adress uthängd på Flash­back. En annan gång skrev någon kvinnojourens adress på Flashback. Det visade sig vara fel adress, men var ändå obehagligt.

I övrigt har kvinnojouren i Umeå varit förhållandevis förskonad från häxjakter och drev, åtminstone de senaste femton åren. 2005 medverkade några av de dåvarande joursystrarna i SVT-programmet Könskriget. Linda var engagerad i jouren även då och minns det som en tung tid.

– En sådan sak hade varit ännu värre idag. Då var det bara tidningarna och SVT som jagade oss. Bloggar och Twitter fanns inte då. Men sedan dess finns en vaksamhet hos oss, säger hon.

Morgonsolen lyser över den västerbottniska staden när Kvinnotryck kommer på besök. På Rådhustorget i centrala Umeå syns lekande barn under Camilla Akrakas skinande Metoo-puma. Samhället har börjat öppnas igen efter pandemin, och jourkvinnorna befarar att en stor arbetsbörda väntar.

– Vi har mött kvinnor som har brutit en relation, men som har gått tillbaka till mannen under pandemin eftersom de känt sig isolerade. Han är den enda som bryr sig om mig, kan de säga, berättar Linda.

Kvinnojouren i Umeå grundades redan 1979 och har ett gott rykte i sin kommun. I maj fick de det glädjande beskedet att kommunen vill öka sin finansiering under 2022. Jouren hoppas kunna utveckla sin verksamhet i ett så kallat IOP – idéburet offentligt partnerskap.

De samarbetar med socialtjänsten, men värnar sitt oberoende. Även kvinnor som inte går via soci­alen är alltså välkomna att söka stöd och boende. Struk­turellt skiljer sig kvinnojouren i Umeå också från de flesta andra jourer: De har en platt organisa­tion utan styrelse. De har heller inga betalande stödmedlemmar. För att bli medlem måste du vara aktiv.

Eftersom Umeå är en studentstad är genomströmningen stor och antalet medlemmar varierar från termin till termin. Medelåldern i jouren är låg. Deras tio veckor långa studiecirkel har ungefär 20 deltagare per termin. Intresset för studiecirkeln är stort, trots att alla inte hinner börja arbeta aktivt i jouren efteråt.

– Studiecirkeln kan ha bidragit till att många här arbetar för våra frågor, så vi har börjat se den som folkbildning. Umeå har länge varit en politiskt aktiv stad, säger Emma.

Jouren är indelad i grupper som arbetar självständigt med olika frågor. Juridikjouren består till exempel av juridikstudenter som erbjuder gratis juridisk rådgivning till kvinnor. SKSE-gruppen riktar in sig på kvinnor med erfarenhet av prostitution och människohandel. Nyligen startades också en grupp där nyanlända kvinnor får möjlighet att lära sig cykla.

Vissa stödsökande kan få hot, skitsnack och förtal från alla möjliga håll. De har inte bara en förövare, utan förföljs av ett stort gäng landsmän efter att de har lämnat en våldsam relation.

Temat för detta nummer av Kvinnotryck är häxjakter mot kvinnor. En grupp som allt oftare söker stöd hos jouren är kvinnor som inte bara har en förövare, utan förföljs av ett stort gäng landsmän efter att de har lämnat en våldsam relation.

– Dessa kvinnor upplevs som provocerande bara genom att vara skilda och ensamstående, och kan få hot, skitsnack och förtal från alla möjliga håll. Det drabbar inte bara kvinnan. Hennes barn kan råka illa ut i skolan genom att landsmännens barn inte får prata med dem, till exempel, berättar Linda.

Jouren i Umeå gör vad de kan för att bygga förtroende. De anlitar alltid en tolk och har broschyrer på olika språk utlagda på MVC, BVC och liknande ställen. De samarbetar också med organisationer för utländska kvinnor. Det är inte ovanligt att de blir kontaktade av flera kvinnor ur samma grupp, till exempel romska eller thailändska kvinnor, efter att en kvinna ur den gruppen fått hjälp och berättat för sina väninnor att jouren är bra.

Hösten 2018 åkte några av de anställda på kvinno­­jouren i Umeå till London på ett studiebesök. Syftet var att titta närmare på forskningsstudien SASH som handlar om stalking – att förföljas av sitt ex. I Sverige ses stalking som en vanlig konsekvens av att lämna en relation, medan det i England betraktas som ett våldsbrott i sig. Med hjälp av ett evidensbaserat screeningverktyg har forskarna bakom SASH kunnat visa att många kvinnor som blir stalkade lever med hög risk att utsättas för brott.

Kvinnojouren i Umeå följde upp studiebesöket genom att bjuda in en fokusgrupp bestående av kvinno- och tjejjourer från stad och landsbygd. En rapport är skriven och nästa plan är att anordna en konferens på temat, så fort pandemilagarna tillåter.

– Vi hoppas kunna använda detta verktyg i kontakt med myndigheterna. Tidigare har det varit svårt att bevisa hot när det inte finns någon polisanmälan och inget olagligt har skett, mer än att han till exempel har dykt upp på hennes arbetsplats. Vi hoppas att det här ska ge mer tyngd till kvinnans berättelse, säger Linda.

Fotnot: Camilla Akrakas rödlackerade metoo-monument föreställande ett kattdjur heter »Listen« och står på Rådhustorget i Umeå.

Foto: Privat

FAKTA OM KVINNOJOUREN I UMEÅ
Hur länge har ni funnits? Sedan 1979.
Antal anställda? 5 heltidstjänster fördelade på 7 personer.
Finns skyddat boende? Ja, i det egna huset finns två lägenheter, plus en extern lägenhet som är anpassad till personer med funktionshinder.
Antal medlemmar? I juni 2021 hade jouren 58 aktiva medlemmar. Eftersom Umeå är en studentstad är genomströmningen av medlemmar stor.
Antal stödsökande hittills (i år)? Cirka 165. De brukar årligen ha mellan 300 och 400 stödsökande och antalet har inte förändrats under pandemin.

Barnens händer, foto Marja Beckman

På dörren till barnens lekrum har stödsökandes barn fått lämna sina avtryck.