På kollisionskurs mot hat och hot

De senaste åren har vi gång på gång sett henne markera mot Sverigedemokraterna och i valrörelsen var hennes parti det enda som lyfte frågan om mäns våld mot kvinnor.

Men att ta ställning för feminism och antirasism kostar, och priset hon fått betala har varit högt. När hon fick kännedom om att hon var måltavla för mannen som mördade Ing-Marie Wieselgren i Visby i somras avgjorde det saken: Annie Lööf valde att avgå efter 11 år som partiledare.

Text: Maria Sveland | Foto: Severus Tenenbaum

HUR UTTRYCKER DU DIG?!«
Orden kom från Annie Lööf och var riktade till Jimmie Åkesson som under parti­ledar­debatten 2018 än en gång påstått att invandrare »inte passar in här i Sverige«.

Jag var en av alla dem som där framför teven kände tacksamhet över hennes skarpa tonfall, att åtminstone en av de åtta partiledarna markerade mot hans främlingsfientliga retorik. En rasism som sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen blivit alltmer öppen och ogenerad.

ORD HAR BETYDELSE. ORD PÅVERKAR. Ord som inte ansågs acceptabla i en parti­ledardebatt för tio år sen används idag av betydligt fler partiledare än SDs. Och hatiska ord kan till slut leda till hatiska hand­lingar. Vi har sett det hända förut, en statsminister som mördas på öppen gata, en utrikesminister som knivhuggs till döds dagtid i ett stort varhus. I somras var det dags igen då en man med högerextrema sympatier mördade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren mitt på dagen, mitt bland människor under pågående Almedalsveckan. En tid senare stod det klart att Annie Lööf var mördarens till­­tänkta offer. Exakt hur den hatfyllda retoriken som riktats mot Annie Lööf under flera år påverkade mannen att gå från ord till handling kan vi bara ana. Men att det haft betydelse är uppenbart, och framförallt påverkade det föremålet för hans hat.

När hon under presskonferensen fick frågan hur hon kände inför sin avgång, svarade hon att hon var lättad över att inte ha kommit till skada. Att hon var tacksam över att senare samma dag kunna hämta sin äldsta dotter på fritids. Att hatet starkt bidragit till att hon valde att avgå.

NÄR JAG TRÄFFAR ANNIE LÖÖF har det gått två veckor sedan dess. Ett svårt beslut, säger hon, eftersom hon varit partiledare i 11 år, men helt rätt.

– Det är ändå skönt att ha landat i det här beslutet för lika stolt som jag är över de här åren, lika jobbigt har det varit. Det är oerhört slitsamt. Jag har ju levt i många år med både dödshot och hat och nu när mina barn har blivit lite äldre så är de mer medvetna på ett annat sätt än tidigare.Hon berättar hur hårt det tog när hennes sjuåriga dotter kom hem från skolan och frågade varför någon ville mörda hennes mamma.

– Någon av hennes kompisar hade berättat om hoten och jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp med det. Jag vill att de ska ha ett mer normalt familjeliv, så som jag själv vuxit upp.

Det kom otroligt nära och jag tror det var ganska många som i det ögonblicket trodde att det var jag som var offret, jag märkte det på telefonen som gick varm.

NÄR ING-MARIE WIESELGREN MÖRDADES befann sig Annie Lööf bara några hundra meter därifrån och var på väg upp på scen när en av hennes livvakter tog hennes hand och förde henne åt sidan i säkerhet.

– Det kom otroligt nära och jag tror det var ganska många som i det ögonblicket trodde att det var jag som var offret, jag märkte det på telefonen som gick varm. Så jag gick snabbt ut och meddelade att jag befann mig i säkerhet. När polisen en tid senare kom hem och berättade att jag var det tilltänkta offret blev jag alldeles kall. Jag har ju levt med hot och hat av olika slag under lång tid men det här var något annat. Förmodligen fanns det en planering kring att faktiskt mörda mig och då ställer man sig frågan; är det här ett pris jag är redo att betala? Hitintills har jag svarat ja på den frågan men i kombination med att vi kom i opposition och att jag har suttit som partiledare i över ett decennium så blev det en helhet som gör att jag kände att det är dags att göra något annat nu.

DE FLESTA POLITIKER lever med hot och hat, i synnerhet partiledare. Men är du dess­utom kvinna, feminist, värnar klimatet och antirasist utgör du en extra giftig bland­ning i många mäns ögon. För Annie Lööf har det förutom alla verbala hot även inne­­burit att nazister dukat upp »den sista måltiden« utanför hennes hus, samtidigt som de filmade. Hakkorset på lyktstolpen är fortfarande kvar som en mörk påminnelse. En annan konkret påminnelse är alla de skor hon fått hemskickade efter att det spreds ett rykte om att hon sagt att hon hellre åt upp sin högra sko än agerade stödhjul åt Socialdemokraterna (ett citat som ursprungligen visade sig komma från hennes dåvarande presschef Anna-Karin Nyman). Bland alla skor fanns ibland även dödshot, avföring och annat obehagligt. Skor som hon under lång tid tvingades hämta ut varje vecka i den lilla kiosken nära sitt hem.

När hon 2014 dessutom alltmer började positionera sig mot SD till skillnad från de andra partiledarna inom högeralliansen, eskalerade hatet och hoten. Det blev en tydlig vattendelare inom svensk borgerlighet som förstärktes när hon inledde det blocköverskridande samarbetet i och med januariavtalet.

– Det fick det att fullkomligt spåra ur i vissa utomparlamentariska kretsar, framförallt inom extremhögern.

Att inte köpa idén om att svensk borger­lig­het borde inrymma ett högerpopulistiskt främlingsfientligt parti gjorde att hon betraktades (och fortfarande betraktas) som en svikare av den yttersta högern.

KOPPLINGEN MELLAN hatet, hoten och Sverigedemokraterna är tydlig för alla oss som varit utsatta. För min egen del var det en tydlig intensifiering i mängden hat och hot jag fick efter 2010. De vanliga arga mailen och breven ackompanjerades plötsligt av markant obehagligare innehåll och rena dödshot. I mitt sökande efter att förstå vad som hänt – jag hade ju i princip sagt och skrivit samma saker i flera år – intervjuade jag bland annat en man på ett säkerhetsföretag som då jobbade med SVT. Hans analys var att den ökade mängden hat och hot hade att göra med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Plötsligt hade de avsevärt mer resurser och plattformar att sprida sin hatfyllda retorik.

Han berättade att företaget han jobbade med vanligtvis brukade ha några fall per år av offentliga personer som utsatts, men sedan 2010 hade det ökat till ett fall per vecka.
2012 levde jag inte bara med ett person­larm kopplat till polisens personskydd utan var även etta på Flashbacks lista över Sveriges farligaste kvinnor. Annie Lööf låg på plats femtio.

– Jag är lite bitter över att jag inte hamnade på pallplats, säger hon och skrattar. Men det är intressant för man ser så tydligt vilka de rangordnar som farligast i Sverige; det är feminister, klimatengagerade, starka kvinnor som tar plats inom kultur, näringsliv och i politiken. Jag är väldigt stolt över att vara en av dem!

Jag håller med. Det är en av de finaste utmärkelser jag någonsin fått.

TIO ÅR SENARE har näthatande troll blivit ett allt vanligare politiskt redskap i politiken. Det är bevisat (bland annat av den så kallade Muellerutredningen) att den ryska statsmakten försökte påverka det amerikanska presidentvalet 2016 med hjälp av trollarméer. Trump är en annan politisk makthavare som systematiskt utnyttjat sociala medier för att påverka debatten och politiken. Och här hemma i Sverige avslöjade nyligen Dagens ETC att Sverigedemokraterna byggt upp en egen trollarmé där avlönade näthatare med hjälp av falska konton spred hat och drev mot såväl politiker som enskilda människor.

En av dem som utsatts är Annie Lööf. Lögner, illasinnade rykten, hån och hat som till slut blir en kinesisk vattentortyr.

HENNES FEMINISTISKA MEDVETANDE vaknade i samband med att hon engagerade sig politiskt under gymnasiet. Till en början ville hon inte använda epitetet feminist eftersom det var förknippat med vänstern, men efter att hon läst Katarina Wennstams bok »Flickan och skulden« 2002 bestämde hon sig för att reclaima ordet och göra det till sitt. Sedan dess kallar hon sig »liberal­feminist«.

Apropå det läste jag nånstans att du hade Margret Thatcher som förebild. Varför det?
– Det där blev misstolkat. Jag menade att jag var imponerad av att hon var en av de första kvinnorna som tog plats i politiken och att hon stod upp när det blåste, där­emot delar jag inte hennes ideologi eller sakpolitik. Numera brukar jag lägga till att jag även är imponerad av Gudrun Schyman och Karin Söder, av samma anledning. De som var först och gick i bräschen för oss andra som kommit efter.
 

Kvinnors och barns trygghet, frihet och rättigheter är livsviktiga frågor som i grunden handlar om ren och skär anständighet.

UNDER VALRÖRELSEN var Centerpartiet det enda parti som gjorde mäns våld mot kvinnor till en prioriterad valfråga. På valaffischerna stod Annie Lööf med armarna i kors med det tryckta budskapet »Män som slår ska inte komma undan«.

Idag är hon besviken över att inte fler inom den högsta politiska ledningen lyfte frågan.

– Kvinnors och barns trygghet, frihet och rättigheter är livsviktiga frågor som i grunden handlar om ren och skär anstän­dighet. Det har känts lite som att det varit min uppgift att föra fram det här perspektivet vilket ju är väldigt anmärkningsvärt, det är ju ett samhällsproblem. Det är liksom inget nytt.

Inte heller är det något nytt att mäns våld mot kvinnor inte tycks ingå i den annars så heta valfrågan lag och ordning. När politiker debatterar brott och straff avser de framförallt gängkriminalitet, trots att det är ett betydligt mindre utbrett samhällsfenomen som drabbar långt ifrån lika många som mäns våld mot kvinnor.

Det var en väldigt populistisk valrörelse där priset på el och bensin var det dominerande och det är också en orsak till varför jag känner att jag inte är rätt person att leda partiet framåt.

DET VISADE SIG ÄVEN att det inte lönade sig att vara en av de få som markerade mot SD och att lyfta frågan om våldet. Centerpartiet tappade nästan 2 procent av sina väljare, vilket var en stor besvikelse och frustration, säger Annie Lööf.

– Det var helt enkelt inte de här värderingarnas valrörelse. Det var en väldigt populistisk valrörelse där priset på el och bensin var det dominerande och det är också en orsak till varför jag känner att jag inte är rätt person att leda partiet framåt. För jag är stolt över det jag gjort, både den politik jag drivit och de värderingar jag står för och känner inget behov av att ändra det för att blidka väljare.

ATT VARA FEMINIST är ofta som att leva i ett tillstånd av måndag hela veckan. Två steg framåt, ett steg bakåt. När #metoo svepte över världen för några år sedan var vi många som tänkte att en verklig förändring äntligen var på gång. Några år senare kan vi konstatera att den backlash som kom som ett svar på posten ledde till att ett dussin kvinnor åtalades och dömdes för förtal efter att de berättat om övergrepp i samband med #metoo. Samtidigt radikaliseras yngre män åt höger.

Nyligen presenterades en studie från Göteborgs Universitet som visade att unga män känner sig hotade när kvinnors rättigheter ökar. De känner sig i allt högre grad utkonkurrerade från arbetsmarknaden av kvinnor och upplever rättighetskraven som något orättvist och hotfullt.

– Jag vet inte hur man ska tolka det på något annat sätt än att de konservativa vindarna kryper allt längre ner i åldrarna. Tittar man på valresultatet och skolvalet ser vi samma trend där SD och M var störst. Jag har ju två döttrar och har alltid tänkt att de kommer växa upp i ett mer jämställt samhälle än vad jag gjorde, men nu vet jag inte längre. Jag betonade gång på gång under #metoo att det inte fick bli en dagslända, att det måste leda till bestående förändring. Tyvärr har det inte riktigt blivit så även om man gjort visst förändringsarbete. Och det går ju åt helt fel håll när unga män är mer provocerade av jämställdhet än äldre män samtidigt som vissa unga kvinnor idag uttrycker ett hemmafruideal.

ANNIE LÖÖF SOM HAR en juristexamen i grunden menar att det finns en stor risk att förtalsåtalen mot kvinnor i efter­dyni­ngarna av #metoo riskerar att konservera en tystnadskultur.

– I grunden är förtalslagstiftningen givetvis bra, vi ska inte ha folkdomstolar där människor blir uthängda hur som helst, men i det här fallet finns det viss anledning att se över lagen. En av styrkorna med #metoo var ju att kvinnor berättade om de övergrepp som de utsatts för och på så sätt hjälpte andra kvinnor att omdefiniera det de varit med om som övergrepp. Nu finns det risk för att kvinnor inte vågar berätta längre av rädsla för att åtalas.

ATT ENDAST 5 PROCENT av de polisanmälda fallen av sexualbrott leder vidare till åtal är en skamfläck, menar hon. Här behövs både mer resurser till polis och åklagare men också kompetensutveckling inom rättssystemet och vård och skola, de som möter utsatta kvinnor.

– Det farliga är ju att tilliten till rättssamhället minskar och det i sig leder till att färre kvinnor anmäler sexualbrott.

Just nu är vi många som känner sorg och oro över valresultatet och de nationalistiska och högerpopulistiska strömningar som sveper över stora delar av världen, vad gör du för att känna hopp?
– Jag hittar hopp hos alla människor jag möter. Jag får hopp av civilsamhället, inte minst kvinnojourerna. Men det är viktigt att komma ihåg att det trots allt bara är några mandat som skiljer blocken åt och de värderingar jag brinner för finns ju kvar ute i samhället. Det ger mig hopp. Vi kan inte ha fyra år till där polariseringen och oro ökar ute i samhället. Frågorna om människors lika värde måste återigen blir självklara och betraktas som ren och skär anständighet. Men det säger såklart något om vår samtid när det som är det mest anständiga är något som sticker ut.
 

Foto: Saga Berlin

OM SKRIBENTEN

MARIA SVELAND är en pris­belönt journalist och författare som länge drivit feministiska frågor i såväl romaner, reportage och krönikor. 2007 slog hon igenom med sin debutroman »Bitterfittan«, som blivit en modern klassiker.
2013 skrev hon »Hatet – en bok om antifeminism« som bland annat handlade om kopplingen mellan antifeminismen och rasismen. Den skrevs efter att hon själv mottagit hat och dödshot under en längre tid. Boken inne­håller också ett kapitel om SVT:s omtalade TV-dokumentär »Könskriget«.