Den mänipulativa makten. Tema 1-2019 . Foto: Shutterstock

Den mänipulativa makten

Kvinnor och tjejer som utmanar män med makt och inflytande måste kunna föreställa sig att de i slutändan ska kamma hem spelet. Utan den optimismen skulle aldrig någon kamp för rättvisare livsvillkor ha kunnat föras. Och utan den kampen skulle vi förmodligen leva i ett fullständigt barbari.

Men den som gör en ordentlig risk­­­bedömning innan hen tar klivet ut i stridens hetta blir nog ganska avskräckt. Chansen att vinna mot ett system som genomsyras av patriarkala normer och ägarstrukturer med mångtusenåriga anor är betydligt mindre än risken att förlora. Åtminstone i det kortare perspektivet.

Men varje kvinna som bara lyckats överleva en fajt där motståndaren har ett helt system i ryggen – är inte hon en verklig vinnare? Kvinnotryck visar den manliga maktens manual, hur den används och varför vi måste riva sönder den om och om igen. För att överleva.

Text: Unni Drougge | Foto-intro: Shutterstock | Illustration: Lisa Medin


Vinna eller försvinna?

6säkra sätt för män att sätta sig på kvinnor och sitta kvar i sadeln.


 

1»Grab them by the pussy«

Ett av de säkraste sätten att ge kvinnor yrkesskador och bromsa deras professionella ambitioner är att begå sexuella överträdelser mot dem i jobbsammanhang.

EXEMPEL Den brittiska musik-managern Yasmin Lajoie har trätt fram och berättat om både våldtäkten hon själv utsattes för som 23-åring och om musikindustrins systematiska övergrepp mot unga, lovande tjejer vars karriärer sen hastigt gått upp i rök. Går de till en advokat får de höra att våldtäkt visserligen är ett brott, men att de aldrig mer kommer att kunna jobba i branschen om de anmäler.
Håller de tyst slutar det ändå oftast med att de tvingas bort.

Yasmin Lajoie Foto: Auxoro

 


 

2Att berätta: en kvinnas brott

För kvinnor kan det vara kriminellt att offentliggöra män som begått övergrepp mot dem.

EXEMPEL New York-baserade journalisten Moira Doneganskapade Googledokumentet »Shitty Media Men« som skulle utgöra en sluten plats där kvinnor kunde dela sina berättelser om vidrigheter som män i branschen utsatt dem för och på det sättet varna sina medsystrar. Redan efter 12 timmar fick Donegan ta ner listan eftersom den läckt ut och gått som en löpeld över nätets alla forum. Författaren Stephen Elliot, som var en av de namngivna, stämde Donegan för förtal och begär en och en halv miljon dollar i skadestånd. I tidskriften Quillette publicerade han sin långa försvarsskrift »Hur mitt liv slogs i spillror av en anonym anklagelse« (reds övers).
(I Kvinnotryck 2/18 granskar My Vingren svenska fall där kvinnors berättelser om mäns brott blivit klassade som egna brott.)

Moira Donegan Foto: The Cut

 


 

3Att berätta: en mans rätt

Jian Ghomeshi Foto: Twitter

Män som fått sina rykten skamfilade efter kvinnors vittnes­mål om allvarliga sexövergrepp är välkomna att »tala ut« i prestige­fulla sammanhang. De börjar alltid med att hylla kvinnors kamp för jämställdhet, dock inte de orättvisa jämställdhetskrav (läs: kvinnors krav att slippa bli sexuellt antastade) som lagt deras liv och karriärer i ruiner.

EXEMPEL År 2014 berättade 15 kvinnor om hur den kanadensiske radio- och tevestjärnan Jian Ghomeshi utsatt dem för sexuellt våld. Bland annat hade han slagit, bitit och försökt strypa eller kväva några av dem. Ghomeshi fick lämna sitt jobb men friades i rätten 2016 från alla åtalspunkter. I fjol (2018) fick han en lång essä publicerad i »The New York Review of Books«, där han konstaterar att han fått en större förmåga till empati efter att ha varit i blåsväder. Empatin gäller dock bara andra män som hamnar i blåsväder, inte alla de kvinnor som utsatts för deras övergrepp.

Lika blind för sina upprepade övergrepp mot kvinnor är den kände amerikanske medieprofilen John Hockenberry, som efter att ha blivit avslöjad gavs stort utrymme i högbrynta Harper’s, där han liknade sig själv vid den 12-åriga romanfiguren Lolita som hölls i sexuell fångenskap av en medelålders man.

 


 

4Öppna karaktärsmord

Från rättegången mot Clarence Thomas. Foto: AP

För kvinnor kan det vara kriminellt att offentliggöra män som begått övergrepp mot dem. En ypperlig strategi för män att återta tolkningsföreträdet är att utsätta en misshaglig kvinna för ett så kallat shame game, vilket innebär att inför öppen ridå frånta henne all heder och ära så att hon blir brännmärkt för livet och alltid kommer att förknippas med den publika skändningen.

EXEMPEL Ett av de mest uppmärksammade karaktärsmorden är det som begicks mot juridik­professorn Anita Hill när hon 1991 vittnade om att Clarence Thomas, då på väg att väljas in i Högsta Domstolen, systematiskt utsatt henne för sexuella ofredanden medan hon arbetade för honom. Med en hel värld på åskådarbänken grillades hon av 14 vita män i senatkommittén som tillät sig rasistiska anspelningar på svarta kvinnors sexualitet, underminerade hennes trovärdighet med hårresande beskyllningar, som att hennes vittnesmål under ed var ett uttryck för egna sexuella fantasier, och ställde spekulativa frågor som fick hela hennes person att framstå som moraliskt tvivelaktig. Den utpekade Clarence Thomas, som också var svart, kunde däremot avfärda anklagelserna som rasistiska. Han fick också majoriteten på sin sida.

Nyligen hördes kusliga ekon från denna föreställning när Christine Blasey Ford trädde fram i samband med Brett Kavanaughs inträde i Högsta Domstolen.

Nästan 30 år efter den offentliga förnedringen kan Anita Hill inte hålla tillbaka tårarna när hon talar om metoo-rörelsen. Foto: AP

 


 

5Dolda karaktärsmord

Ju större makt en man har, desto fler dörrar kan han se till att stänga framför kvinnor som misshagat honom. Själv behöver han sällan stå till svars eftersom dörrarna stängs av lydiga underhuggare.

EXEMPEL Linda Bloodworth Thomason var en flerfaldigt Emmy­-nominerad succémaskin hos det amerikanska teve­imperiet CBS mellan 1975 och 1995. Men bolagets högste chef Les Moonves hatade de gapiga och självsäkra kvinnorna i hennes megapopulära komediserie »Designing Women«, och bestämde sig för att stoppa alla produktioner som Thomason låg bakom. Inte förrän 2018, då Les Moonves fått lämna sin post efter avslöjanden om en rad sexuella ofredanden, vågade den motarbetade manusförfattaren äntligen tala ut. I en gästkolumn för Holly­wood Reporter med rubriken »Alla trakasserier måste inte vara sexuella« (reds övers) berättar hon att Moonves var så besatt av att döda hennes karriär att han vägrade ha att göra med storstjärnan Bette Midler när hon begärt att Thomason skulle skriva manus till hennes planerade show.
Moonves besatthet av att förinta lyckade kvinnliga karriärer har också drabbat Janet Jackson. Vid ett CBS-producerat uppträdande med Justin Timberlake på Super Bowl-galan 2004 råkade Justin dra ner kanten på Janets läderbehå så att hennes ena bröst syntes under bråkdelen av en sekund. Straffet Moonves utfärdade mot Janet Jackson (inte Timberlake) var att förbjuda alla CBS-ägda radio- och tevekanaler att spela hennes låtar och visa hennes musikvideor, vilket hade en förödande inverkan på försäljningen av hennes nysläppta album. När Janet Jackson sju år senare skrev bokkontrakt med Simon & Schuster, ska Les Moonves ha gått i taket av ilska. Det stora bokförlaget hade nämligen köpts upp av CBS.


 

6Våldtagen? Det kan du ju drömma om

En verksam metod att befria män från misstankar är att göra om kvinnors erfarenheter av sexuellt våld till sexuella fantasier.

Andrea Dworkin Foto: Wikimedia

EXEMPEL Så reagerade många när den nu avlidna kända feministen Andrea Dworkin beskrev smärtan och sorgen efter att vid 52 års ålder ha blivit drogad och våldtagen av två män på ett hotell­rum i Paris 1999. Med det utseendet och den åldern skulle hon ju snarare bli glad och tacksam om en man ens velat röra vid henne, lät det. Ironiskt nog hade Dworkin specialiserat sig på hur mäns våld mot kvinnor hade fått en allt starkare erotisk laddning så att sexuell åtrå inte längre gick att skilja från våld.

När den prisbelönta franska författarinnan Tristane Banon anmälde den före detta IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn för att ha utövat brutalt sexuellt våld mot henne då hon var 22 år, blev hennes upplevelse bortförklarad som en sexualiserad önskan att återförenas med barndomens frånvarande fader. Att hon ägnade en hel bok åt att skildra åratal av ångest och förlorad livslust som en följd av övergreppet tolkades som ytterligare bevis på att hon fantiserat ihop det hela – författare hittar ju bara på.

Varför någon skulle fantisera om att ha sex med Strauss-Kahn eller om att bli drogad, misshandlad och våldtagen i sömnen måste däremot vara en manlig fantasi.

Tristane Banon – fantiserade om att bli våldtagen? Foto: Wikimedia